Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

Familjen hotas av utvisning till Iran

Hockeykillen Parham, 13: Det är ju här jag har växt upp

Publicerad 2025-12-08

NORSJÖ. Tusentals personer riskerar att tvingas lämna Sverige efter att spårbytet slopats.

Tre av dem är Sara, Farhood och Parham i Norsjö.

– Vi har gjort allt rätt. Lärt oss svenska, jobbat, köpt hus, klarat oss själva, säger Sara.

Hotas av utvisning: ”Har ju ett liv här”
Hotas av utvisning: ”Har ju ett liv här”
1:40

Med varma leenden öppnar Sara Ghorbani Shamasbi, 45, och hennes man Farhood Masoudi, 47, upp dörren till sitt hem i Norsjö.

För ett år sedan köpte de huset som de nu bor i tillsammans med sonen Parham, 13, och sin lilla hund.

Hemmet är vackert julpyntat och från köket luktar det kaffe och nybakade lussebullar.

I vardagsrummet sitter redan tre av deras vänner: Laila Olofsson, som även är Saras arbetsgivare, Patrik Lindgren, som är ordförande för pingstförsamlingen i Norsjö där familjen är medlemmar, och Lars-Åke Holmgren, som sitter i kommunstyrelsen för Kristdemokraterna i Norsjö.

 Farhood Masoudi, Parham och Sara Ghorbani Shamasbi.

I flera veckor har de kämpat för att Sara, Farhood och Parham ska få stanna kvar i Norsjö. Men vilken dag som helst nu kan beskedet komma att familjen måste lämna kommunen, och Sverige.

– Varje dag under de senaste tio månaderna har jag tänkt: Det här är min sista dag på jobbet. Det här är sista dagen jag får träffa mina kollegor. Det här är sista dagen jag får bära mina arbetskläder. Varje dag har jag känt den här oron över att inte veta om jag ska få stanna kvar här, och jag är så trött, säger Sara.

Önskar sig en hockeyklubba

Sonen Parham har bott i Sverige i över halva sitt liv. Här går han i skolan, spelar hockey och umgås med vänner. I framtiden vill han skaffa EPA-kort, gå gymnasiet, söka in till universitet. Och när han svarar på frågor om sitt liv i Norsjö är det med en bred, norrländsk dialekt.

– Jag hoppas att de kommer ändra på lagen. Det är ju här jag har växt upp, jag har ett liv här, vänner, sporter, hobbys. Och de som bor här verkar gilla oss också, med tanke på hur mycket de kämpar för oss nu, säger Parham.

Parham tillsammans med sitt hockeylag.

Den 22 december fyller han 14 år, och han önskar sig en hockeyklubba. Men eftersom familjen inte vet var de kommer befinna sig då, om drygt två veckor, har föräldrarna inte vågat köpa en klubba till honom än.

Drabbades när spårbytet försvann

Sara, Farhood och Parham är kristna och flydde från Iran till Sverige 2018. När deras asylansökan fick avslag gjorde de det så kallade ”spårbytet”, och ansökte om arbetstillstånd i stället. Sedan dess har de pluggat, lärt sig svenska och fått jobb, vänner och ett sammanhang i den lilla orten i Västerbottens inland.

Sara har fast jobb på ett städbolag och Farhood jobbar inom hemtjänsten – sektorer som på framför allt landsbygden skriker efter arbetskraft, precis som den lilla kommunen Norsjö skriker efter invånare.

Familjen tillsammans med deras vänner Laila Olofsson, Patrik Lindgren och Lars-Åke Holmgren.

Men i mars i år beslutade riksdagen att ta bort möjligheten till spårbyte, och på grund av det får Sara, Farhood och Parham inte längre bo kvar i Sverige.

– Norsjö har blivit vårt hem. Vi har ingen familj här, men alla vänner här har blivit som vår familj, säger mamma Sara.

På kylen i köket sitter flera bilder och teckningar, från deras vänner i Norsjö.

”Vi kommer att sakna er! Vi hoppas att dom ändrar sig”, står det skrivet på en av teckningarna.

Riskerar fängelse i Iran

Som lagen ser ut nu får Sara och Farhood ansöka om ett nytt arbetstillstånd i Sverige. Men för att den ska vara giltig måste resa tillbaka till Iran och skicka in ansökan därifrån – något som kan innebära livsfara för familjen, eftersom de är öppet kristna och även har kritiserat den iranska regimen.

– På grund av att vi är kristna riskerar vi fängelse om vi åker tillbaka dit. Bara att jag i dag sitter och pratar med en tidning om politiker och religion skulle i Iran innebära direkt fängelse. Men Migrationsverket lyssnar ändå inte på mig, säger Sara.

– Iran är en farlig plats för kristna. Det syns tydligt när man ser hur många som fängslats där bara i år. Och vår son får inte ens plugga, på grund av vår religion, säger Farhood.

Sara träffar en vän utanför Ica.

Skickat in överklagan

Familjen har skickat in en överklagan till Migrationsverket, och de hoppas nu på att myndigheten ska besluta om ett verkställighetshinder.

På fredagen meddelade Migrationsdomstolen att familjen ska få en ny asylprövning. Fram tills myndigheten har fattat ett beslut får familjen stanna i Sverige – men hur lång den processen kommer bli vet familjen inte i nuläget.

– Vi har gjort allt rätt. Lärt oss svenska, jobbat, köpt hus, klarat oss själva. Vi har kämpat hårt. För körkort, för språket, för arbete. Allt. Vem kommer i framtiden våga komma till Sverige och jobba, om man kan bli utslängd efter sju år? säger Sara.

Brev till regeringen

Pingstförsamlingen som familjen är med i har startat en insamling till dem, eftersom varken Sara eller Farhood får jobba just nu. I nuläget har de fått in över 200 000 kronor.

Flera politiker från Norsjö kommun har även skrivit under ett öppet brev till regeringen om ”det slopade spårbytets konsekvenser”.

En av politikerna som skrivit under är familjens vän Lars-Åke Holmgren (KD).

– Jag blev kristdemokrat för att ideologin bygger på människovärde, medmänsklighet och solidaritet. Det här strider mot det. Jag förstår inte hur man inte såg vilka konsekvenser det här skulle få, säger han.

– Jag har oerhört svårt att acceptera det här, trots att mina egna partikollegor sitter i regeringen, fortsätter han.

Även bland de boende i Norsjö väcker frågan stor frustration och ilska.

När Sara, Farhood och Parham åker till Ica för att handla kommer ett tiotal personer fram för att prata med dem. Vi hinner inte ens gå in i butiken förrän fyra, fem stycken har stoppat dem på det fåtalet meter som sträcker sig mellan parkeringen och ingången till Ica.

Många av dem ger dem varma kramar och beklagar sig över situationen. En del faller i gråt.

– Jag tycker det är helt vansinnigt. Det är uppåt väggarna, det är inhumant helt enkelt, säger Norsjöbon Anne.

Daniella, 23, jobbar på Ica och känner familjen. ”Jag tycker det är hemskt. De har byggt upp hela sitt liv här, blivit en del av samhället, och nu ska det ryckas ifrån dem. ”Även Daniella riskerar att tvingas lämna Sverige snart. Hon kom hit från Ukraina tillsammans med sin familj för 12 år sedan. Hennes familj har permanent uppehållstillstånd, men hon har bara arbetstillstånd. Nu jobbar hon hårt – eller ”bor på Ica”, som hon själv beskriver det – för att komma upp i den lön som arbetstillståndet kräver: 29 680 kronor i månaden. ”Jag tycker det är orättvist att man hela tiden ska behöva oroa sig, att man inte ska få känna sig trygg. Jag vill plugga och uppleva världen, men på grund av arbetstillståndet får jag inte det”, säger hon.
”Orättvist att man hela tiden ska behöva oroa sig”
”Orättvist att man hela tiden ska behöva oroa sig”
1:36

Följ ämnen i artikeln