Anna Ternheims svenska psalmer låter självklara
Publicerad 2025-01-17
ALBUM När Anna Ternheim tar hjälp av Jocke Berg och Martin Sköld från Kent för att göra sin första skiva på svenska känns hon rakt igenom självklar.
Anna Ternheim
Psalmer från sjunde himlen
Die Rider Music/Universal
POP Hur mycket Anna Ternheim än har sjungit på engelska under sin drygt tjugoåriga skivkarriär, hur stor del av den tiden som hon än har bott i New York, har hon alltid känts väldigt svensk.
Hennes pop kom från dag ett med en tydlig accent, inte bara i uttal och formuleringar utan även i det skandinaviskt blå melodispråket.
Hon har aldrig haft minsta tanke på att försöka dölja den utan tvärtom gjort den till en personlig styrka. När hon i karriärens gryning spelade in en uppmärksammad cover på Broder Daniels ”Shoreline” var det logiskt, då även BD var ett band som gjorde väldigt svensk musik på engelska.
De få gånger som hon de facto har sjungit på modersmålet, som i fina ”Auld lang syne”-tolkningen ”Minns det som igår”, har jag velat höra mer.
Så när det nu kommer en hel Anna Ternheim-skiva på svenska känns den helt självklar, som att den bara har väntat på att få bli gjord. Och som så ofta med artister som kommer hem till det egna språket blir orden naknare, låtarna når längre in.
Att de gör det beror sannolikt till viss del på att Ternheim har haft bästa tänkbara hjälp in i det nya uttrycket i form av Jocke Berg och Martin Sköld från Kent. Duon som nu följer upp sitt utsökta jobb på Lars Winnerbäcks ”Neutronstjärnan” med ännu en lysande förädling av ett redan gediget musikaliskt uttryck.
Ternheim känner dem sedan länge och har inte minst hobbybandet Dead People ihop med Berg, men framför allt kommer hon på många sätt från samma håll som Eskilstuna-duon. Samma P3 stod på i både Sollentuna och Eskilstuna under 80- och 90-talen och när Kent fick sitt stora genombrott på Lollipop-festivalen fanns en tonårig Ternheim i publiken.
Där Sköld & Berg-paketeringen blev en spännande kontrast hos Winnerbäck känns det här snarare som världar som bara har väntat på att mötas.
Låtarna på ”Psalmer från sjunde himlen” är inte bara producerade utan även skrivna tillsammans av trion, och hur mycket Ternheim än älskar att bygga egna rum av stämningar trivdes hon så bra i det där Berg och Sköld opererar att hon gärna lät det få generöst med utrymme i de här låtarna.
Således låter det på sina ställen ganska mycket sentida Kent och Jocke Berg solo om Anna Ternheims åttonde album, ett soft, varmt popsound byggt av finstilt framskulpterade detaljer.
Vilket inte på något sätt betyder att hon tappar bort sig själv. Snarare visar flera av de här låtarna – som singlarna ”Nära dig”, ”Orkanen” och ”Enkelhet” men också öppningsspåret ”Kom tillbaks”, kärva relationsdramat ”Brutna löftens land”, den mörktintade ”Kalifornien” och betydligt mer hoppfulla finalen ”Små mirakel” – upp en ny nivå av innerlighet hos Anna Ternheim.
Hon hittar omedelbart rätt i svenskan och sjunger med en poetisk enkelhet om ett nytt liv där vardagen som 46-årig förälder på Södermalm blir något vackert och det sluts även ett slags fred med barndomsminnen och såriga gamla relationer.
Då Ternheim har en stor del av sin publik utomlands, inte minst i Tyskland, är det möjligen inte säkert att även nästa album blir på svenska men jag hoppas innerligt att vi får fler, för ”Psalmer från sjunde himlen” hör till det allra finaste hon har gjort.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik