Stridsfrågor? Här finns inga

Valet i Hofors ingen strid på kniven

HOFORS

I Hofors i Gästrikland går den hårda valkampen in i sitt slutskede. Eller gör den det?

Nej, här riskerar valrörelsen att insomna och dö innan medborgarna ens har upptäckt att den börjat. Socialdemokraterna har härskat i 77 år och oppositionen har inget särskilt att komma med.

Aftonbladets Peter Kadhammar och Jerker Ivarsson (foto) rapporterar från en kommun där det inte finns mycket att bråka om. Pengarna är låsta i fasta utgifter.

Valkampen i Hofors ser ut så här. På gågatan styr en dam med grå rullator och vit basebollmössa mot vänsterns husvagn, men hon sneddar förbi den och fortsätter ner mot Foto-Johan.

En pensionär med röstkortet i höger hand korsar gågatan på sin väg mot Posten. Han passerar kön till Föreningssparbankens bankomat där det står fem män och en kvinna.

En lastbil brummar på parkeringen bakom Systembolaget där socialdemokraterna placerat sin valstuga.

På Skänktorget porlar vattnet i den lilla fontänen men det överröstas ibland av sex fyllon som sitter på två bänkar och högljutt pratar om livet.

Mellan Skänktorget och Team Sportia har centern sin husvagn. Utanför husvagnen sitter Sigvard Claeson, 71, på en vit plaststol. En gång var han centerns starke man i kommunen, nu försöker han trappa ner, vilket har visat sig svårt.

- Jag stod på sjätte plats på listan förra gången men blev inkryssad i fullmäktige. I år står jag på femte plats för vi har så lite Hoforsfolk på listan.

Claeson lutar sig framåt på stolen och ser rakt fram, in i tegelväggen till den lilla gallerian med sportaffär, klädaffär, leksaker och en lågprisbutik för mat.

- Valdebatt? säger han. Valdebatt " jag försökte med insändare men varken Gefle Dagblad eller Arbetarbladet tog in den. Men vi i oppositionen har haft lite träffar.

Ett av Skänktorgets fyllon stapplar förbi och frågar efter vägen till köpcentret; han står fem meter från ingången.

- Vi skulle agera gemensamt. Men vi har inte hittat några frågor. Vi har inte någon oppositionsledare. Folkpartiet har hållit på med skolan förstås, säger Claeson.

En man i röd t-tröja med siffran 7 på ryggen går nerför gågatan. Han håller en pojke i handen. En medelålders man säger till en äldre:

- Sätt dig på bänken tills jag kommer tillbaka.

Han pekar på bänken med vänster hand som han håller en plastkasse i. Den gamle sätter sig först men ställer sig sedan och väntar med händerna på ryggen.

Ett plötsligt skratt dånar från fyllona på Skänktorget.

S har styrt i en mansålder

- Det är ekonomin som styr, säger Claeson. Vi kan inte sänka skatten och vi kan inte omfördela när det mesta går till skolan. Vi kan inte tillverka pengar.

Om Sigvard Claeson låter uppgiven må han vara ursäktad. I hela sitt liv har han arbetat för sina idéer, för sitt Hofors, han har gett allt han kunnat för kommunen. Men det har inte varit så lätt eftersom socialdemokraterna har styrt sedan 1925.

- En mansålder.

Men vilken makt har de haft och vilken makt har de? Hofors är uppbyggt kring järnhanteringen och stålet. Stålverket i grytan nedanför centralorten har styrt allt liv här. När SKF Steel växte expanderade Hofors. Som mest hade kommunen 16 500 invånare i mitten av 60-talet. Sedan dess har de minskat (stålindustrins kris, rationaliseringar); nu har Hofors 10 500 invånare. De minskar med 100-150 personer om året.

Partierna vill samma saker

Således har kommunen en massa fasta kostnader som det inte är mycket att göra åt. 82 procent av pengarna går till skola, äldreomsorg, handikappstöd och socialbidrag. Inget av partierna kan gå till val på att skära i dessa kostnader. Vad ska man ta av i övrigt? Gatorna? De är redan eftersatta. Ishallen, som kanske tar en procent av budgeten? De pengarna gör varken till eller från, men det vore politiskt självmord att förespråka en stängning.

