Hos Ronny & Ragge är allting precis som förr
Publicerad 2025-08-02
KONSERT 50 plus-versionen av Ronny & Ragge har givetvis inte utvecklats en millimeter. Till publikens oförställda glädje.
Ronny & Ragge
Turnépremiär: Slottsruinen, Borgholm. Publik: 4 500 (utsålt). Längd: 74 minuter. Bäst: Ändå rätt hyfsad final med folkpunkiga debuten ”Brylcreme, stålkam och gällivarehäng” och bangern ”Köra fort som fan”. Sämst: Det finns en del att välja på, inte minst bland de nya låtarna.
BORGHOLM. 1991 var Fredde Granberg och Peter Settman tämligen nyutexaminerade Södra Latin-elever som hamnat på Svt i Växjö för att göra ungdoms-tv. I programmet ”Gerilla TV – Laijv” kom idén att göra en parodi på den då populära såpoperan ”Storstad”, vilket födde sketchserien ”Byhåla”.
Tanken var enkel: att göra något som var så bonnigt som möjligt. Huvudpersonerna blev följaktligen två raggare.
Manus lades det gissningsvis inga oceaner av tid på men hemgjorda uttryck som ”pöka” och ”raggarballe med svängdörr” (korv med bröd) blev snabbt hiskeligt populära att slänga sig med på landets mellanstadieskolor.
Succén var så monumental att Ronny (Settman) och Ragge (Granberg) förutom att få göra flera säsonger av ”Byhåla” självklart även fick spela in den musikhistoriska milstolpen ”Let’s pök”, som 1993 lyckades peta ned Tomas Ledins ”Du kan lita på mig” från förstaplatsen på svenska albumlistan.
Att två medelklasskillar från Stockholm skulle få åka ut och göra sig lustiga över landsbygdens arbetarkultur även i folkparkerna var ofrånkomligt, och de lyckades etablera schlagerpopdängor som ”Rara söta Anna” och ”Köra fort som fan” i det allmänna medvetandet, vare sig medvetandet ville det eller inte.
Under decennierna som gått har både Settman och Granberg haft både framgångsrika och kreativt stimulerande mediekarriärer på varsitt håll, så det är onekligen svårt att se vare sig ekonomiska eller artistiska incitament för den här comebacken.
Icke desto mindre är de här nu, och den 55-åriga versionen av Ronny & Ragge har bäddat för sin stora återkomstturné med såväl tre sorters chips som boken ”Ingen jääla skiitbok” och helt nya albumet ”Keep on pöking”.
Många av datumen är dessutom redan utsålda och i september blir det stor final på Avicii Arena i Stockholm. Det som konceptet saknar i konstnärlig verkshöjd tar det uppenbarligen igen i nostalgi.
För ingenting har självklart hänt med Ronny & Ragge. Skämten är precis lika simpla – i kväll drar duon ner mycket skratt när de berättar hur kul det är att spela i ”Borgholms slottsurin” – och målet med en ny dänga som till exempel ”Min raggarballe” verkar främst ha varit att få den att låta så mycket som förr som möjligt.
Ihop med sju personer starka kompbandet Thö Virgins och mot en fond av av ett par Pöki’s-jeans får polisongmännen omedelbart ruinen att brisera av vrålande allsång i gamla ”De’ e’ sommar”.
Storyn är att de två raggarna har levt under en sten i 32 år och helt missat all form av utveckling och modernisering. I ”En fårrdefull ride” sjunger de ”vad är pk, det fattas ett ö” och i den aningen mörkare ”Korvmojjen är död” begråter de att korvkiosken har ersatts av en ”jääla thai” till en melodi som blinkar åt Scorpions ”Wind of change”.
I övrigt blir det bland annat kurs i perfekt gällivarehäng och ett existentiellt parti om att längta bort till grannkommunen.
Men framför allt handlar kvällen förstås om att de samlade 80- och 90-talisterna – fler än en i träskor, väst och påklistrade polisonger – ska få yla med i barndomshits som Volvo 240-countryn ”Min Wunderbaum” eller Bon Jovi-rockiga safe sex-eposet ”Pökpåsen”.
Det här var sannerligen vad det var då och är det ännu mer nu: barntillåten Eddie Meduza-humor med Magnus Uggla-refränger som råkade bli något mycket större än det var tänkt.
Oförargligt, omöjligt att bli det minsta upprörd över, emellanåt faktiskt rätt catchy och ganska påkostat, men till skillnad från de bra dumma grejerna bara undantagsvis smartare än det utger sig för att vara.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik