12-årige Johan satt under diskbänk: ”Skolan tog inte sitt ansvar”
Publicerad 2025-11-30
12-årige Johan gömde sig under en diskbänk – ensam och rädd.
Där satt han i fyra månader – utan adekvat undervisning.
Nu vill hans föräldrar stämma kommunen.
– Jag känner ett ansvar mot min son – att han ska få upprättelse, säger Maria, Johans mamma.
Redan när Johan var två år märktes det att han hade lätt för att lära. Han talade lika flytande som ett barn i fyraårsåldern.
– De reagerade på dagis och sa ”shit” vad han kan prata, säger 38-åriga Maria, Johans mamma.
När det var dags att börja första klass var Johan förväntansfull. Den första tiden avlöpte bra. I en anteckning som skolpersonal gjort står det att:
”Han är pigg och nyfiken. Han vill gärna lära sig ny kunskap.”
Men en bit in i andra klass får Johan svårt att sova och vill inte till skolan. Maria vill att han ska träffa en kurator men just då har skolan ingen. I stället hänvisas hon till sjukvården. Det tas beslut om en – men det dröjer innan den görs.
Sprang på ängen
På sommarlov och helger mår Johan lite bättre. Men kvällar innan en skoldag har han panikattacker och gråter.
– Jag fick ligga i hans säng och hålla om honom för att han skulle somna, säger Maria.
Nu blir livet en kamp för att få Johan till skolan. Maria hör sina vänners ord som ett mantra i huvudet ”Han får inte bli en hemmasittare. Då är det kört”.
Även skolpersonalen ligger på.
Så Maria kämpar.
– Det var hemskt. Det har hänt att jag jagat honom på ängen utanför huset, säger Maria och blickar ut genom köksfönstret.
Under vårterminen i fjärdeklass är NPF-utredningen hos Bup, Barn- och ungdomspsykiatrin, klar. Den visar att Johan har autism och en särbegåvning. Utredaren konstaterar att han behöver konsekvent vuxennärvaro och stöd i sociala situationer.
– Skolan fick informationen och jag uppfattade det som om de skulle stötta honom bättre efter det, säger Maria.
Mardrömslik läsning
Men i femteklass kulminerar allt. Johan kan ringa Maria på jobbet flera gånger om dagen. Han gråter och känner sig ensam.
En vän till Maria tipsar om att skolan är tvungen att upprätta ett åtgärdsprogram i ett sånt läge.
– Då reagerade jag och begärde ut all dokumentation som fanns på skolan.
Det blev en mardrömslik läsning när hon insåg vad Johan egentligen hade utsatts för.
– Han satt i ett mörkt rum under en diskbänk för att hålla utkik. Han gömde sig för att se vilka som kom in.
Det visar sig att Johan hade erbjudits att sitta i ett gammalt kök. Där hade han suttit stora delar av skoldagen – under drygt fyra månader. Det hände att andra elever rusade in där för att mobba honom. Därför gömde han sig under en diskbänk.
– Han blev kallad för grottmänniska av andra barn, säger Maria.
Bryter ihop
Skolpersonalen var medveten om att Johan satt själv i rummet. Enligt Maria hade de satt upp en lapp ovanför diskbänken med uppgifterna för dagen.
Aftonbladet har också tagit det av anteckningar från skolan. Även de visar att Johan sitter själv.
”Kurator hittar X i ett litet rum som ligger i anslutning till klassrummet. X sitter inkrupen under ett bord längst in i hörnan, med sin dator. X säger att det inte är bekvämt egentligen, men att han helst sitter där under, för där ser han de som kommer in innan de ser honom”
En annan anteckning lyder:
”X sitter på samma plats när kurator kommer, under ett bord inne i hörnan av ett rum i anslutning till klassrummet. Han har persiennerna nere och lampan släckt”
Maria bryter ihop när hon inser vilken situation sonen har befunnit sig i.
– Jag känner ett enormt svek. Jag har gått emot sådana djuriska modersinstinkter och tvingat iväg honom eftersom jag trodde att det fanns personal som tog hand om honom.
Maria kan också se i Johans dator att han spenderat större delen av skoldagen på youtube. Han hade tittat på totalt 1 897 videoklipp under skoltid.
Johan går inte ens ut för att äta lunch. I stället kommer personalen in med en tallrik till honom. Enligt Maria hände det att personalen sedan gick så att Johan fick äta själv.
– Jag kan inte förstå att man kan normalisera något som är så här sjukt, säger Maria och börjar gråta.
Hon ifrågasätter också att Johan fick godkänt i alla ämnen under den här perioden.
– Det känns ju som om man bara sopat undan problemet. Skolan tog inte sitt ansvar.
Ställer klockan själv
Johan har nu börjat en ny skola. Där har han en elevassistent som hjälper till att navigera i sociala koder och undervisning. Enligt Maria går det mycket bra.
Och nu ser Johan fram emot skolan igen
– Han ställer klockan själv och brukar komma in här i köket och vissla på morgonen.
All personalen på den nya skolan har blivit informerad om vilket stöd Johan behöver och att han tidigare känt sig otrygg. Maria tycker att de har löst det på ett fantastiskt sätt.
– Han har fått en avskild plats i klassrummet där han kan känna sig trygg, säger hon.
Maria berättar att sonen nu till och med är med på alla idrottslektioner – vilket tidigare varit ett stort problem.
Hoppas på ursäkt
Maria har tagit upp kampen mot Kristianstads kommun. Hon vill att de ska erkänna de fel som begåtts.
– Jag tycker att andra familjer ska veta att det inte är fel på barnen – utan systemet.
Familjen har fått hjälp av Johanna Ingemarsson, jurist på Malmö mot diskriminering, MmD. Hon menar att kommunen har diskriminerat Johan.
– Skolan ska uppmärksamma tidiga tecken och göra en kartläggning om hur man ska hjälpa barnet. Det gjorde man inte, säger Johanna Ingemarsson.
”Han ska få upprättelse”
Malmö mot diskriminering har erbjudit kommunen en förlikning där Johan kompenseras med 250 000 kronor och en ursäkt. Det har kommunen inte accepterat.
– Man har erbjudit 20 000 och även sagt att som en del av förlikningen kan man tänka sig att kommunen tar in en utbildning från Malmö mot diskriminering, säger Johanna Ingemarsson.
Hon ser gärna att kommunen tar del av utbildningen men menar samtidigt att 20 000 är alldeles för lite.
– Det är vad en enskild händelse vid ett tillfälle brukar ge. Här har det pågått under en lång tid.
Eftersom läget är låst överväger Maria nu att försöka stämma kommunen.
– Jag känner ett ansvar mot min son – att han ska få upprättelse, säger hon.
Aftonbladet har sökt ansvarig rektor, kommunens skolchef och kommunjurist för en kommentar.
Skolchef Anders Månsson svarar i telefon men är fåordig.
– Eftersom vi är mitt uppe i en förhandling så kommer jag inte att kommentera någonting. Då föregriper jag saken, säger Anders Månsson.
Maria Permarker, kommunjurist, skriver i ett sms att hon inte kommenterar enskilda ärenden. Rektorn som jobbade på skolan när Johan gick där ger samma besked.
Johan heter egentligen något annat.