Vi har inte lärt oss någonting efter metoo
Sex år efter metoo-revolutionens utbrott har vi fortfarande inte lärt oss någonting.
Medierna har visserligen inte publicerat namnet på SVT-profilen som nu åtalas för sexuellt ofredande, men i övrigt är det mesta sig likt. Jag ska redogöra rätt detaljerat för fallet, eftersom det säger så mycket om vår tid.
Händelsen utspelade sig förra året. Efter en inspelningsdag bestämde sig tv-teamet, som hade ledigt dagen därpå, att fira några födelsedagar i klump.
Man börjar med drinkar, aväter sedan en middag och avslutar med nya drinkar. Det är ett stort gäng, ett trettiotal medarbetare, man håller på in småtimmarna, folk är i gasen.
Någon gång under kvällen efter inspelning går SVT-profilen fram och pussar en kvinna på mun, inför de andra. Kvinnan, som är i fyrtioårsåldern, blir förvånad och olustig, det var inget hon ville.
Det går några timmar och sen gör han det igen, enligt kvinnan den här gången mer ”medvetet”, även om pussen inte var lika stor som den första, kanske mest en ansats. Även nu gör mannen det i en öppen miljö. Då puttar hon bort honom. Han går och lägger sig.
Dagen därpå vaknar SVT-profilen av ett sms, där kvinnan undrar om han är vaken?
Mannen är bakfull som ett ägg, men minns att hon hade blivit sur kvällen innan. Han skriver därför ett sms där han tar på sig hela skulden: ”… förlåt förlåt för att jag försökte pussa dig. TVÅ gånger dessutom, fan fylleskalle och idiot var jag, kan vi låtsas som att det aldrig har hänt?”.
Svar: ”JAAA!!!!”
Mannen tackar för det och somnar om. Lite senare frågar kvinnan via sms om han vill följa med henne och producenten på lunch och lite häng? Svar: Nej, han behöver sova ruset av sig.
Nu ringer kvinnan sin man och berättar vad som har hänt, hon säger att hon mår dåligt och de kommer överens om att hon ska hoppa av produktionen. I polisförhöret säger hon att hon behövde ”fly” och var oroad över att förlora jobbet, även om SVT-cheferna sagt att det inte skulle ske.
På kvällen messar hon SVT-profilen att hon inte kan låtsas som om ingenting har hänt. Han blir förtvivlad och vill prata om det, men hon vill inte. Han erbjuder sig att berätta för cheferna att han har betett sig som en idiot, hon svarar att hon redan pratat med dem.
Drygt tre månader senare får mannen veta att kvinnan polisanmält honom.
I förundersökningsprotokollet är SVT-profilen och kvinnan ganska överens om vad som hände, men inte vad de två pussarna hade för innebörd. Mannen menar att det inte fanns något sexuellt alls i hans handlingar; första gången ville han bara visa sin uppskattning på samma sätt som han gör med många i sin omgivning (inklusive män), och andra gången ville han uppmuntra henne, som hela kvällen pratat om sina kroppskomplex.
Båda kallar sin arbetsrelation som nära vänskaplig. Mannen menar att de är fysiska båda två, hon hade till exempel enligt honom samma dag lagt sin hand på hans nacke, innanför skjortan, något han fann lite gränslöst, men ändå okej eftersom de ju är vänner och delar mycket, kvinnan har berättat om privata saker till honom i förtroende.
Kvinnan förnekar att hon lagt handen på hans nacke.
I förundersökningen framgår också att SVT-cheferna – som själva inte såg händelserna – har tagit allvarligt på situationen, som kom som en blixt från klar himmel. De beskriver mannen som schyst och nedtonad, han har inget rykte om sig, och är absolut ingen som utnyttjar kändisskap och maktposition.
Kvinnan säger till polisen att pussarna kändes värre än en våldtäkt. Hon säger till polisen att hon hade ”fullständig panik” i två veckor och många samtal med SVT-cheferna.
Terapeuten rekommenderade henne en PTSD-behandling.
Mannen säger till polisen att hans chefer lämnat honom ensam. Efter den där kvällen fick han bo på ett eget hotell, det kändes som han buntades han ihop med branschens alla våldtäktsmän; programformatet är franskt och SVT har varit rädda för att fransoserna, som äntligen vaknat till insikt i frågor som rör sexuella övergrepp, ska få spader.
Han säger att han i månader har försökt få prata med sina överordnade, men de har
svarat med tystnad.
Det här är den information som tingsrätten har att ta ställning till när de ska
avgöra om mannen är skyldig till sexuellt ofredande och ska dömas till böter eller
som högst två års fängelse.
Jag vet att det är lätt att på avstånd förundra sig över någon som känner sig mer kränkt än man själv förmodligen skulle bli i en motsvarande situation, men åtalet väcker ändå en massa frågor.
Ska polisen verkligen ägna sig åt det här? Handlar inte livet om att man ibland måste stå ut med att ens medmänniskor kan gå över gränsen och särskilt på en fest? Är ett par fyllepussar att betrakta som tafsande?
Det är mycket begärt att en jobbarkompis som pussar en på mun vill att man ska dra ett streck
över alltihop, relationen kan knappast bli som vanligt igen. Men är det rimligt att kräva att
lagen ska reglera alla mellanmänskliga situationer?
Kvinnans agerande vittnar om ambivalens. Det är inte ovanligt om man varit med om något oönskat, men till allt kravfyllt i livet hör att man måste försöka orka med sina dubbla, motstridiga känslor. Om klimatet är överhettat erbjuds en utväg att slippa leva i det grå, man kan till och med vända sig till staten för att få hjälp med att måla tillvaron i svart och vitt.
Och betyder inte ett förlåt någonting längre? Vi pratar ofta om vår oresonliga tidsålder, att allt är så kantigt, taggigt och konfrontativt. Vad hände med den bibliska synen på den som ångerfull ber om ursäkt?
Hur påverkas de arbetsrättsliga regelverk som vi har kämpat oss till, om det räcker med att blott en anklagelse om sexuellt ofredande kan leda till att man blir omöjlig på jobbet? Vilket ansvar har arbetsgivaren, i det här fallet SVT, för att sådana här händelser kan lösas så att polisens redan ansträngda resurser kan gå till annat?
De senaste årens förändrade syn på sexuella övergrepp har inneburit mycket som är positivt, eftersom de inte kan sopas under mattan som förr. Men den har också kommit med en mentalitet som förutsätter att även det minsta ska och bör få enorma konsekvenser, och kanske särskilt om personen är en offentlig person.
I sociala medier är frågan redan avgjord, Cissi Wallin har återigen svingat sitt svärd, med tydligt formulerade domskäl.
Om rätten är vid sina fulla sinnens bruk måste mannen frikännas, men man vet aldrig i dessa nervösa tider. Och även om SVT-profilen går hem som en fri man, är det svårt att förstå hur han någonsin ska kunna komma tillbaka i rutan.