Så kan man hålla på att räkna och fundera. Det finns inga pengar.

Alltså vill partierna ungefär samma saker, fast med smärre variationer. (I vänsterpartiets husvagn säger fullmäktigeledamoten Anita Karlsson att det viktigaste för Hofors är fler småföretag och fler poliser.)

Kommunalrådet Kjell Höglin är en 58-årig hygglig karl som cyklar till jobbet. Han sköter, säger en person, kommunens pengar som sina egna. Försiktigt och med eftertanke. Han har varit kommunalråd i 23 år och låter som en sosse, förstås, men också som en folkpartist och centerpartist. You name it.

- Vi måste få hit fler småföretag, säger han.

- Vi vill satsa på de mjuka delarna. Barnomsorg. Skolor. Äldrevården.

- Vi måste ändra folks attityder så att de blir lite mer entreprenörer. Ska man ha jobb i dag måste man ibland ta itu med det själv och starta eget. Det är inte bara att gå till bruket.

Ideologier kräver tillväxt

När jag ber Höglin att berätta om kommunens stridsfrågor blir han fundersam. Han rör i kaffekoppen " hm " stridsfråga "

- De borgerliga vill ju ha makten " jag vet inte riktigt " på något vis är vi ganska ense i de flesta frågor "

Med Höglins inställning, och Claesons, är det inte förvånande att kommunen inte haft någon valdebatt. Det är som om ideologier kräver tillväxt, i alla fall en riktning framåt. Sigvard Claeson minns att den senaste stora striden var när Folkets hus skulle byggas upp efter branden.

- Vi ville bygga mycket billigare. Då var vi verkligen osams.

Men det var 20-30 år sedan.

I år har det inte varit något särskilt " Jo, Lantbrukarnas riksförbund ordnade en utfrågning nere i Torsåker. Dit kom alla partier. Men det handlade förstås om LRF:s hjärtefrågor. Och jo förresten, gymnasieskolan ordnade en debatt häromdagen. Allmänheten var inbjuden också. Men det kom inte så många från allmänheten, knappt någon.

Den enda debatt Kjell Höglin kan bjuda på denna dag är ungdomsförbunden som besöker skolan för att presentera sig.

- Vi kan sticka dit!

Han går ut från det gula kommunhuset som är inhyst i ett gammalt hyreshus som det inte fanns hyresgäster till. Han sätter sig på cykeln och trampar i väg.

På Björkhagsskolan har ungdomsförbunden satt upp sina bord i en lång korridor. Ingen av de unga, snabbpratande politikerna kommer från Hofors. De är ombudsmän och förbundsstyrelseledamöter från Gävle och Bollnäs och Sandviken och den unge sossen från Ljusdal, som inte är särdeles ung, är riksdagskandidat.

Ingen av dem vet något särskilt om Hofors.

Kan man i ljuset av detta säga att det finns demokrati i Hofors? Demokratins stora teoretiker, som Thomas Jefferson, betonade ju debattens betydelse. Debatt, menade Jefferson, var till och med viktigare än själva styret. Och författaren Victor Hugo, som försvarade den franska demokratin på 1800-talet, skrev:

"Då allt är anfört, diskuterat, granskat, analyserat, sagt och motsagt, vad framgår väl ur sammanstötningen: alltid gnistan. Vad bryter fram ur molnen: alltid klarheten."

"Här är moderaterna förståndiga"

Kjell Höglin säger:

- Något skulle vi väl ha att bråka om " det skulle väl vara moderaternas syn på skatten då. Men här är moderaterna så förståndiga att de inte riktigt ställer upp på moderatpolitiken. Här är det mer realpolitik " för invånarnas bästa.

På gågatan talar Lotta Nilsson Hedström från miljöpartiets styrelse framför Centraz barn- och tonårskläder. Några smågrabbar springer förbi med gröna ballonger från centerpartiet. De har fyllt dem med vatten och kastar dem mot fyllona på Skänktorget som vrålar av ilska. Nilsson Hedström pratar om klimatfrågan. En man med en grön plastkasse på styret cyklar förbi. En karl i vit t-tröja står med händerna på ryggen och lyssnar. Två flickor går förbi utan att se på miljöpartisten.

Solen bryter fram. Men det är inte klarhet, bara sol.

fakta/Hofors

Peter Kadhammar