Mörkare och mer actionspäckad Avatar
Frågan är vad fler uppföljare skulle handla om
Publicerad 2025-12-18
Avatar: Fire and ash
Regi James Cameron, med Sam Worthington, Sigourney Weaver, Zoe Saldaña, Kate Winslet, Stephen Lang, Oona Chaplin.
FILMRECENSION. Ett lyft jämfört med ”The way of water”.
Nya ”Avatar” har strider i och under vatten, genom eld och aska.
Ändå lyckas James Cameron behålla det mänskliga i berättelsen.
ACTION/SCI-FI. Förra gången krävdes det tretton års väntan, den här gången hann vi inte ens börjat längta. Bara tre år efter att "Avatar: The way of water” hade premiär är det nu dags för den andra uppföljaren ”Avatar: Fire and ash" som tar vid där den förra slutade. Familjen Sully sörjer förlusten av äldsta sonens bortgång. Föräldrarna Jake och Neytiri bestämmer sig för att människobarnet Spider som länge levt i symbios med Na’vi-folket och blivit en del av familjen måste tillbaka till ”The sky people" vilket blir en bra ursäkt för detta drama.
Regissören James Cameron skulle först göra två, sedan fyra uppföljare till den mest inkomstbringande biofilmen sedan filmkonsten uppfanns. Tvåan och trean skulle till en början vara en och samma film men delades sedan upp i två. Tur är det eftersom båda är över tre timmar långa. Men det blir uppenbart att den långdragna och ganska händelselösa ”The way of water” mest fungerade som en uppladdning inför den mörkare och mer actionspäckade ”Fire and ash”.
En våldsammare Na’vi-stam
I den här långköraren är det inte enbart de ondskefulla människorna som hotar familjen Sully och deras följeslagares existens. Det visar sig även finnas en våldsammare Na’vi-stam – Askfolket som leds av den förföriska och hämndlystna Varang. Hon är iklädd BDSM-rep och hänförs av automatvapen.
Ingen kan säga att det inte är en upplevelse att ta del av James Camerons universum i 3D på en IMAX i Solna. Men när den första ”Avatar”-filmen kom 2009 kändes tekniken revolutionerande. Känslan av upphöjning som de fjantiga 3D-glasögonen gav upphov till speglade fascinationen för den teknik som i filmen gjorde det möjligt för den halvt förlamad marinsoldaten Jake Sully att få ett nytt liv i en blå kropp.
Men nu krävs det större insatser för att återskapa samma känsla. Fram med det tunga artilleriet i form av jättelika luftskepp. Robotfartyg och stridsmateriel i alla dess former. Fågel fisk och allt däremellan. De själsligt överlägsna valarna som kallas tulkuner har en fortsatt viktig roll i berättelsen. Striderna utspelar sig i och under vatten, genom eld och aska. Ibland känns det mer som ett tv-spel än något annat.
Ändå lyckas Cameron hålla fast vid det mänskliga i berättelsen. I föregångaren ”The way of water” fanns det nästan inget utrymme alls för den grundläggande konflikten mellan människors önskan att kolonisera Pandora och urbefolkningens kontakt med naturen. I ”Fire and ash” blir den återigen synlig.
Försök att locka fram tårar
Visst kollar man på klockan då och då. När motståndarnas demonskepp ska sänkas ännu en gång undrar man om det inte finns några andra slag att iscensätta. Vi alla vet ju att de goda kommer segra till slut, även om det kräver att de fredliga tulkunerna går med i striden. Det gör att karaktärernas individuella utmaningar blir mindre intressanta. Trots att det görs flera försök att locka fram tårar genom att skildra individens längtan efter kontakt med andevärlden eller bara en frånvarande far blir jag aldrig riktigt berörd.
Det är svårt att föreställa sig vilka berättelser som ännu inte fått utrymme och som skulle kunna bre ut sig i ytterligare en uppföljare. Vi har förstått att familjen är viktigare än allt, att vi måste ta hand om naturen och att kolonialism är fel. Ändå låter vi James Cameron hålla på.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.