En sagolik, galen värld och nonstop kul
”One piece” behöver bli en temapark och jag vill åka dit
Publicerad 2026-03-11
TV-RECENSION Väntan var lång men allt är förlåtet.
Den andra säsongen av Netflix mangabaserade piratäventyr ”One piece” är en fest.
One piece
Säsong 2
Av Matt Owens och Joe Tracz, med Iñaki Godoy, Emily Rudd, Mackenyu, Jacob Romero Gibson, Taz Skylar, Charithra Chandran, Callum Kerr, Julia Rehwald, David Dastmalchian, Katey Sagal.
FANTASYÄVENTYR. Nästan tre år har gått sedan Netflix live-action-adaptation av Eiichiro Odas monumentala manga ”One piece” hade premiär, överträffade förväntningar och överbevisade skepticism, och blev en välförtjänt succé. Och fortsättningen inleds med en ordentlig sammanfattning, vilket vi med kort minne tackar för.
Sedan är det full fart framåt, genom åtta avsnitt som är sprängfyllda av färg, fantasi, fantastiska miljöer, excentriska figurer och bisarra frisyrer.
Efter att grunden lades i den första säsongen, ger sig den alltid hungriga gummimannen Monkey D Luffy (Iñaki Godoy) och hans gäng av stråhattspirater nu ut på det farliga havsområdet Storleden, längs vilket den legendariska skatten One piece sägs ligga gömd. Men vi är fortfarande på ett tidigt stadium av äventyret – mangaserien består trots allt av över 1 100 kapitel och över 100 volymer, och är inte slut än – och målet finns med andra ord inte ens i sikte, utan det är resan som är grejen.
Och den innehåller, bland annat, politiska intriger och nya fiender i form av diverse agenter från lönnmördarorganisationen Barockverken, en enorm och förvirrad val som har levande människor i magen à la den i ”Pinocchio”, dinosaurier, vänliga jättar, till och med en utter som rider på en gam.
Det görs stopp på olika öar och i olika städer, och mängder av nya karaktärer introduceras. Som den tyranniske härskaren Wapol med sin käke gjord av metall (Rob Colletti), marinkårskaptenen Smoker (Call Kerr), prinsessan Nefertari Vivi (Charithra Chandran), doktor Kureha (Katey Sagal) – och inte minst den talande, muterade renen Chopper, som är ett bedårande litet under av skickligt, varsamt effektarbete, med suveränt röstjobb av Mikaela Hoover.
Spektakulära drabbningar, vilda serietidningsöverdrifter och udda humor blandas med allvar och ett väldigt stort hjärta, scenografi, kostymer, hår och smink är som ett dignande smörgåsbord av kreativitet och galenskap, och den genomgående andan av vänskap, optimism och äventyr är smittande.
Det är ett imponerande hantverk på alla plan, en sagolik värld att vara i och nonstop kul, och ”Harry Potter”-kvaliteterna är uppenbara – även om tonen i den här fantasyfranchisen är något helt annat.
Och utöver fler säsonger törs vi kanske hoppas på en och annan ordentlig temapark framöver?
Jag är redo att åka dit i går.
Den andra säsongen av ”One piece” hade premiär på Netflix den 10 mars.
