Grace utnyttjades av trafficking­nätverk

Våldtäktsmannen kissar Grace i vänster öga.

Den andre håller fast henne.

Grace skriker.

Hon skriker av smärta och för att hon inte kan se. Hon bönfaller dem att sluta.

Men männen fortsätter.

Den då tonåriga Grace har förstått att männen inte bara gör det här för deras njutnings skull:

– De skulle förbereda mig genom att våldta mig, säger hon.

Våldtäkten äger rum i ett hus i Greklands huvudstad Aten, som kvinnan vi kallar Grace ska bo i tillsammans med flera andra flickor och kvinnor.

Vägen hit har varit lång.

När Grace är 16 år rymmer hon hemifrån för att undvika att bli bortgift med en äldre man. Hon lämnar hemmet i delstaden Edo i Nigeria som hon kommer ifrån och tar ett jobb på en frisörsalong, där hon träffar en kvinna.

Då vet hon inte att kvinnan är en så kallad ”Madam”, alltså en kvinnlig hallick. Hon säger till Grace att hon har en hårsalong i Grekland, där Grace kan få jobba.

– Hon fixade pass, visum och biljetter så att jag skulle kunna komma till Europa. Jag såg det som ett bra erbjudande, säger Grace.

Vägen till Grekland går via Turkiet. Väl på plats berättar Madamen att salongen är stängd. Grace måste nu tjäna ihop skulden på 60 000 euro som resan till Europa ska ha inneburit, på ett annat sätt.

Genom att hennes kropp ska säljas tills varenda euro är återbetald.

– Allt jag kunde tänka var att jag ville dö. Jag ville bara försvinna. Men jag var helt i händerna på henne.

Det som sedan händer kan vara svårt för någon med ett sekulärt synsätt att förstå.

Men Grace får genomgå en voodoo-ritual, en juju, som ska kontrollera henne tills skulden är betald. Juju är en traditionell folktro i Västafrika som funnits i århundraden där andar styr jorden och både kan straffa och skydda.

För Grace, som tror på det, är hotet högst verkligt.

Under ritualet skär de små märken över hennes kropp som sedan täcks med aska. Märken som hon kommer att få bära resten av livet.

– Vi fick höra om allt ont som hände tjejer som försökte fly. Hur de dog eller blev galna. Jag trodde på det och var för rädd för att göra något annat än att lyda.

Männen som våldtar och urinerar i hennes ansikte förklaras som en förberedelse på det som ska komma. Ett steg på vägen i att bryta ner henne.

På Graces ena skuldra tatuerar de en symbol. En märkning för att alla ska kunna se vilket nätverk hon tillhör. För nu har hon förstått, hon ses som en ägodel.

Det spelar ingen roll ifall Grace har feber, mens eller bara är trött. Varje kväll ska hon och de andra kvinnorna sälja sina kroppar längs Atens gator.

– Att leva såhär, det skadar en. Jag kände mig inte som mig själv, allt hopp inom en dog.

Grace fördjupar sig inte kring männen hon träffar under de åren. Våldsamma incidenter nämner hon mer i förbigående. Som mannen som riktade en pistol mot hennes huvud, hon kallar det Guds försyn att hon inte blev skjuten. Många män vägrar acceptera att Grace ville använda kondom.

– De betalade för att få våldta en utan skydd.

Efter några månader i Italien träffar hon en sexköpare som vill hjälpa henne att fly. Hon vågar inte först, på grund av förbannelsen, men tanken på att fortsätta som hon gör skrämmer mer.

Grace får hjälp att rymma till norra Italien.

– Det var första gången på många år som jag kände någon form av trygghet. Jag var rädd att jag skulle dö för att jag trotsat förbannelsen men jag kände ändå hopp, säger Grace.

Hon börjar lära sig språket, träffar en kille och sedan blir hon också gravid.

Men så en dag händer någonting som ska ställa det nya sköra liv hon byggt upp på ända.

Madamen hittar henne igen.

När Grace kliver av tåget i Malmö är hon höggravid, rädd och känner sig trasig på insidan.

Efter att hon träffade sin Madam i Turin igen fick hon rådet att lämna Italien och åka långt bort, i ett försök att undkomma nätverket.

– Jag hade hört att Sverige tog traffickingbrott på allvar, så jag tänkte att här skulle jag nog vara skyddad.

Hon berättar hur hon flyttar runt mellan olika boenden i södra Sverige i väntan på besked ifall hon ska få stanna eller inte. I en lägenhet som Migrationsverket har i Skåne lär hon känna andra kvinnor som också varit offer för trafficking.

Och dit ska också ”socionomen” komma.

”Socionomen” har ingen koppling till Migrationsverket eller lägenheten men via en hjälporganisation i Danmark som ”socionomen” tidigare arbetat på kom hon i kontakt med en av kvinnorna Grace lärt känna och enligt Grace säger sig ”socionomen” ömma för de utsatta kvinnorna och deras barn.

– Hon sa att hon var socialarbetare i Danmark och att hon kunde fixa en advokat som kunde hjälpa mig i kontakten med Migrationsverket.

Att ”socionomen” ska ha blivit avskedad från hjälporganisationen i Danmark hon tidigare arbetat på, vet Grace inte någonting om.

