Bra men bekant om dysfunktionella familjerelationer
”Skilsmässobarn” är ”Bonusfamiljens” mindre slipade avkomma
Publicerad 2026-04-17 09.53
TV-RECENSION Där ”Bonusfamiljen” handlade om att få ihop livet och nya relationer som frånskild förälder, ger den här nya, besläktade dramakomedin oss ett annat perspektiv genom att skildra unga vuxna skilsmässobarns såriga relationer.
Skilsmässobarn
SVT
Del 1–4
Av Vera Herngren, Felicia Danielsson, Axel Stjärne och Patrik Gyllström, med Vera Herngren, Felicia Danielsson, Gustaf Hammarsten, Tova Magnusson, Nils Wetterholm, Ulf Stenberg, Julene De Pau Ortiz, Elisabet Carlsson, Didi Cederström.
DRAMAKOMEDI. Vera Herngren och Felicia Danielsson, som tidigare har gjort både ”Likea” (TV4) och ”Leva life” (Viaplay) tillsammans, jobbar ihop igen med den här dramakomedin som de också spelar huvudrollerna i.
Det handlar om hur det är att ha vuxit upp som skilsmässobarn och nu ha blivit ung vuxen, men fortfarande bära runt på ett stökigt emotionellt arv och vara kvar i en dysfunktionell familjedynamik. Och händelserna kickar igång med att den välmenande men opedagogiska och ganska självupptagna pappan Henrik (Gustaf Hammarsten) råkar ut för en olycka på sin 60-årsdag, vilket för samman hel- halv- och bonussyskon under ansträngda former. Gammalt groll, avundsjuka och olösta konflikter bubblar upp till ytan, alla faller in i sina vanliga sätt och ingen tycks komma vidare ur det förflutna.
Herngren spelar Alba, som är Henriks barn från en tidigare relation och är familjens svarta får och slacker, som inte kan hålla i pengar, inte riktigt går att lita på, och strular med en gift man.
Danielsson spelar den präktiga, hårt arbetande Ina, som är dotter till Henriks nya, rätt snofsiga fru Maria (Tova Magnusson) och har vuxit upp med Henrik som enda pappa.
Sedan finns där också Lukas (Nils Wetterholm), som är helsyskon med Alba, men till skillnad från henne är konflikträdd och helst inte gör så mycket väsen av sig. Och tonåriga Lovisa (Julene De Pau Ortiz), som är Henriks och Marias enda gemensamma barn och bortklemad därefter.
Kopplingarna till ”Bonusfamiljen” är uppenbara, och inte bara för att Vera Herngren är dotter till Felix Herngren och det också är hans produktionsbolag FLX som ligger bakom det här. Och ”Skilsmässobarn” påminner även om flera andra svenska serier av den här typen, som ”Älska mig”, ”Meningen med livet” och den lite svagare ”Udda veckor”.
Den hela känns med andra ord på många sätt lite väl bekant, även om infallsvinkeln är ny, modern och relevant. Och riktigt lika proffsig, spänstig och omedelbart helgjuten som ”Bonusfamiljen” var är inte ”Skilsmässobarn”. Här finns inte samma tryck i vare sig karaktärerna, situationerna eller handlingsförloppet, och medan det kan visa sig att serien stegrar efterhand, är det svårt att veta när man bara har fått se halva säsongen.
Men skådespeleriet är bra av samtliga (nämnas bör också Ulf Stenberg som Inas manipulativa och småkåta chef) och som dramakomedi hittar serien den nödvändiga balansen mellan humor och smärtpunkter.
Så sevärd är den absolut.
”Skilsmässobarn” har premiär på SVT Play den 17 april.