Väldigt mycket Uggla
Uppdaterad 2025-04-01 | Publicerad 2025-03-28
ALBUM Det låter onekligen Magnus Uggla om Magnus Ugglas första album på drygt 13 år.
Magnus Uggla
Innan kronan blir för tung
Uggly Music/Sony
POP Magnus Uggla fyllde 70 i fjol. Han hävdar med högst bekant kaxighet i titeln på sin just nu rullande succéshow på Göta Lejon i Stockholm att han har suttit på den svenska poptronen i 50 år.
Om det tvistar kanske inte minst de lärde, det finns onekligen en del i Uggla-katalogen där verkshöjden kanske inte direkt svindlar, men kommersiellt är det få som kan konkurrera.
Efter en karriär som innovativ glamrockare, framgångsrik lättpunkare, popens riksgycklare under flera decennier och dessutom Karl Gerhard-tolkare, skådespelare, författare, drinkinfluencer och podcastvärd – med mera – finns det väldigt lite kvar att bevisa. På senare år har han även på allvar lyckats få kritikerna på sin sida med föreställningarna ”Johnny the fucker” och ”Hallå! Popmusik, kickar å kläder”.
När Magnus Uggla släpper sitt första album på drygt 13 år skulle han således kunna göra precis vad han vill. Men han väljer att göra en tämligen urtypisk Magnus Uggla-platta.
Kanske blev inte den lite mer allvarligt anlagda, gitarrpop- och folkrockorienterade ”Innan filmen tagit slut...” den sortens framgång som Uggla vant sig vid. Eller också vill han testa om han fortfarande har det, för ”Innan kronan blir för tung” är väldigt mycket Uggla enligt succéformeln som sattes på 80-talet.
På singlarna ”Bästa kebaben i hela stan”, skriven med mångårige samarbetspartnern Anders ”Henkan” Henriksson som gick bort 2016, och ”Som att jag bryr mig” blir man närmast imponerad av hur extremt classic Uggla producenten Peter Kvint har lyckats få det att låta.
Överlevaren Uggla, som fler än en gång lyckats bra med att sätta upp det fuktade fingret i luften och känna av vart det blåser, gör visserligen en liten flört med epadunkvärlden genom att bjuda in Sofie Svensson & Dom Där till duett i ”Galet jävla kär”. Låten är dock en stråkburen ballad ganska långt ifrån budgetproducerad landsbygdspop.
Till landet tar sig istället urstockholmaren i den oväntat underhållande dansbandsboogien ”Djungeltelegrafen”, om snacket som går när någon har gjort bort sig på fyllan i en småstad.
Titellåten är en rätt fin uppmaning till generation z att passa på att leva innan åren springer iväg.
Men mest ger Uggla gamla trogna fans vad de gissningsvis allra helst vill ha.
Kanske inte så mycket samtidsgyckel mer än i ”Där borta i vilda västern”, en hovklapprande låt om den rådande countrytrenden. Men en hel del om krogliv och bakfyllor på ett sätt som helt, och någonstans lite eskapistiskt befriande, ignorerar att både artist och en stor del av publiken sannolikt har mycket av den sortens tillvaro långt bakom sig. Som i finalballaden ”Den dag jag dör”: ”Ni ska få en minneslucka den dag jag dör/det blir värsta festen/fullast blir nog prästen”.
Uggla saknar inte heller poänger som uttolkare av relationer, särskilt i den musikaliskt lätt ”Everybody’s talkin’”-doftande ”Förälskade i dig” som slagfärdigt fångar hur det är att vara ihop med en narcissist.
Den här artistens hejighet är i min värld bäst i ganska begränsade doser och den dryga halvtimme som de tio låtarna klockar in på känns således högst ändamålsenlig. Särskilt som Magnus Uggla balanserar stadigare än på länge på sin favoritgräns mellan hittigt trams och lätt allvar.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
