Vi förtjänar inte bättre än Jacub
Det enda som är värt att veta om Jacub är följande:
Låtarna är galet tråkiga.
Vi har, åter igen, den musik vi förtjänar.
Det var väl bara en tidsfråga innan någon knäckte koden och visade den riktiga potentialen med AI-genererad musik.
För ett år sedan skrev jag en krönika om AI-musik där jag ställde en simpel fråga:
Kommer tillräckligt många bry sig om att en låt är skapad av ett program eller en människa i framtiden?
I och med Jacub och låten ”Jag vet, du är inte min”, som i skrivande stund är den mest strömmade låten i Sverige på Spotify, har svaret exploderat som en försenad nyårsraket:
Nej. Eller jag kan sträcka mig till ett nja.
Det är lite oklart om Jacub existerar som artist. Bakom namnet döljer sig i alla fall ett kollektiv med fem personer, varav en av dem till vidare verkar vara ett hittepå. Finns Jacob Berg på riktigt? Vem vet?
I ett långt mail till journalisten Emanuel Karlsten förklarar en eller flera personer bakom projektet att de inte har tryckt på en knapp. De har djupa och breda kunskaper i musik. Kort sammanfattning: låtarna är skrivna med det mänskliga i centrum och AI som medhjälpare. De undertecknar sin kommuniké med ”Team Jacub”.
Det är inget konstigt med det. AI är en integrerad del av musikvärlden.
Det som är fascinerande är dock vad mejlet inte svarar på. Hur ska Jacub följa upp sin succé? Har han ett band? Tänker han spela live och turnera? Ska han ställa upp i Melodifestivalen? När sitter han i Carina Bergfeldts soffa och förklarar sin uppenbara kärlek för Albin Lee Meldau?
Musiken är i alla fall en noggrant kalkylerad hybrid av just Meldau och, säg, Victor Leksell. Det vill säga vemodig och akustisk vispop som bildsätts med visuals på barrträd, övergivna cyklar och förälskade par i olika solnedgångar.
Det är musik för folk utan musiksmak. Jacub är den strömmade musikens svar på en av de största succéerna på Netflix – en sprakande brasa som står och fladdrar i bakgrunden.
Popens framtid kan till stor del bestå av ett växande antal ansiktslösa ”band” som pressar ur sig generiska hits baserade på den minsta gemensamma nämnaren som finns.
Team Jacub ska ha kredd för att de visar hur lätt det är manipulera publiken i en strömmad värld. Fenomenet har inte uppstått ur tomma intet.
”Jag vet, du är inte min” är resultatet av hur artister och skivbolag och reklamradio och talangjakter på tv och Melodifestivalen och Ed Sheeran och de mest enfaldiga spellistorna på Spotify har varit mer intresserade av att dyrka en algoritm och siffror än sin musik.
När alla tävlar om att vara så mediokra och intetsägande som möjligt kommer till slut ett gäng snubbar, där två av dem naturligtvis är knutna till en AI-avdelning på ett danskt skivbolag, att kliva fram och stjäla intäkterna.
Ingen borde vara förvånad. Desto fler borde skämmas.
