Ett förädlat men alltjämt garageskränigt The Hives
Publicerad 2025-08-29
ALBUM The Hives ville göra en skiva med tolv singlar och lyckas häpnadsväckande bra.
Egentligen bara genom att fortsätta förädla sin formel.
The Hives
The Hives forever forever The Hives
PIAS/Border
ROCK Att vänta i elva år med att släppa nytt album är ett högriskprojekt för ett punkrockband men när The Hives gjorde just det och återvände med ”The death of Randy Fitzsimmons” var det en så övertygande smocka att Fagersta-bandet förvandlade sin återkomst till något tämligen triumfatoriskt.
Redan då nämnde de i förbifarten att det redan fanns låtar till fler album. Och efter den mer normala väntetiden två år är nu uppföljaren, den sedvanligt blygsamt betitlade ”The Hives forever forever The Hives”, här. Inspelad i Benny Anderssons studio Riksmixningsverket av trogne samarbetspartnern Pelle Gunnerfeldt, med viss extra produktionsmagi signerad Mike D från Beastie Boys.
Ambitionen lär ha varit att göra The Hives ”arenarockalbum”, en skiva med tolv singlar.
Samtidigt känns just det som grundreceptet för alla de bästa av det här bandets sju album. Korta skott av koncentrerat kul i precis lagom mängd för att lyssnaren inte ska vilja något annat än att spela en gång till. Den smartaste korkade rock du kan önska dig.
Glädjande är hur som helst att ambitionen att banka ur sig hits för arenorna inte rundat av några som helst kanter. Spår som härligt speedade ”Hooray hooray hooray” eller milt sagt övertända ”O.C.D.O.D” hör snarare till det mest garageskräniga som The Hives någonsin har spelat in. Roligt är också att gamla livekrevaden ”Paint a picture” äntligen hamnar på skiva.
Den sortens rock brukar inte ens komma i närheten av de estrader över hela världen som det här bandet turnerar mellan. Att den ändå gör det handlar givetvis en hel del om showen som levereras men också om hur begåvat låtarna är skrivna. The Hives-formeln må vara satt men förädlingen pågår ständigt.
Lyssna till exempel på ”Born a rebel”, där en Steve Miller Band-groove kombineras med countrytwang och verser som Howlin’ Pelle levererar med både hiphopattityd och punksnäsighet.
Texterna som Howlin’ Pelle Almqvist ylar ur sig adderar förstås också till det unika i Hives-mixen. Låtar som ”Enough is enough”, ”Legalize living” och ”They can’t hear the music” ger sig på medvetna missförstånd och allmän trångsynthet med koncis finess.
Vi kan åter konstatera att det här bandet inte släpper ifrån sig någon halvbakad skit. ”The Hives forever forever The Hives” är ännu en dos svårt underhållande ”punk rock music avec kaboom”, utan minsta tecken på mättnad.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik