Refused är en hardcore-klenod som går i graven
Publicerad 2025-08-08
WAY OUT WEST Refused må snart vara, för att citera en av deras låtar – ”fucking dead” – men de är fortfarande både fantastiska och relevanta.
Få andra band kan stoltsera med ett liknande musikaliskt arv.
Refused
Plats: Linné, Way Out West. Publik: Egentligen alldeles för få, men den intima inramningen passar det här bandet på något vis. Längd: 69 minuter. Bäst: ”The shape of punk to come”, ”Summerholidays vs. punkroutine”, ”New noise”. Sämst: Det skulle vara att konserten inte äger rum på Popcorner i Alvesta, då.
GÖTEBORG. Under förra seklets sista decennium dirigerade Refused min värld. Umeåbandet fick mig att läsa Karl Marx, livnära mig på bönor ur burk samt utföra små oskuldsfulla aktioner mot McDonald’s.
Bandets ”The shape of punk to come” från 1998 tog vägar via techno, sextiotalsestetik och frijazz. I min bok är det fortfarande ett av de fem bästa svenska albumen någonsin.
Den numera kultförklarade skivan dyker fortfarande upp i högst relevanta sammanhang – senast som ständigt återkommande soundtrack i briljanta tv-serien ”The bear”. Och det är svårt att tänka sig att den moderna hardcorescenens stoltaste akt Turnstile hade låtit eller sett ut som de gör utan sin skandinaviska förlaga.
I fjol skulle Refused ha gjort sin sista svenska festivalspelning någonsin på Rosendal Garden Party i Stockholm. Kort dessförinnan kom nyheten om att sångaren Dennis Lyxzén drabbats av en hjärtinfarkt.
Flankerade av femton Palestina-demonstranter säger Refused i stället farväl till sin svenska publik på Way Out West i kväll. Den sjaldraperade armén blir en effektiv kuliss när kvartetten inleder med ”Rather be dead”.
Lyxzén snurrar med mikrofonsladden, gör små piruetter och flyger fram över scenen. Han är alltjämt en magnetisk och numera fridlyst androgyn frontman – liksom en lika underhållande som skarp agitator.
Han pratar distanserat om bandets historia. ”Vi levde hela nittiotalet i ett bojkottningsrus. Snusförnuftiga käcka idioter. Dricker du Pepsi? Du får sparken”, minns han. ”Det är en skam att Spotify har en scen här på festivalen”, säger han i nästa andetag.
I kväll toppar Refused låtlistan. Vi får hela bandets palett – från old school-klassiker hämtade från ”en tid i mycket större byxor och tveksamma frisyrer” till dagens upplaga som ”pretentiöst proggrockband i kråsskjorta”.
”The shape of punk to come”, ”Summerholidays vs. punkroutine”, ”Worms of the senses/Faculties of the skull” hälsas med all rätt som klassiker. Det finns någonting så vackert i ett hav av kepsar, skor, armar som tappar det till musik. Jag hade nästan glömt bort känslan.
”Hey baby never felt this free/a pair of new shoes and a punk rock show to see”
När Refused avslutar sin mäktiga gärning med ”New noise” går en klenod i graven.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik