Då tar kriget slut – Trumps svaga hand avslöjad
Hur ska man bemöta en person som sätter eld på hyreshuset och sedan hotar grannarna med att ”det kommer gå dåligt” om de inte hjälper till med att släcka?
Donald Trumps agerande de senaste dagarna visar att kriget i Iran avgörs på oljemarknaden, inte på slagfältet.
Och att han försatt USA och världen i en usel position.
Det hände något ganska oerhört i helgen. Donald Trump bad om hjälp. Att visa sårbarhet verkar annars inte vara hans favoritgren.
Men i ett inlägg på Truth Social i helgen uppmanade han andra länder att assistera för att hålla det viktiga Hormuzsundet öppet.
”Det borde alltid ha varit en laginsats – och nu blir det så vilket kommer att föra världen samman mot harmoni, säkerhet och evig fred”.
En och annan regeringschef måste haft svårt att kväva ett rått skratt.
Laginsats? Harmoni? Evig fred? Vad säger människan?
Vi pratar om en president som gått till krig utan att konsultera någon, inte ens sina allierade i regionen. Som straffat hela världen med tullar och försökt hota sig till Grönland. Som tagit varje tillfälle i akt att prata illa om Europa som någon slags parasit som livnär sig på amerikansk greatness.
Att låtsas som inget av detta har hänt och kalla till ett team-building-event där alla förväntas leka namnlekar och hålla i hand är magstarkt till och med för att komma från Trump.
Det blev värre. När reaktionerna på Trumps samarbetsinvit av förståeliga skäl blev svala trappade han upp tonläget och i en intervju med Financial Times hotade han med att om inte hjälpande fartyg genast dirigeras till Hormuz kommer det att ”vara mycket dåligt för Natos framtid”.
Han anser också att Kina borde hjälpa till, och säger att han tänker skjuta upp det kommande mötet med president Xi Jinping.
Kina? USA:s ärkefiende? Som står Iran nära och vars oljetankers redan tillåts passera Hormuz?
Det är som om Foxtrot skulle be Bandidos om en väntjänst för gamla tiders skull.
Det smått desperata beteendet visar att kriget nu avgörs av en enda sak: priset på olja.
Att det ska pratas pengar varje gång krig utbryter kan tyckas vara cyniskt, och det är det också. Men i vår tids konflikter är ekonomi ett lika viktigt vapen som bomber och kryssningsmissiler.
USA och andra länder har länge bedrivit ett finansiellt krig mot Iran i form av sanktioner. När det övergått till militära angrepp har Iran slagit tillbaka genom att försöka pressa upp oljepriset och därmed orsaka maximal ekonomisk skada.
I helgen fortsatte Iran skjuta drönare och missiler mot gulfstaterna och har även börjat attackera de alternativa transportlederna av olja via Röda Havet. Landet har avfärdat allt intresse för vapenvila eller förhandlingar.
I USA sköts kommunikation kring kriget nu framförallt av de som ansvarar för de ekonomiska effekterna, som energiministern Chris Wright som i helgen försökte lugna marknaden med att kriget kommer vara slut ”inom några veckor”.
Frågan är hur?
Iran visar just nu inga tecken på att ge sig och USA:s egen överbefälhavare Dan Caine ska enligt New York Times ha förklarat för Donald Trump att det är väldigt svårt och riskfyllt att hålla Hormuz-sundet öppet med militära medel eftersom det räcker med en enda milisman utrustad med en bärbar raket i en snabbgående båt för att förstöra en oljetanker.
I slutändan måste de rederier som transporterar oljan övertygas om att de inte skickar sina besättningar rakt i en dödsfälla, vilket inte blir det lättaste.
I tv-programmet ”60 Minutes” varnar Bob McNally, tidigare rådgivare i energifrågor till dåvarande presidenten George W Bush, att det egentligen inte finns så mycket USA kan göra.
Även om USA fortsätter sina massiva bombningar av Iran kan regimen fortsätta hålla världsekonomin i sitt grepp med ganska små medel.
Det är inte konstigt att cheferna för USA:s oljejättar försökt varna Trump om att oljekrisen kan förvärras och bli långvarig.
Helgens rop på hjälp blandat med nya hot visar att Trump trots USA:s militära överlägsenhet paradoxalt nog verkar sitta med en ganska svag hand, dessutom bestående av kort han delat ut till sig själv.
Men om oljepriset fortsätter att stiga kommer pressen att öka dramatiskt på Trump att dra sig ur kriget så fort som möjligt, kosta vad det kosta vill, inklusive eftergifter till Iran som kan fortsätta använda sin kontroll över Hormuz-sundet för att skaffa sig fördelar.
Det som följer kan bli dåligt för många.
Alternativet, att eskalera bombningarna ännu mer och kanske sätta in marktrupper, innebär också stora risker.
Trump har förklarat att han kommer sluta kriga först när han ”känner det i sina ben”.
Hur högt oljepriset måste stiga för att den rätta känslan ska infinna sig?
På tisdagsförmiddagen kostade oljan runt 104 dollar per fat.
När det förra veckan steg till 120 dollar per fat under en kort period syntes de första tecknen på panik i Vita Huset. Samtidigt har experter varnat för priser på 150 dollar eller till och med 200 dollar om läget inte förbättras.
Trumps smärttröskel är nog inte särskilt långt borta.