Viktor, 18, dog på sjukhus – fanns ingen kirurg kvar
Uppdaterad 2025-02-24 | Publicerad 2025-02-23
Viktor, 18, dog på Sollefteå sjukhus.
När hans mjälte sprack var närmaste kirurg i Örnsköldsvik – drygt nio mil bort.
– Det är det som gör en mest ledsen och förbannad, att veta det. Att hade vi haft kirurgi kvar så hade han överlevt, säger mamma Stina.
Stina Holmberg, 45, sitter uppkrupen i soffan.
Hennes systrar Emma Lassen Molander, 48, och Frida Lassen, 47, som sitter bredvid, har sovit många nätter just här.
– Om någonting blev vi nog ännu tajtare efter det som hände, säger Emma.
Det var hösten 2022 som krisen blev ett faktum i familjen. Plötsligt och hastigt dog Stinas 18-åriga son Viktor.
– Han hade fått körtelfeber, vilket ju i sig inte är farligt. Men en morgon hade han så ont i halsen att han inte ens kunde svälja, säger Stina.
Efter ett samtal till hälsocentralen blev de hänvisade till akuten.
Sen gick allt fort.
– Jag minns att han kräks och förmodligen var det då mjälten sprack, säger Stina.
För att stoppa de inre blödningarna behövde man operera. Men efter nedskärningar på Sollefteå sjukhus fanns inte längre någon kirurg. Läget var akut och Viktor var för dålig för att skickas iväg med ambulans.
– Man ringde först till Sundsvall och sen Örnsköldsvik. Därifrån var det en kirurg som kastade sig i en ambulans, säger Stina.
När kirurgen väl kom fram och operationen inleddes drabbades Viktor av ett hjärtstopp och hans liv gick inte att rädda.
– Jag glömmer aldrig när kirurgen kom in till oss efter och säger att ”hade jag bara varit här så hade han klarat sig”, säger Stina.
– Det är det som gör en mest ledsen och förbannad, att veta det. Att hade vi haft kirurgi kvar så hade han överlevt. När vi åkte in så hade vi ju ingen aning om att Viktor skulle behöva en operation.
”Känns som ett hån”
Katten Walter hoppar upp på soffryggen och spinner. Stina värmer sina händer runt en kaffefylld muminmugg.
Systrarna är nyss hemkomna efter att ha deltagit i manifestationen mot ytterligare nedläggningar av sjukhuset.
Med sig hade de en banderoll med texten ”Vår sällanhändelse heter Viktor”.
Det är just begreppet ”sällanhändelse” som använts när man pratat om nedläggningarna av akutvården i Sollefteå.
– Det är som att de säger att ”lite svinn får man räkna med”, säger Stina.
– För oss som familj känns det så himla personligt, som ett påhopp. Det känns som ett hån mot Viktor, säger Emma.
Alla tre systrar jobbar själva i vården. De ser tydliga risker med de föreslagna nedskärningarna och har länge kämpat för att politikerna ska lyssna.
– Det här är inte bypolitik, det här är så mycket större, säger Stina.
– Låt inte fler familjer drabbas av död där det hade kunnat undvikas, säger Emma.
Händelsen med Viktor har lex Maria -anmälts av både Stina och Regionen.
Och i ett beslut från Oktober 2024 har IVO konstaterat att man brustit på totalt tio punkter.
Maria Strandberg, hälso- och sjukvårdsdirektör i regionen, beklagar det inträffade.
– Det är djupt tragiskt. Vi måste ta till oss av det som kommer utifrån IVO:s kritik. Vid omhändertagande av akut sjuka patienter är hela teamets aktuella teoretiska och praktiska kunskaper och erfarenheter viktiga, säger hon.
– Att det inte finns kirurg är en av de här tio punkterna vi måste kolla på för en patientsäker helhet av omhändertagandet så att någonting sådant här inte händer igen.
”Han hade tyckt att det var för jävligt”
På en byrå i vardagsrummet står flera inramade foton på Viktor. Framför ligger också en svart keps.
– Den hade han alltid på sig, säger Stina.
Hon ler och säger att hon älskar att prata om Viktor.
– Han var väldigt ödmjuk och fin, försiktig och lite försynt. Men på hans kompisar har jag samtidigt förstått att han var lite av en pajas, busig och full i fasen, säger Stina.
Viktors liv såg ut som så många andra 18-åringars. Han tyckte om att umgås med vänner, gå på hockeymatcher och att fiska.
Han hade just tagit körkort och röstat för första gången.
– Vi hade många politiska diskussioner den hösten och jag slogs av hur klok han blivit, säger Stina.
– Jag tror att han hade tyckt att ”det är för jävligt” med nedläggningen, han sa just så ibland.
Emma och Frida instämmer och skrattar. Systrarna pratar ofta om Viktor med varandra, det har blivit ett sätt att hålla honom vid liv.
– Det är väl det som gör att det känns viktigt att berätta om Viktor. Att visa på att det är riktiga människor som drabbas av de politiska besluten, säger Stina.