Efter hovrättsdom – Elins tvååring måste flytta till Frankrike
Uppdaterad 13.28 | Publicerad 12.58
Om en vecka måste Elins tvååriga dotter flytta till Frankrike.
Hovrätten har bestämt att hon ska bo där hennes pappa finns.
– Jag får ont i hela kroppen av tanken på att hon ska känna sig övergiven, säger Elin.
På sängen ligger en liten pyjamas med röda hjärtan.
Elin, 29, viker den noggrant innan hon lägger den till rätta. Barnrummet är inrett med gosedjur, sänghimmel och ett färgglatt leksakskök.
Utanför fönstret syns gården och lekparken där hennes dotter brukar leka.
Men om en vecka kommer Elins barn att behöva lämna allt.
Efter ett beslut i hovrätten måste hon flytta till Frankrike, där hennes pappa bor – och där Elin tillbringade delar av sin föräldraledighet.
– Det känns som en feberdröm. Jag kan inte riktigt ta in det, säger Elin.
Har en vecka på sig att lämna Sverige
Beskedet kom fredagen den 10 april.
Tingsrätten hade tidigare slagit fast att barnets hemvist är i Sverige – som är födelseplatsen och där hon går i förskola. Men hovrätten gjorde motsatt bedömning.
Avgörandet bygger på hur många dagar barnet vistats i Frankrike och tolkning av Elins avsikter med vistelsen i landet. Nu har Elin två veckor på sig att genomföra flytten dit. Halva tiden har redan gått.
– Jag vill egentligen bara vara med min dotter. Men det är kontakter med advokater, socialtjänsten, försöka ordna boende, flyg, allt praktiskt. Det finns ingen vila.
Hon beskriver en oro för vad som väntar i Frankrike.
– Jag har ingen inkomst där, inget boende, inget nätverk. Jag kan inte språket. Ändå förväntas jag lämna allt.
Dottern har bott med henne hela sitt liv och Elin menar att det är hon som är barnets starkaste anknytning – inte ett land.
– Jag får ont i hela kroppen av tanken på att hon ska känna sig övergiven, säger Elin och tystnar.
Hon torkar snabbt bort tårarna.
Advokaten: ”Har varit en bred prövning”
Elin träffade först sitt barns pappa i London 2016. När de sågs igen 2023 blev de snabbt ett par, förlovade sig – och kort därefter blev hon gravid.
Familjen bodde till en början i Sverige, och under Elins föräldraledighet arbetade pappan i Frankrike.
Enligt Elin handlade vistelserna där om tillfälliga resor under föräldraledigheten.
Hovrätten har tvärtom dragit slutsatsen att Elin haft för avsikt att bosätta sig i Frankrike.
Pappans advokat, Pernilla Dahlrot, välkomnar hovrättens beslut.
– Min klient är nöjd. Hovrätten har gjort bedömningen att barnet hade hemvist i Frankrike och att det rör sig om ett olovligt kvarhållande i Sverige.
Hon menar att domstolen gjort en bred prövning.
– Det handlar inte bara om antal dagar, utan om de faktiska levnadsförhållandena. Hovrätten har tittat på att familjen bott tillsammans i Frankrike, haft ett gemensamt hem och att båda föräldrarna deltagit i omsorgen.
Hon betonar också att det handlar om ett – och att frågan om vårdnad avgörs senare.
– Frågan om vårdnad, boende och umgänge avgörs senare. Nu handlar det om att barnet ska återföras till det land där hon hade sin hemvist.
Elin: ”Handlar inte om att välja sida”
Elins advokat, Karolin Jönsson, anser att hovrättens beslut inte främjar barnets bästa.
– Syftet med Haagkonventionen är att undvika att barn slits upp från en invand miljö, i det här fallet får hovrättens beslut motsatt effekt.
Och för Elin väntar nu nästa steg: ett överklagande till Högsta domstolen.
– Tingsrätten och hovrätten har gjort helt olika bedömningar. Det måste klargöras vad som gäller i den här typen av frågor, säger Elin.
Samtidigt tickar klockan. Om Elin inte följer beslutet riskerar hon att förlora vårdnaden.
– Jag ställs inför ett val som inte är ett val: ska jag följa beslutet – eller riskera att förlora mitt barn?
Elin ser ut mot gården. Hon skakar på huvudet och återigen tåras ögonen.
– Det här handlar inte om att ta mammans eller pappans sida, det handlar om barnets bästa.