Dina örons värsta mardröm är här
SVT:s ”Dolph and the Lundgrens” är en bisarr upplevelse
TV-KRÖNIKA Drygt 40 år efter att Dolph Lundgren yttrade den klassiska frasen ”I must break you” i ”Rocky IV” är han aktuell i SVT med en realityserie som har potential att ta sönder både öron och hjärnor över hela Sverige.
Jag är skakad. Håller på att försöka plocka upp hakan från golvet men hittar den inte – och har en dystopisk låtrad som inte vill sluta att gå på loop i huvudet.
”I’ve seen the future, brother, it is murder”.
Vad pratar jag om?
Jag pratar om en framtid där Victoria Silvstedt framstår som det svenska språkets sista bastion.
Vad har jag tittat på?
Jag har tittat på SVT:s nya realityserie ”Dolph and the Lundgrens” och har hoppats på att det hela är en parodi men har börjat inse att det nog faktiskt inte är det.
Det handlar alltså om vår svenska actionstjärna Dolph Lundgren, som bor i Los Angeles tillsammans med sin norska fru Emma Krokdal och nu ska försöka reparera sin relation till sina två döttrar, efter att ha varit frånvarande under långa perioder av deras uppväxt på grund av karriären.
Ida och Greta har om jag har förstått det hela rätt vuxit upp med en svensk mamma i huvudsakligen Spanien, men ska nu försöka lyckas i drömmarnas stad. Ida har redan varit där i tre år, och Greta har precis klivit av planet som tog henne över Atlanten.
Och nu ska dessa fyra amerikafarare försöka kommunicera med varandra och med oss tittare.
Främst på svenska och norska, som ju är två språk som ligger väldigt nära varandra, fast kanske med inslag av engelska eftersom serien ändå utspelar sig i USA och Dolphs döttrar har haft en internationell uppväxt, kanske ni tänker nu?
Fel, fel, fel. Dolph, som har varit i USA sedan långt innan de övriga ens var påtänkta, klarar visserligen av att titta in i kameran och prata till oss på svenska. Men frun Emma, som i och för sig är väldigt ung, faktiskt så ung att hon inte ens kände till 80-talets raffigaste ryss Ivan Drago när hon först träffade Dolph, men ändå knappast var ett så litet barn när hon lämnade Norge att hon rimligtvis kan ha tappat sitt modersmål, vägrar konsekvent att prata något annat än engelska. Vilket får en bisarr effekt. Herregud, släpp sargen.
Och Ida och Greta är… inte vad jag skulle kalla för tvåspråkiga, utan snarare nollspråkiga.
Inte ett samtal, inte en scen, knappt ens en hel mening och nu överdriver jag inte ens, kan genomföras på antingen svenska eller engelska, utan vad vi får är ett outhärdligt sammelsurium där ordet ”vibes” snurrar runt, runt i en hopplös verbal och mental snömos helt utan mening eller nyanser.
Se till exempel scenen där Greta, som vill bli fotograf, söker jobb på ett ställe som drivs av två svenskor, och gör ditt bästa för att begripa vad hon pratar om. Tro mig, det är en utmaning, för alla inblandade.
Nog för att det ofta blir tydligt i just reality-tv att folk under en viss ålder har svårt med svenskan, och man har ju förstått att vi har påbörjat ett fritt fall mot botten. Men det här är så att säga next level svengelska med en motherfucking vengeance. Ett mellanförskap i ett ingenmansland.
Och även om serien eventuellt har något att säga om de här familjerelationerna – en pappa som inser att han har missat mycket men ändå defensivt drar upp ämnet pengar så fort hans frånvaro kommer på tal, döttrar som känner att de inkräktar i sin pappas nya liv, en fru som är yngre än den äldsta dottern, och så vidare – är det omöjligt att lyssna eftersom allt låter som ett skämt.
Det är något av det mest förvirrade jag har sett på länge, en produktion som liksom tigger om att bli hånad, och det är faktiskt nästan direkt taskigt av SVT att sända den.
Både mot Ida och Greta och mot alla stackars svenskar som ska försöka ta sig igenom den utan att gå sönder.
”Dolph and the Lundgrens” har premiär på SVT Play den 15 februari.
