SFI-rektorn: I dag är den första dagen som jag sett leenden
Lång väg tillbaka efter massakern på Campus Risbergska
Publicerad 2025-03-02
ÖREBRO. Hopp kommer inte av sig självt.
Det kan kräva ett nytt ståbord, lånade stolar och blommor utanför entrén.
– Nu börjar det kännas som att vi kan göra det vi är allra stoltast över igen, säger Åsa Björkman, rektor på SFI.
Det är råkallt ute. Men 28-åriga Hadia Noori har ändå promenerat hela vägen från hemmet i norra Örebro till Sörbyängsskolan, som ligger sydöst om centrum. Det tog en timme och 20 minuter.
– Jag gillar att gå. Och det känns bra att veta hur jag kan ta mig hit framöver. Men om det blir ännu kallare får jag nog ta bussen, säger hon.
För lite drygt en vecka sedan var det tomt och tyst i den rosalila skolbyggnaden. Nu händer det saker överallt. Efter helgen ska Hadia och de andra SFI-eleverna börja plugga här.
– Jag ser fram emot att komma igång igen. Jag lär mig väldigt mycket genom att prata med lärarna och mina klasskamrater. Det känns som att jag glömt mycket av svenskan nu när jag varit hemma.
Kollegan sköts i båda axlarna
Vid dörren som Hadia nyss passerat står Shoja Ashani. Han har en gul väst och vänlig uppsyn.
– När eleverna kommer hit ska jag få dem att känna sig välkomna och svara på frågor. Det är ett fint jobb.
Shoja arbetar egentligen som vaktmästare på Campus Risbergska. Vid lunchtid den 4 februari befann han sig inne på sitt kontor tillsammans med en kollega. När skottlossningen började så gömde sig Shoja under ett bord. Han märkte aldrig att arbetskamraten sprang ut i korridoren. Senare kom det fram att mannen blivit skjuten i båda axlarna när han försökte hjälpa en skadad kvinna.
– Jag har besökt honom på sjukhuset fyra gånger. Han mår inte så bra. Jag tror att han fortfarande är rädd. Men jag är väldigt glad för att han lever.
Shoja Ashani beskriver att det var som att hans hjärna stängdes av efter massakern.
– I tio dagar kunde jag inte tänka eller göra någonting. Men nu känns det bättre. Vi har ordnat det så bra för eleverna här på väldigt kort tid.
– Det är en fin grej med Sverige. När det verkligen gäller så händer saker snabbt.
”Ska inte få stoppa drömmarna”
En bit längre in i skolan håller två karlar på att skruva ihop ett ståbord som snart ska ställas in i ett av klassrummen. Mittemot har it-avdelningen flyttat in i det som förut var en slöjdsal.
– Vi fick tillgång till de här lokalerna för drygt en vecka sedan. Då fanns det ingenting här. Nu har vi en skola som är redo att ta emot elever, säger Åsa Björkman, en av två rektorer för SFI-verksamheten.
Sörbyängsskolan huserade tidigare elever i låg- och mellanstadiet. Men sedan i juni förra året har den stått tom.
– Massor av människor har gjort otroliga insatser för att vi ska kunna komma igång. Ett företag har lånat ut 400 stolar. När vi kom i morse hade de som bor i området ställt blommor utanför entrén. Det är så många som hjälpt till på olika sätt, säger Åsas rektorskollega Mattias Molin.
Några lärare har slagit sig ner vid ett bord i kafeterian en bit bort. De snackar och skämtar som arbetskamrater brukar göra. Men Mattias Molin ser något stort i samvaron på fikat.
– I dag har varit första dagen då jag sett många leenden bland personalen. Det känns väldigt hoppfullt.
Åsa Björkman är inne på samma spår.
– Vi har ett uppdrag och det är att ge eleverna ett språk så att de kan ta sig vidare i samhället. Alla som läser här har tankar och mål för hur de vill att livet i Sverige ska bli. Det som hände ska inte få sätta stopp för deras drömmar.