Rymdmonster, kroppsskräck och rock’n’roll
”Alien: Earth” är en frisk fläkt från en 46 år gammal franchise
Uppdaterad 2025-09-09 | Publicerad 2025-08-12
TV-RECENSION I rymden kan som bekant ingen höra dig skrika. Men vad händer när xenomorphen – och hans kompisar – dyker upp på jorden?
Svaret är att både monstren och fansen får sitt lystmäte.
”Alien: Earth” levererar över förväntan.
Alien: Earth
Disney Plus
Del 1–6
Av Noah Hawley, med Sydney Chandler, Timothy Olyphant, Alex Lawther, Samuel Blenkin, Essie Davis, Adarsh Gourav, Babou Ceesay, Lily Newmark, David Rysdahl, Jonathan Ajayi.
SCIENCE FICTION-SKRÄCK. Det började med Ridley Scotts klassiska sci-fi-skräck ”Alien” från 1979, fortsatte med James Camerons uppföljare ”Aliens” från 1986, och nu, efter 46 år, nio filmer och diverse annat, har Dan O’Bannons och Ronald Shusetts franchise blivit med sin första stora tv-serie.
Och visst har skaparen Noah Hawley, som tidigare har injicerat nytt och piggt blod i både bröderna Coens ”Fargo” och Marvel-karaktären Legion, återigen lyckats med sin paradgren; att med respekt, känsla och stor fantasi förvalta och förnya på samma gång.
För efter en inledning som känns väldigt bekant – vi får träffa besättningen på en av företaget Weyland-Yutanis forskningsfarkoster, som är ute på ett 65 år långt uppdrag som går ut på att samla ihop ”prover” av ett antal utomjordiska arter (varav den ökända xenomorphen bara är en) – tar ”Alien: Earth” sikte på den i sammanhanget relativt outforskade planeten jorden. Där farkosten Maginot nu plötsligt kraschlandar, med sin dödliga last ombord.
Året är 2120 (vilket alltså betyder att det här är en prequel till originalfilmen, som utspelar sig två år senare) och världen är uppdelad mellan fem konkurrerande företag som alla jagar nyckeln till odödlighet, eftersom den som hittar den snart kommer att styra hela universum.
Ett av dessa företag är Prodigy, där vd:n Boy Kavalier (Samuel Blenkin) – ett odrägligt, ständigt barfota och pyjamasklätt pojkgeni – precis har börjat experimentera med att ladda ner dödssjuka barns medvetanden i syntetiska, vuxna superkroppar.
Resultatet är en skara ”hybrider”, som är onaturligt snabba, starka och smarta, men i grund och botten fortfarande är barn på det mentala planet. Och den allra första av dessa var ”Wendy” (Sydney Chandler), som nu blir huvudperson i ett drama som utvecklar sig till både en maktkamp mellan olika samvetslösa företag och kroppsskräck på hög nivå.
”Alien: Earth” tar sig an frågor kring dystopisk kapitalism, moral, identitet, och vad som egentligen definierar människor och monster. Och även om den har en del övertydliga tendenser och inte fullt ut lyckas vara riktigt lika djup sci-fi som den eventuellt hade ambitioner på att vara, är helheten oväntat härlig. Snygg, otäck, kul och väldigt rock’n’roll, med starka skådisinsatser, kreativa stilgrepp – och ett mindre zoo med mordiska varelser.
Det är snyggt spelat. Och bra nog för att tåla en jämförelse med ”Star wars”-universumets ”Andor”.
”Alien: Earth” har premiär på Disney Plus den 13 augusti.