Ett billigt, roligt, fånigt och lysande bubbel
Markus Larsson: Så bra var Sabrina Carpenter på Avicii arena
KONSERT Inte ens Sabrina Carpenter tar sig själv på nåt större allvar.
Det är showens finaste egenskap och styrka.
Sabrina Carpenter
Plats: Avicii arena, Stockholm. Längd: Runt 90 minuter. Bäst: ”Dumb & poetic”, ”Juno” och ”Espresso”. Sämst: Att hon varken spelar ”Lonesome” eller ”Things I wish you said”, men de hade nog ändå inte passat in här. Fråga: Hur många blir förvånade av att kvällens låtlotteri i form av snurra flaskan blir... Abbas ”Mamma mia”?
För många verkar det viktigaste vara vilken sexställning som Sabrina Carpenter visar upp i låten ”Juno”.
Varje stad har fått en egen position, utom den andra kvällen i Köpenhamn. Där valde 25-åringen från Pennsylvania i USA bort sitt partytrick som ett sorts aprilskämt.
Jag får i alla fall uppgiften av mina redaktörer att filma hennes kama sutra-övning i Stockholm.
Det är mycket viktigt. Extremt viktigt. Sätta betyg? Kom igen, det är så 1997.
Men, ok, absolut.
Det är nästan lika akut att filma vilken outfit Sabrina Carpenter har på sig när hon slänger av sig sitt vita badlakan i första låten ”Taste”.
Ok, absolut.
För den som undrar: Sabrina Carpenter har en blå outfit på sig i ”Taste” i början av den första konserten i Stockholm. Och för den som är nyfiken på sexställningen: hon kör, ja, missionären. En gympaversion av missionären som tränar sätesmuskler och baksidan av låren.
Ett passande val för Sverige och Stockholm.
Outfiten och ställningen är content för Tiktok. Finns man ens om man inte har en hook på Tiktok i dag?
Vissa moralsmurfar har blivit upprörda över att Sabrina Carpenter använder mer eller mindre porriga sexställningar i showen. Är det verkligen lämpligt med tanke på hennes unga fans? Lugn. Ta en promenad. Som om en vuxen popartist skulle göra mer skada på scen än vad internet och diverse politiker har gjort i decennier.
Den som tror att Sabrina Carpenter är farlig för barn missar dessutom hennes humor. I ”Bed chem”, som kan översättas till ”sängkemi”, står det ”parental advisory explicit content” på skärmarna. Jämfört med vad exempelvis Madonna och Miley Cyrus har gjort på scen är Carpenter ungefär lika kontroversiell som popcorn.
Alla artister har en gimmick. Gene Simmons i Kiss gurglar blod och sprutar eld. Sabrina Carpenter bygger ”Eiffeltornet” med två dansare. Världen går vidare. Carpenters olika positioner är dessutom en väldigt liten del av showen. Om du blinkar så missar du det.
”Short n’ sweet tour” är uppbyggd som en gammal amerikansk tv-show i tre akter, från att Carpenter stiger upp ur sitt badkar till att eftertexterna rullar mot slutet av ”Don’t smile”. Vinjetterna och reklamen på skärmarna hade kunnat visas i tv-serien ”Mad men”. Hon har släppt sex album på tio år, men fokuserar på låtarna från hennes två senaste skivor. 17 av 21 låtar är från albumen ”Emails I can’t send” och ”Short n’ sweet”. Hon äger scenen som någon som har uppträtt på Broadway.
Taylor Swift finns överallt i Sabrina Carpenters musik. Låtarna innehåller en liknande mix av personliga direktmeddelanden och obekymrade popmelodier, gift och socker. Publiken hörs tre gånger så mycket som artisten i hitsens nyckelrader. I ”Taste” och ”Because I liked a boy” kan den som vill sitta och gissa om texterna är självbiografiska. Det första kan vara ett triangeldrama mellan Carpenter, Shawn Mendes och Camilla Cabello. Den andra kan handla om Olivia Rodrigo och Joshua Bassett.
I sina bästa stunder är dock Sabrina Carpenter ännu mer sarkastisk än sin förebild. Och hon verkar ha lite roligare. Den sympatiska avrättningen av överjästa manliga egon som ”runkar till texter av Leonard Cohen” i ”Dumb & poetic” är ett långfinger med perfekt manikyr, till exempel.
På sitt senaste album börjar hon även göra musik som skiljer ut henne från skocken. Melodierna delar ostbricka med soft pop från amerikanska västkusten och fransk medelhavsdisco.
Låtarna slinker ner utan motstånd. Det är rosédrink efter rosédrink och hallonshot efter hallonshot.
Småpackad och hyperfeminin pop på en dyr terrass med havsutsikt när solen går ner. Och med en rätt oemotståndlig attityd.
Det verkar aldrig som att Sabrina Carpenter tar sig själv, sin musik eller sin succé på nåt större allvar.
Det finns en befriande och välkommen ”last girl gang in town”-swagger över allting. Den är viktigare än alla eventuella svek, misstag och onödiga dudes.
Ur den synvinkeln blir ”Espresso” en perfekt final. Refrängen lyfter bort taket och släpper ner det i Skarpnäck.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.
