Beiruts södra förorter beredda på fortsatt krig
Uppdaterad 2026-04-23 10.03 | Publicerad 2026-04-22 17.28
DAHIYEH, BEIRUT. Livet har återvänt till södra Beiruts sönderbombade kvarter.
Men vapenvilan är skör och läget spänt i det Hizbollahkontrollerade området.
Snart kan folket tvingas fly bomberna igen.
Drönarna surrar som elaka insekter i luften. Att det är vapenvila har inte fått det enerverande ljudet att försvinna.
Det är Hizbollahland, Dahiyeh, de södra delarna av Beirut. På bara en kort gatusnutt har fyra stora byggnader lagts i ruiner. En av dem huserade ett av Hizbollahs bankkontor vars verksamhet Israel slagit ut. Men här bodde också familjer.
Som pensionären Ali som betraktar de tillplattade rasmassorna som en gång var hans hem.
– Här inne fanns allt jag hade, alla minnen. Allt, säger han.
Krossade solceller ligger platta på betongmassorna, en röd soffa har kilats fast mellan våningsplan. Sönderslitna tygstycken blåser i den lätta brisen och förvridna metallrester skrapar mot betongen.
– Jag hade tänkt att leva mina sista dagar i lugn men titta, säger han och nickar mot ruinerna. Vad ska jag ta mig till nu, jag har ingenstans att ta vägen.
På gatan passerar rader av motorcyklar, förarna ger oss misstänksamma blickar. Några fiskar upp sina telefoner och ringer samtal, kanske för att varsla om vår närvaro.
Det råder vapenvila nu men under kriget vägrade Hizbollah låta journalister besöka området. Om man inte åkte på särskilda pressturer eller hade goda kontakter inne i gruppen. Även nu krävs tillstånd.
Det tar inte lång tid förrän en svartklädd Hizbollahman kontrollerar oss. Kräver att få se våra bilder, uppmanar oss att inte fota ansikten.
– Läget är känsligt, det är vapenvila men när som helst kan den brytas, vi måste vara beredda, säger han.
Israel har attackerat mängder med byggnader i området. Men här sjuder också av liv och trafik nu när invånarna återvänt efter krigets massevakuering.
På gatan passerar en äldre kvinna, skjutandes på en vagn fylld av metallskrot.
Plötsligt kommer en annan svartklädd man med allvarlig min. Han kräver att få se våra tillstånd.
Vi visar överenskommelsen men han låter sig inte nöjas. Föser iväg oss samtidigt som han strängt kontrollerar att vi inte tar nya bilder.
Han för oss till sin överordnade som sitter i en soffa och suger på en cigarett. Tillståndet visas igen, diskussioner förs och telefonsamtal rings. Vi får inte vara kvar. Vi måste lämna.
Händelsen visar hur känslig situationen fortfarande är. Invånarna som har sina hus intakta har återvänt men alla här fruktar att det myllrande folklivet när som helst kan förvandlas till ett öde, spöksamhälle igen. Om kriget återvänder.
