Årets bästa album 2024
Uppdaterad 2025-07-14 | Publicerad 2024-12-13
ÅRSLISTOR Aftonbladets musikrecensenter Sofia Bergström, Markus Larsson, Per Magnusson och Håkan Steen väljer sina favoritskivor från året som har gått.
Sofia Bergström:
Horndal gör hårdrock med hjärta och hjärna
1 HEAD HAMMER MAN (HORNDAL)
Horndal gör hårdrock med hjärta och hjärna. Kvartetten från bruksorten i Dalarna med samma namn har sedan debuten ”Remains” (2019) skildrat glesbygdens och arbetarklassens prövningar med ett briljant berättargrepp. Den här gången faller blicken på den lokala fackföreningsledaren Alrik Andersson som trakasserades och tvingades till landsflykt efter storstrejken 1909. ”Head hammer man” är en fängslande historielektion om solidaritet, svek, frihet och förtryck i den smutsiga skarven mellan dödsmetall och sludge.
2 ABSOLUTE ELSEWHERE (BLOOD INCANTATION)
Denver-kvartetten har kokat ihop en kittlande komplex konceptskiva om liv, död,
mänsklighet och existens i ett musikaliskt universum som saknar motstycke. ”Absolute elsewhere” är en ny formtopp där dödsmetallkostymen töjs ut rätt rejält.
3 THE SHAPE OF FLUIDITY (DOOL)
Den nederländska kvintetten Dool smeker sinnena med praktfull progressiv postrock och frisinnad metal samtidigt som sångaren Raven van Dorst utforskar teman som könsidentitet, frigörelse och förändring utifrån sin egna, unika erfarenheter. Strålande.
4 NATT TIL ENDE (DJEVEL)
Djevel gör musik lika nattsvart som den nordiska midvintern. Med kylslagen atmosfär, frostbitna riff och illavarslande texter om död och mörker sätter ”Natt til ende” sina kalla klor i lyssnaren – och vägrar att släppa taget. Gastkramande gripande.
5 WITCH CLUB SATAN (WITCH CLUB SATAN)
Den norska trion Witch Club Satan vänder upp och ned på black metal-genren med ett potent, piggt och provocerande feministiskt manifest om mens, moderskap, häxor, hysteri och kvinnlig sexualitet. En debut som heter duga.
6 KINSHIP (IOTUNN)
7 THE GREAT WHITE NOTHING (GRAVA)
8 DO NOT GO TO WAR WITH THE DEMONS OF MAZANDARAN (LOWEN)
9 OF AMBER AND SAND (KUROKUMA)
10 INVINCIBLE SHIELD (JUDAS PRIEST)
Markus Larsson:
Sturgill Simpson är countryns förtrollande ensamvarg
1 PASSAGE DU DESIR (JOHNNY BLUE SKIES/STURGILL SIMPSON)
Vem fan är Sturgill Simpson? Inledningen på Pitchforks recension av ”Passage du desir” är perfekt. Frågan ställdes när countryartisten nominerades till en amerikansk Grammy för ”Årets album” 2016 vid sidan av Beyoncé, Drake och Adele. Han svarade med att trycka upp en t-shirt med texten: ”Vem fan är det som frågar?” Ett år då country på sina håll var så hett att det blev en irriterande gimmick fortsatte Sturgill Simpson att vara en förtrollande ensamvarg. Låtar som ”Jupiter’s faerie” och ”One for the road” kommer varken att spelas på radion eller komma in på någon av Spotifys skvallistor. De är helt enkelt för bra.
2 WILD GOD (NICK CAVE AND THE BAD SEEDS)
Sorgen efter att ha förlorat två söner har tvingat Nick Cave att bli en annan och ny artist. Den offentliga terapi som han ägnat sig åt de senaste åren på skiva och på scen får hans gamla låtkatalog att blekna i jämförelse. ”Wild God” handlar om ljus, värme och tröst. Det fanns inget annat sätt att gå vidare.
3 BRAT (CHARLI XCX)
Med ”Brat” vajpar Charli XCX i sig hela samtiden i ett djupt halsbloss och blåser ut ett grönt rökmoln av gränslös pop. Precis som Billie Eilish 2019 och Lorde 2013 tänjer hon på gränserna för vad hyperkommersiell musik kan låta och vara. För många börjar framtiden här.
4 GNX (KENDRICK LAMAR)
Fem tweets av Kendrick Lamar från 2024: ”Euphoria”, ”Meet the Grahams”, ”Not like us”, ”Super Bowl LIX, New Orleans” och ”GNX”. Tre hatlåtar riktade mot Drake, mellanakten i nästa års Super Bowl och en ny skiva. Modern raphistoria sammanfattad på så få tecken som möjligt. Ingen behöver säga nåt mer.
5 HIT ME HARD AND SOFT (BILLIE EILISH)
Ingen har egentligen kommit ikapp popmusiken som Billie Eilish gjorde på albumet ”When we all fall asleep, where do we go?”. Hon är fortfarande ute på ett långt ärevarv efter ”Bad guy”. Men den som inte faller för de mjuka och baleariska melodierna i en låt som ”Birds of a feather” har aldrig älskat pop.
6 MAHASHMASHANA (FATHER JOHN MISTY)
7 CHROMAKOPIA (TYLER, THE CREATOR)
8 WOODLAND (GILLIAN WELCH & DAVID RAWLINGS)
9 THE GREAT AMERICAN BAR SCENE (ZACH BRYAN)
10 SOMLIGA AV OSS (THÅSTRÖM)
Per Magnusson:
Vampire Weekends New York-minnen överträffar allt
1 ONLY GOD WAS ABOVE US (VAMPIRE WEEKEND)
När Vampire Weekend tonsatte minnen av 1900-talets New York hittade de ett uttryck helt i linje med omslagsfotografen Steven Siegels bedagade estetik från tunnelbanekyrkogårdar. Men de blickade också tillbaka på sin egen historia och återförenades som band, i ordets klassiska bemärkelse. När jag i höstas fick höra en matinéjazzig ”Classical”, bländas av 20 000 telefoner i ”Capricorn” och se Ezra Koenig promenera upp på Madison Square Gardens läktare och sjunga ”Mary Boone” precis bredvid mig blev ett redan självklart val givet.
2 SHORT N’ SWEET (SABRINA CARPENTER)
Ingen gjorde bättre pop med stort P än sångerskan från Pennsylvania. Musiken på hennes sjätte album är nästan karikerande Jack Antonoff-esque, men i kombination med de skarpa texterna och Sabrinas svala leverans blir produkten lika besk och söt som en espresso.
3 MY METHOD ACTOR (NILÜFER YANYA)
I en flod av Tiktok-klipp på de plötsligt försonade bröderna Gallagher pekade Nilüfer Yanya ut en älskvärd väg framåt för brittisk popmusik. London-artistens tredje album ter sig lika märkligt tryggt som svårbestämt, orört.
4 DEEPER WELL (KACEY MUSGRAVES)
Det är någonting med singer-songwritern från Texas och hennes röst. Man vill bara slå sig ner i soffan med en ullfilt över fötterna, ett doftljus på bordet och hitta sin deeper well. Epitetet självhjälp kanske är ett skällsord för vissa, men är inte det hela poängen med pop?
5 TEN DAYS (FRED AGAIN)
En av världens mest åtrådda producenter frammanar på fjärde albumet känslan av att befinna sig just i skarven mellan dröm och verklighet. Det långsamt stegrande Four Tet-samarbetet ”Glow” och den hypnotiserande ”Just stand there” är glimrande dansmusikportaler.
6 RESORT (SKEE MASK)
7 CHARM (CLAIRO)
8 TYLA (TYLA)
9 BRAT (CHARLIE XCX)
10 U MADE ME A STAR (4BATZ)
Håkan Steen:
Adrianne Lenker når sin kreativa topp med sårbar folkmagi
1 BRIGHT FUTURE (ADRIANNE LENKER)
Sångerskan från indiefolkiga Brooklyn-bandet Big Thief placerade sig i en gisten liten studio i skogen med ett fåtal medmusiker (däribland svenska violinisten Josefin Runsteen) för att fånga låtarna till sitt sjätte soloalbum. Rummet hörs i den förtätade musiken, Lenkers förlösande fria hållning till traditionen likaså. Sårbara, inte sällan rödgråtna men också underfundigt klarsynta singelsviten ”Ruined”, ”Sadness as a gift”, ”Fool” och ”Free treasure” var sensationell i sig, sedan infriade albumet alla löften. Adrianne Lenker och Big Thief hann dessutom göra singer-songwriterveteranen Tucker Zimmermans ”Dance of love” till en annan av årets skivor.
2 PASSAGE DU DESIR (JOHNNY BLUE SKIES/STURGILL SIMPSON)
Sturgill Simpson lämnade senare års bluegrassövningar och udda ZZ Top-experiment för att under nytt namn sålla fram det allra finaste i sitt säregna artisteri. Här är han märgfull soulman, episk americanaberättare och underhållande honkytonker om vartannat.
3 EN TID ATT RIVA SÖNDER (ANNIKA NORLIN & JONAS TEGLUND)
Sällan har en skiva om sorg känts lika upplyftande. Annika Norlin sjunger om personlig förlust så det både smärtar och lindrar, och försöker hitta vardagsljus i en allt skevare samtid. Allt ypperligt inbäddat i Jonas Teglunds drömska, softa mix av classic rock och aftobeats.
4 COWBOY CARTER (BEYONCÉ)
27 låtar minst sagt spretig Beyoncé-bonanza är egentligen på tok för mycket. Men den här lika välresearchade som stjärnspäckade historielektionen om popmusikens rötter är både så kul och kulturellt relevant att alla teoretiska invändningar faller platt.
5 SONGS OF A LOST WORLD (THE CURE)
Hade verkligen inte räknat med att ett nytt The Cure-album skulle knocka mig 2024. Men när en filterlös 65-årig Robert Smith ventilerar saknad, ånger och åldrande i åtta långa men aldrig för långa monument av oefterhärmlig mörkrock är det precis vad som händer.
6 NO NAME (JACK WHITE)
7 WILD GOD (NICK CAVE & THE BAD SEEDS)
8 ALL BORN SCREAMING (ST VINCENT)
9 SMALL CHANGES (MICHAEL KIWANUKA)
10 WOODLAND (GILLIAN WELCH & DAVID RAWLINGS)