Tomas ”Tompa” Lindberg bidrog till att göra hårdrocken smartare
I dag kom lägesuppdateringen som ingen av oss ville ha
Jag har knappt hunnit återhämta mig efter Mastodon-gitarristen Brent Hinds plötsliga död när jag nås av ännu ett tragiskt besked.
Tomas ”Tompa” Lindberg, sångare i det banbrytande metalbandet At The Gates, har lämnat oss.
Bara 52 år gammal.
För bara några veckor sedan berättade At The Gates att sångaren Tomas ”Tompa”
Lindberg diagnosticerades med cancer i munnen och gommen vintern 2023 och att han sedan några månader tillbaka har vistats på sjukhus.
”Hoppas ni mår bra. Ta hand om er, era älskade och den tid ni har här på jorden”, hälsade en försiktigt optimistisk Tompa via bandets sociala medier.
Det visade sig bli hans sista ord till fansen.
I dag kom lägesuppdateringen som ingen av oss ville ha.
Tompa, som om en månad skulle fylla 53 år, har förlorat i kampen mot den överjävliga sjukdomen som har ryckt så många ifrån oss.
Ritade om kartan
Tompas musikaliska resa började på 80-talet i den lokala, och ofta kommunalt uppbackade, musikscenen i Göteborg. Han var aktiv inom tapetrading-scenen, en initierad fanzineläsare och djupt fascinerad av både metal och punk.
I slutet av decenniet spred han sina vingar som sångare i Grotesque, ett band som tillsammans med akter som Nihilist, Crematory, Carnage och Interment var med om att lägga grunden till första vågen av svensk primitiv dödsmetall.
Tompa stod längst fram vid barrikaderna och skrek sig hes. Hans resa hade bara börjat.
Rabiat röst
Några år senare, som tongivande medlem i At The Gates, var Tompa med och formade det göteborgska dödsmetall-soundet så som vi känner till det i dag.
1995 släppte bandet sin tredje skiva ”Slaughter of the soul”. Ett ambitiöst album – nej, mästerverk – där vackra melodier, vemod och brutalitet rymdes sida vid sida och gav upphov till ett sound lika sofistikerat som rått och som än i dag färgar av sig på musiker världen över. Tompas rabiata och hårresande hesa röst satte samtidigt tonen för 90-talets extrem metal-sångare.
Det är inte för inte som ”Slaughter of the soul”, som mot alla odds nominerades till en Grammis, anses vara ett av de viktigaste och mest betydelsefulla metalalbumen – alla kategorier.
En stolt metalambassadör
Som sångare och frontman var Tompa glödande och sinnessjukt sympatisk. Såväl på 90-talet som efter At The Gates remarkabla comeback 2014, såväl på skiva som på scenen. Så länge jag lever kommer jag aldrig att glömma hans ivriga bobblehead-rörelser, smittsamma leende eller Poison Idea-tischan som han ofta bar på scenen.
Inte heller faktumet att han var beväpnad med ett ovanligt skarpt intellekt. Tompa, som vid sidan av arbetade som lärare, hittade ofta inspiration i filosofi, litteratur och vetenskap när han skrev sina låttexter. Verk av Eugune Thacker, Thomas Ligotti och Jon Padget stod exempelvis som inspiration till At The Gates senaste album ”The nightmare of being”.
Jag vågar rentav påstå att Tompa bidrog till att göra hårdrocken smartare.
Vansinnigt saknad
Det är inte många som kan kalla sig själva för pionjärer. Tompa kunde det, om han hade velat. Men ödmjuk som han var uttryckte han ofta sin förvåning över bandets framgångar. Jag minns särskilt när han en gång i en ”Ask me anything”-tråd på internetforumet Reddit, i samband med släppet av ”The nightmare of being” för fyra år sedan, berättade att han fortfarande såg At The Gates som ett undergroundband. Framför allt häpnade han över faktumet att låten ”Blinded by fear” inkluderades i spelet Rock Band. Det kunde han aldrig komma över.
I samma Reddit-tråd passade han också på att slå ett slag för flera nya band, som den stolta metalambassadör han var. Ända in i det sista.
Tompas röst kommer att leva vidare.
I våra hårdrockhjärtan, som är rejält kantstötta efter årets tunga förluster av bland andra Ragne Wahlquist, Ozzy Osbourne och Brent Hinds.
Och på skiva.
I augusti berättade At The Gates att ett nytt album är på ingång. Tompa spelade in sin sång dagen innan han skulle operera bort delar av gommen. Innan det var för sent. Vilken jävla krigare.
Inom en snar framtid lär materialet se dagens ljus, som en påminnelse om den starka pipan och låtskrivarpennan som vi tog för givet.
Han är redan vansinnigt saknad.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik
