Miriam Bryant skalar av med finess och känsla
Publicerad 2026-01-31
KONSERT Miriam Bryant skalar ned sitt artisteri till en akustisk show för teatrar och konserthus.
Det visar sig vara en av hennes bästa idéer hittills i karriären.
Miriam Bryant
Turnépremiär: Arbis, Norrköping. Publik: 500 (utsålt). Längd: 101 minuter. Bäst: ”Ge upp igen”, ”Rör mig” och ”Blåmärkshårt (mi amor)”. Sämst: Publikens inte direkt dämpade ölsorl under det annars fina setet med förbandet Girl Scout.
NORRKÖPING. Senaste gången jag såg Miriam Bryant, en varm julikväll 2023, var det extra allt av det mesta: turnépremiär inför 15 000 i Göteborg med kompisen Veronica Maggio och deras två liveband ihopbakade till ett stort, i en hela tre timmar lång hitshow.
Den här minusgradiga fredagen är det raka motsatsen: avskalat och akustiskt inför 500 sittande åhörare på fina gamla teatern Arbis i Norrköping. En kvartett med piano, kontrabas, trummor och gitarr backar upp 34-åringen från Göteborg under 101 mestadels ganska lågmälda minuter.
Med en retrosoffa och diverse kuddar och mysiga lampor på scenen frestar det lite att skriva att Bryant ”gör en Molly Sandén”, särskilt som det precis som på Sandéns ”efterfestturné” är David Larson som sitter vid pianot.
Men givetvis finns det åtskilliga artister som har känt behov av att ta ner sin grej på liknande sätt. Och att släpa in en gammal cigarettautomat som dekor eller sjunga den här sortens pop i black metal-bandet Dark Funerals hoodie är Bryant eventuellt ensam om.
Den som har sett den här sångerskan live tidigare vet dessutom att hon oftast är som allra bäst i balladerna. Och nysläppta ep:n ”Isby sessions”, med avskalade omtolkningar av sex låtar ur olika delar av karriären, gav en fin föraning om vad detta kunde bli.
Bryant vädrar en snygg blandning av låtar, ofta ganska ambitiöst omarbetade för den här turnén.
Nummer som ”In kom en ängel” och ”Regnblöta skor” får en soft akustisk, närmast countrydoftande groove.
I ”Nothing 4-ever”, klockrent illustrerad med en tvekande sms-konversation på bildskärmen, tvinnar hon smakfullt in några rader från Bon Ivers ”Skinny love”. Även ”Svart bil”, med bara kör och lite keyboards, blir tilltalande ”boniversk” i det här arrangemanget.
”Ge upp igen”, ursprungligen en duett med Yasin, blir här en klassiskt snittad soulballad där Bryant verkligen visar vilken röst hon har, inte minst i en wailduell med Larson. Hon når ännu längre in med ”Rör mig”, pianoballaden som var höjdpunkten på senaste albumet.
Nog för att den frågelåda som hon har med sig för att slippa hitta på mer gedigna mellansnack kanske känns lite vimsig men nervositeten som Bryant säger vägrar släppa under hela showen märks annars inte alls. Särskilt inte när hon sjunger flera låtar bekvämt halvliggande i soffan eller drar av en lika ledig som ömsint Don McLean-cover ihop med basisten Mats Sandahl.
Och att trycka upp energin i slutet med Markus Krunegård-samarbetet ”O A O A E vi förlorade” funkar givetvis utmärkt i Norrköping, även om ”prinsen av Peking” själv inte kunde vara med i kväll.
Det kostar en hyfsad slant att se Miriam Bryant på den här svängen. Icke desto mindre är ni som sitter på biljetter att gratulera, för det som hon själv kallar ”läskigt experiment” utvecklar sig till något av det bästa hon gjort.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik