Leijnegards ”smällpuss” är inte knäckfrågan – det är hans oförståelse
Många har haft åsikter om Micke Leijnegard-fallet ens borde tagits upp i rätten.
Men hans kommentar igår, om att en smällpuss på munnen är ett trevligt sätt att visa uppskattning, visar kanske en sak:
Att metoo inte gått för långt.
Jag sitter bredvid en man på jobbet. Vi kan kalla honom Christoffer, främst för att det är hans namn.
Jag vet en del om hans liv, vad hans barn heter och hur han sent på kvällarna, när de äntligen somnat, lyckas komma iväg till gymmet för lite egentid.
Jag ser honom som en kollega med integritet och som dessutom respekterar andras.
Ikväll ska vi på firmafest. Skulle jag där, inför alla, ge honom en oombedd smällpuss på munnen, så hoppas jag att han åtminstone skulle ta ett ordentligt snack med vår chef om det.
SVT-profilen Micke Leijnegards kollega gjorde just det. Hon lämnade inspelningarna av ”Mästarnas mästare” efter de nu rättsligt avhandlade pussarna på festen i Spanien och berättade för sina chefer. Men när en av dem enligt kvinnan sa: ”Micke är en 60-årig gubbe från Skellefteå, han kommer aldrig förstå vad det är han gjort… Om ni frågar mig tycker jag inte han ska få sparken för en sån här grej”, valde hon att polisanmäla.
Igår hölls den i media minut-för-minut-bevakade rättegången mot den folkkära SVT-profilen som misstänks för sexuellt ofredande. En rättsprocess som givetvis precis som andra rättsprocesser kostar pengar och resurser, och som på grund av medieuppmärksamheten mest troligt även drabbar Leijnegard hårt både ekonomiskt och anseendemässigt.
Flera kolumnister, bland andra min kollega Åsa Linderborg, undrade efter åtalet mot SVT-profilen om det här egentligen är vad polisen borde ägna sin tid åt.
”Handlar inte livet om att man ibland måste stå ut med att ens medmänniskor kan gå över gränsen och särskilt på en fest? Är ett par fyllepussar att betrakta som tafsande?” skrev hon bland annat.
Andra debattörer tyckte tvärtom:
”Acceptera att vi kvinnor i generationerna yngre inte köper att manliga chefer och kolleger ser en som ett objekt man tar sig vilka friheter man känner för, med”, skrev Cissi Wallin.
Även under rättegången blev en av frågorna som bollades mellan tv-stjärnans advokat och åklagaren: rör det här målet sig om kriminella handlingar eller helt enkelt om moral?
Leijnegards advokat Johan Eriksson menar det sistnämnda och lyfte några rättsfall där personer anklagats för sexuella ofredanden men som Högsta domstolen friat. Bland annat en gympalärare som kommenterade en elevs bröst. HD menade att uttalandet, även om det var olämpligt, inte var tillräckligt tydligt sexuellt.
– Olämpligt, absolut, ovälkommet, visst. Men kriminellt, det är det inte, menade Eriksson i rätten om Leijnegard.
Så är det omoraliskt eller olagligt? En fråga för HR eller HD?
Det är nu upp till Stockholms tingsrätt avgöra.
Men hur mycket det än kostar oss alla och de inblandade så visar målet, och diskussionerna kring det, att vi fortfarande har mycket att lära efter metoo.
För Micke Leijnegard sa något intressant till Aftonbladets team på plats utanför rättssalen.
Han sa att det är sorgligt, att hon som han ser som en god vän, känner som hon känner men att han inte förstår varför.
Och på frågan om han kommer att fortsätta ge liknande pussar så sa han ja.
”… med en väldigt liten krets, nära vänner, där jag känner att vibbarna är rätt. Det är klart att en smällpuss på munnen är ett trevligt sätt att visa uppskattning.”
Här har en kvinna han beskrivit som en god vän suttit i rätten och berättat hur just den smällpussen fått henne att känna allt annat än uppskattning. En kvinna som enligt kollegor på plats såg ut att skaka i hela kroppen på väg in i rättssalen.
Och hans reaktion på det är att han skulle göra om det igen.
Jag vet inte, om jag skulle anmälas av min bänkkollega, om det borde bli ett rättsfall eller inte. Men jag hoppas att jag åtminstone skulle försöka reflektera mer än så.