Polisen vill göra mord i nära relation till eget brott
Avgörande ögonblicket – då ska offret fångas upp
Publicerad 2025-05-08
De har mördats av en man de en gång älskade – men flera av kvinnorna kunde ha räddats.
I en ny rapport uttrycker polisen skarp självkritik.
– När det sker en gängskjutning så skickar vi tio bilar. När det handlar om brott i nära relation åker en bil. Det är obegripligt, säger Jale Poljarevius, chef för operation Beta.
Polisen hade larmats till Gina och Robins bostad i Vagnhärad många gånger förut.
Och Robin hade dömts flera gånger förut för att ha misshandlat henne. När han till slut gjorde det han hotat med så länge, högg henne till döds i hennes eget hem, pågick en utredning om misshandel av Gina redan mot honom.
Trots det var han på fri fot.
Den 49-åriga kvinnan i Vingåker vädjade till polisen bara timmar innan hon mördades av sin man.
– Han ska döda mig om jag återvänder hem ... Ni får gripa honom.
Men då ingen öppnade i lägenheten när patrullen ringde på gjordes aldrig något.
Några timmar senare slogs kvinnan ihjäl på sitt eget köksgolv av maken Hashii. Även där pågick redan en utredning om en tidigare misshandel av kvinnan men Hashii hade några veckor innan mordet försatts på fri fot och flyttat hem till deras bostad igen.
Hård självkritik: ”Smärtsamt”
Polisens operation Beta har granskat 17 fall av kvinnomord som skedde 2023 och 2024 för att se om, och i så fall var, polisen kan bli bättre när det kommer till att förhindra att kvinnorna dödas.
Och den egna domen är hård: flera av dem hade kunnat vara vid liv i dag om de brister som man identifierat inte hade funnits.
Bland annat måste polisen enligt rapporten bli bättre på att upprätta en polisanmälan och att inleda en förundersökning när det handlar om våld i nära relation. I minst tre av de granskade mordfallen har polisen tidigare kallats till parens bostäder men inte upprättat en anmälan trots att de fått uppgifter om att ett brott som faller under allmänt åtal har begåtts.
Polisen använder heller inte tvångsmedel, som exempelvis att frihetsberöva den misstänkta, i den utsträckning man skulle kunna.
– Det är smärtsamt att konstatera att vi även brister i hantering och värdering av målsägandens medverkan. Jag har aldrig sett maken till hur kulturen inom en myndighet påverkar hur vi ser på en brottskategori, säger Jale Poljarevius, nationell operativ chef för Beta.
Varför är det så?
– Det är ett kulturellt problem i hela samhället. Titta på ert eget skrå. Hur många var på plats under trippelmordet i Uppsala häromveckan och hur många är här i dag, säger han och pekar ut mot en halvtom sal i polishuset på Kungsholmen.
Stort mörkertal
I fjol anmäldes 26 000 fall av kvinnor som misshandlats av en man i sin närhet.
Mörkertalet är dock enormt – man tror att bara 3–4 procent av brotten anmäls. Och av de som anmäls är det många kvinnor som liksom Gina och kvinnan i Vingåker, när polisutredningen väl inletts, inte längre vill medverka.
För det är dokumenterat svårt att vittna mot en person man älskar eller har älskat, som man kanske har barn och bostad med.
Men det ska inte, som det gör allt för ofta i dag, hindra polis och åklagare från att driva fallet vidare ändå.
– När det handlar om brott inom den gängkriminella miljön är det sällan någon som vill medverka. Men det hindrar oss ju inte från att utreda och väcka åtal ändå, säger Erika Gyllenswärd som leder polismyndighetens utvecklingsarbete kring brott i nära relation, vid Nationella operativa avdelningen, Noa.
Rapporten lyfter fram att man måste bli bättre på att filma det första förhöret med kvinnan, det är ofta då hon är som mest öppen för att prata. Så även om hon senare inte kommer vilja medverka kan det första förhöret med henne användas som bevis.
Hennes skador ska dokumenteras, brottsplatsen säkras efter spår och hon ska få ett målsägandebiträde.
544 högriskmän
Rapporten menar att straffen för brott i nära relation bör skärpas och att en specifik brottskod för fullbordat mord i nära relation införs.
– Hemmet ska vara en trygg plats och det är där de flesta av de här brotten sker, säger Jale Poljarevius.
En del i arbetet har även varit att kartlägga så kallade högriskmän, det vill säga de som kan komma att till slut döda sin partner.
544 sådana män har identifierats över landet men kartläggningen är långt ifrån klar eller fullständig. Männen på listan är de som redan finns i polisens register och som det redan konstaterats är det bara en bråkdel av allt våld inom nära relation som faktiskt anmäls.
Högriskmännen ska även uppfylla vissa kriterier för att ses just som högsriskmän.
Bland annat att man utövat strypvåld, att man uttryckt att man kommer ta sitt liv om partnern lämnar en, att man slagit förut och att man har missbruk eller psykisk ohälsa. Rapporten trycker även på att kvinnans rädsla för mannen ska väga in tyngre än den gör i dag – det är ändå hon som vet bäst hur farlig han kan vara.
Söka upp männen
Så vad gör man då med de 544 män som kan komma att döda?
Erika Gyllenswärd säger att det exempelvis kan handla om att söka upp männen och erbjuda dem hjälp.
– Vill man inte ha den hjälpen så ska de veta att vi har ögonen på dem. Och så gäller det att säkra upp för den som är utsatt med exempelvis kontaktförbud, säger hon.
Framförallt, säger Jale Poljarevius, måste hela samhällets attityd till mäns våld mot kvinnor förändras.
– Hade de levt i dag om vi gjort annorlunda? Det är smärtsamt att tänka på, säger han.