Miriam Bryant skriver hits med mörk botten
Publicerad 2025-01-31
ALBUM Miriam Bryants fjärde album är som bäst när hon håller igen och vågar lita på sina låtar.
Miriam Bryant
Okej att dö
Miriam Bryant/Warner
POP Det allra finaste ögonblicket på Miriam Bryants och Veronica Maggios monumentala gemensamma turné sommaren 2023 var Bryants då helt nya singel ”Sarkofag”, balladen som hon skrev till sin bortgångna storasyster Sara.
Låten finns inte med på hennes fjärde album, det första på fyra år, men det var sorgen som satte tonen för skivan. Det blev ett album om liv och död, om att acceptera det som tar slut och att använda den lilla tid som vi har till att verkligen leva.
Vilket ger en möjligen lite mer vemodig fond till de elva låtarna än vi är vana vid. Men framför allt försöker 33-åringen från Göteborg sjunga från olika perspektiv och skildra sina ”inre världar”, där det hoppfulla och förlåtande krigar mot det mörka och destruktiva och där lust och sensualitet existerar sida vid sida med den någonstans därinne alltjämt existerande person som fanns innan livet blev vuxet och komplicerat.
Framför allt är nog de olika ”karaktärerna” som Bryant beskriver i pressmaterialet något som har hjälpt henne i skrivprocessen, för den som lyssnar möter precis som alltid en av landets främsta skildrare av relationer ur otaliga passionerade, kaotiska och inte sällan olyckliga vinklar.
Producenten Elias Kapari har släppt in lite mer elektronik i ljudbilden med den tydliga ambitionen att uppdatera Bryants korsningar av pop, r’n’b och klassisk svensk balladtradition till både hög och gångbar 2025-standard.
Sex av låtarna har redan kommit som singlar och i flera fall – ”Dum”, ”Regnblöta skor” och titellåten – hunnit bli stora hits. Äldsta spåret här är Maggio-duetten ”Under någon ny”.
Jag blir inte förvånad om även flera av de nya numren snurrar iväg på Spotify. ”Baise moi” och ”Magiker”, båda producerade av Daniel Ledinsky och Cissi Mix, liksom ”Nothing 4-ever” är effektiva klubblåtar om passion, maktspel och känslor som vägrar svalna. Balladen ”Hon” skildrar träffsäkert en relation som lämnar spår långt efter att den är över.
Det utpräglade singeltänket och att så mycket är känt sedan tidigare gör kanske inte ”Okej att dö” till någon stor albumupplevelse. Emellanåt känns det också som att artist och producent gödslar onödigt mycket och ängsligt med studiotricksen i sin ambition att få musiken att låta så samtida som det bara är möjligt.
Tretton år in i skivkarriären står nämligen Miriam Bryant så stark i sitt eget uttryck att det rimligen inte borde behövas.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik