Jag är egentligen dödstrött på den här typen av SVT-program
– men ”Cecilias unge” kan jag inte värja mig mot
TV-KRÖNIKA Man borde kanske inte uppmuntra SVT att göra ännu fler programserier där kändisar gör personliga resor och utforskar ditten och datten.
Men kulturbarnet Jonatan Unges Europatripp med sin mamma Cecilia Hagen är för härlig för att avfärda som ännu ett pr-projekt i mängden.
Då och då funderar jag på hur det ska gå för den klassiska, renodlade programledaren, vars utrymme i rutan tycks krympa för varje år.
Det är ju så många komiker, artister, skådespelare, konstnärer, kockar och andra personliga varumärkesbyggare som har viktiga teman att ta sig an, navelskådande att ägna sig åt, personliga resor att göra och byggnader som behöver renoveras i fördelaktiga samarbeten, att yrkestiteln börjar känns direkt hotad.
Inte minst i SVT, där varje ny tv-säsong innehåller tre, fyra programserier där en kändis ska utforska ditten och datten. Vad som helst. Något.
Ibland blir det bra. Men ibland blir det mindre bra, totalt poänglöst, eller till och med helt fel (som med David Batras utskällda ”First lady” och skrinlagda ”Naken med Stina Wollter”), när man har glömt att man har ett public service-uppdrag att förhålla sig till, och alltså behöver tänka några varv extra.
Och framför allt har det helt enkelt blivit för mycket av samma vara.
Men jag får ju lov att erkänna att ”Cecilias unge” är undantaget som bekräftar regeln om att jag är dödligt trött på den här typen av program i SVT.
Premissen är att komikern Jonatan Unge fick ett erbjudande ”av en vänlig person” om att ge sig ut på en miniturné i Europa och fick välja en person att ta med sig på resan, och då valde sin mamma, Expressen-journalisten Cecilia Hagen.
Det framgår aldrig om den vänliga själen möjligtvis var en person på SVT som hade en programidé som gick ut på att Unge skulle ta med just sin mamma, eller om det tvärtom var Unge som ringde SVT och bad dem följa med på färden. Men det spelar kanske inte så stor roll.
De hade mig redan vid ”46-årig vuxen son är ute och reser med sin 78-åriga mamma” och ”Cecilias unge” har träffat mig som en bitterljuv liten spjutspets i hjärtat.
Det är på sätt och vis en själslig följeslagare till Filip Hammars och Fredrik Wikingssons tvåfaldiga Guldbaggevinnare ”Den sista resan”, fast med en friskare, mer vital förälder, och med ytterligare aspekter på livets obarmhärtiga gång.
För här handlar det inte bara om att själv vara ett vuxet barn och känna sorg över att se en förälder åldras, och på riktigt inse det man i teorin alltid har vetat, att man en dag, för snart, måste klara sig utan den. Här handlar det också om att vara förälder och förlika sig med tanken på att man inte alltid kan vara den viktigaste personen i sitt barns liv. Och en dag inte ens kommer att finnas kvar i det.
Det är tunga grejer, starkt kaffe, som mor och son pratar om både var för sig och tillsammans, lite sorgset men koncist och aldrig sentimentalt.
Hagen har dessutom diverse nojor som Unge irriterar sig på, medan Hagen i sin tur måste stå ut med att se sin son – som ju visserligen är ett privilegierat kändisbarn, en ”nepo baby”, men också en person som faktiskt tycks ha gjort en klassresa nedåt – utsätta sig själv för jättejobbiga situationer och ibland bomba fullständigt med sin standup.
Hon lider med honom och själv lider jag med henne.
Men de skrattar också väldigt mycket ihop, och tycks trivas i varandras sällskap på det genuina, självklara sätt som alla barn och föräldrar skulle göra i en perfekt värld.
Det är så fint att se, och jag utfärdar röd näsduksvarning för seriens slutscen på en topp i Österrike.
Nu klarar mina nerver snart inte av fler ”sista resor”.
FJELLBORGS FAVORITER
Trolösa
Ett elegant och erotiskt triangeldrama i regi av Tomas Alfredson, efter Ingmar Bergmans manus till filmen med samma namn från 2000. Med den fenomenalt fotogeniska trion Frida Gustavsson, Gustav Lindh och August Wittgenstein. Premiär på SVT Play den 26 januari.
Det är bara januari, men en av årets stora tv-triumfer är redan här. En första säsong av den kaliber som den här mörka, kufiska och estetiskt förträffliga hybriden av sci-fi-mysterium och kontorsthriller hade är inte lätt att följa upp, men ”Severance” tycks faktiskt ha lyckats. På Apple TV Plus.
High potential
Ett småtöntigt men icke desto mindre underhållande kriminaldrama av den gamla ett-mord-i-veckan-skolan, på Disney Plus. Om en ensamstående trebarnsmamma (Kaitlin Olson) som jobbar som städerska åt Los Angeles-polisen, men i stället blir deras konsult när de inser att hon har en IQ på 160.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu
