Därför har Karlskronas sista nattklubb stängt: ”Folk är så rastlösa”
Svårt att locka unga ut på dansgolven
Publicerad 2025-04-19
KARLSKRONA. Generation Z trivs rätt bra med att sitta hemma. Och om de väl ger sig ut i nattlivet är kraven skyhöga.
Det har krögaren och klubbfixaren Anders Nilsson fått lära sig den hårda vägen.
– Jag har haft min vision men den kommer att gå i graven nu.
Det var inte såhär det skulle bli. Ändå är det såhär det har blivit.
Det är fredag och klockan närmar sig 23. Anders Nilsson borde vara igång med de sista förberedelserna inför öppning. Utanför borde det ringla en kö av tjoande människor. Men i stället är allt tyst. Anders sitter vid ett bord i den tomma restaurangen och han har inte brytt sig om att tända i taket. Kaffet i kannan som står på en bänk i köket kan vara bryggt för en timme sedan. Eller i förmiddags. Anders minns inte och det spelar heller ingen större roll. Bränslet måste ner.
– Det gör sitt jobb, säger han och tar en stadig klunk av den svarta saften.
Framför Anders breder Stortorget ut sig. Under honom finns det enorma källarvalvet där hans drömmar har krossats.
– Jag har slitit oerhört hårt för att lyckas och jag har verkligen trott på detta. Ingen har brunnit för det här projektet som jag har gjort.
– Men nu har jag tvingats inse att det inte går. Det funkar inte att ha en nattklubb i den här stan.
Karlskrona är med sina drygt 66 000 invånare Blekinges största stad. Här finns en militärbas, en teknisk högskola och en vidunderligt vacker skärgård. Men när det kommer till utelivet är det blekt.
Fram till att Anders Nilsson slog upp dörrarna till Vattenborgens källare stod orten helt utan nattklubb. Några månader tidigare hade han vunnit en upphandling som gjorde att han fick hyra det anrika före detta vattentornet av kommunen.
– Sommaren var magisk. Solen lyser över uteserveringen från klockan 11, och det var ofta bra med gäster. Vi ordnade livemusik med trubadur och sådant också.
Nattklubben hade premiär på halloween. Det var fullknökat. Men efter årsskiftet började Anders märka att den nya generationen inte vill festa som folk gjorde förr.
– Folk i 20-årsåldern är så rastlösa i dag. De kommer hit, kollar in på dansgolvet och sedan sticker de direkt om de tycker att det verkar dött. De lyssnar inte ens på vad det är för musik eller någonting.
Situationen i Karlskrona är inte unik. Att unga nobbar nattklubbar är en trend som märkts i flera europeiska länder under de senaste åren.
– Vi ser inte ett slut på behovet av gemenskap och fest. Men det sker en förändring av vad det innebär att umgås, ha kul och ta hand om sig själv. Det pågår en global rörelse där människor söker närvaro, gemenskap och mening i nya sociala format, säger Robin Åkerman, vd på den Karlskronabaserade upplevelsebyrån Paraply.
– I omvärlden ser vi allt fler exempel på morgonraves där det serveras smoothies, söndagsklubbar på bagerier och sociala basturitualer. Det tycker jag är väldigt inspirerande. Det är spännande att utforska nya sätt att mötas som också kan passa oss här i Blekinge.
Det låga besöksantalet i Vattenborgen har gjort ekonomin ansträngd för Anders Nilsson. Lokala medier har flera gånger rapporterat om att hans företag brottas med skulder och försenade hyresinbetalningar. I slutet av mars stängde han ner klubben efter att kommunen dragit in alkoholtillståndet. Orsaken var att källaren saknar en nödutgång.
– Jag har ansökt om ett nytt tillstånd nu, men det gäller bara restaurangen. Kanske försöker jag med klubben till hösten igen. Vi får se hur det blir.
Några hundra meter bort men i ett annat universum far 19-årige Gustaf Sandtmann fram och tillbaka. Tillsammans med några kompisar har han fixat en fest med cowboytema i en lokal vid Hoglands park. Både gästerna och arrangörerna ska ta studenten om knappa två månader. Ur högtalarna strömmar Petra Marklunds version av Petters ”Mikrofonkåt”, och på dansgolvet visar killar i flanellskjortor och tjejer i rosa hattar att unga fortfarande kan röra sig till musik. Åtminstone om skolan snart är slut och man kan inbilla sig att världen ligger för ens fötter.
– Det finns absolut en efterfrågan. Ungdomar vill gå ut och ha roligt, men man måste vara lite kreativ och hitta på roliga grejer, säger Gustaf.
– Folk har så kul hemma med sina telefoner. Alla kan ha kontakt med kompisar och träffa nya personer via sociala medier. Nu vet inte jag hur det var för 10–20 år sedan, men jag skulle tro att det är svårare att fixa nattklubbar och roa människor ute på lokal i dag.
Två som lyckas ha skoj på cowboykalaset är kusinerna Emma Sjöström Ottosson, 19, och Lilly Wirén, 18.
– Det är inte ofta något sådant här händer i Karlskrona, säger Emma.
– Sådana här fester behövs, så nu får vi verkligen passa på, säger Lilly.
Stora delar av nöjeslivet i Karlskrona kretsar kring Ronnebygatan. Här finns ett av stadens mest klassiska etablissemang: krogen The Fox and Anchor. Det senaste året har lokalerna genomgått en förvandling som tydligt illustrerar förändringen i ortens nattliv.
– Vi drev tidigare en nattklubb som hette Circo, men vi stängde den i våras, säger krögaren Torbjörn Jonsson och blickar ut över det som brukade vara ett dansgolv.
Nu upptas utrymmet i stället av shuffleboards och biljardbord. På väggen vid det som tidigare var en scen hänger darttavlor.
– Såklart kan jag sakna pulsen, men på det stora hela är jag nöjd över att beslutet att lägga ner klubben.
Vid ett av borden sitter kompisarna Sofia Penzo och Amanda Ohlsson. De är 23 respektive 20 år gamla och befinner sig därmed mitt i det ingenmansland som breder ut sig för Karlskronabor som vill klubba men som är för gamla för studentfesterna.
– Det är väldigt tråkigt att det inte finns någon nattklubb här längre, säger Sofia.
Hon och Amanda förenas i en djup kärlek till schlagermusik i allmänhet och artisten Linda Bengtzing i synnerhet.
– Förut fanns det en schlagerklubb på övervåningen här. Det var underbart, säger Amanda.
– Jag tror verkligen att det behövs platser där människor träffas. Unga är så rädda för att mötas i verkliga livet och det är himla synd.
Anders Nilsson sitter kvar i mörkret och tystnaden i det gamla vattentornet. Han vrider och vänder på frågan som han inte lyckats hitta något svar på.
– Ungdomarna vill vara där alla andra är. De kan komma hit och vända i dörren för att de tycker att det ser tomt ut. Men när de kommer till ett ställe som är fullsatt så tycker de att det är för trångt.
– Jag begriper mig inte på dem. Men det kanske någon annan gör.