Migrationsverket säger att de inte känner till ärendet och därför inte kan bekräfta att Grace bott på ett boende hon har fått genom Migrationsverket – men säger att deras boenden i lägenheter inte är bemannade utan att de som bor där kan bjuda in vem de vill.

– Vi har personal som besöker lägenhetsboendena och de boende har kontaktuppgifter till personal på Migrationsverket. Men eftersom det är lägenheter där de bor själva har vi ingen möjlighet att veta vilka som gör besök, säger Jacob Sandström, presskommunikatör på Migrationsverket.

Samtidigt händer en av de sakerna som Grace fruktat. Hon berättar hur hon blir uppsökt av en bekant som lämnar hot från hennes Madam.

– Hon hade fått reda på att jag befann mig i Sverige och att hon alltid skulle vara min skugga och veta var jag befann mig. Hon sa att jag måste betala av skulden, säger Grace.

Grace får panik när beskedet från Migrationsverket kommer om att hon inte ska få stanna. Även om Migrationsverket menar att det är visat att hon är ett offer för människohandel anser de att händelserna ligger för långt tillbaka i tiden.

– Samtidigt fick jag de här hoten. Det jag fruktade för mest var min sons säkerhet, vad skulle hända med honom?

Grace lämnar Migrationsverkets boende och känner hur desperationen växer. Då erbjuder ”socionomen” sig att hjälpa henne, berättar Grace.

– Hon sa att eftersom jag redan sålt sex skulle det inte vara så farligt att göra det igen. Hon tog lättklädda bilder på mig och la ut dem på en sajt. Hon sa att hon skulle sköta alla kontakterna med kunderna och att vi skulle dela på pengarna sedan. Och jag behövde verkligen pengar.

Grace berättar att annonsen laddades upp på sex-tjejer.com. Enligt polisen är det den vanligaste marknads­förings­platsen när det gäller kopplerifall, följt av massagesalonger.

Återigen ska Grace sälja sex, denna gången till svenska män.

Hon beskriver hur det känns som att själen lämnar kroppen när hon är med sexköparna.

– Deras kroppstyngd på min kändes som stickande knivhugg.

Efter att Grace kom till Sverige kom hon i kontakt med Noomi, en verksamhet i Malmö inom organisationen Hela människan, som erbjuder stödinsatser för personer som utnyttjats i människohandel för sexuella ändamål eller prostitution.

– När vi träffades första gången var hon väldigt illa däran, säger Josefina Zadig, verksamhetsledare på Noomi, och tillägger:

– De afrikanska kvinnor vi kommer i kontakt med har antingen kommit hit för att de flytt från människohandel eller traffickerats hit direkt och hållits inlåsta och varit helt osynliga från samhället.

Samtidigt fortsätter hoten från Madamen att komma, berättar Grace.

En dag i juni 2023 ska hon till Malmö för att träffa Josefina Zadig på Noomi.

Men Grace dyker inte upp som avtalat. Josefina blir orolig och försöker ringa, men inget svar.

Josefina får reda på att Grace son också saknas och hon anmäler dem som försvunna hos polisen.

Flera dagar senare får Josefina ett samtal från Grace.

Hon låter skräckslagen och berättar att traffickingnätverket har kidnappat henne och sonen och att de förts ut ur Sverige.

Grace minns draktatueringen på våldtäktsmannens arm.

Hon minns skriken från sonen som var inlåst i ett närliggande rum.

Hon minns hur hon själv försöker vara tyst, så att sonen ska slippa höra hennes rop.

I mitten av juni 2023 har Grace och hennes son varit i Malmö.

– Då stannar en bil med tonade rutor bredvid oss. Och i bilen satt Madamen och en man.

Grace berättar hur de tvingades in i bilen och hur de band för hennes ögon men att hon försökte hålla sig lugn för sonens skull. Hon beskriver hur de körde i flera timmar tills de kom fram till ett hus i ett villaområde. Inne i huset befann sig massa andra afrikanska kvinnor och enligt Grace sa Madamen att hon var tvungen att stanna där och sälja sig tills skulden var betald.

– Hon sa att jag inte skulle försöka fly för då skulle hon bara fånga mig igen. Hon sa att eftersom jag inte hade uppehållstillstånd skulle ingen sakna mig och även ifall hon dödade mig skulle det inte finnas några spår.

Efter några dagar i huset lyckas Grace övertyga om att hon ska få ta ut sonen i trädgården så att han kan få leka lite. De går ut utan några tillhörigheter, bara med en fotboll.

– Jag rullade ut bollen lite på gatan och sa till honom att följa efter den. Sedan sparkade jag till bollen igen och sa åt honom att fortsätta följa efter bollen.

Grace och sonen springer men hon har ingen aning om var de befinner sig. Till sist ser hon en busshållplats och hon lyckas övertala busschauffören att hon ska få åka med även om hon inte har några pengar. Till slut kommer de fram till centralstationen i Köpenhamn.

– Jag gick fram till några afrikaner och frågade ifall jag fick låna en mobil.

Till slut lyckas hon komma i kontakt med Josefina Zadig på Noomi, som åker till Köpenhamn. Grace blir förhörd av dansk polis.

De förs sedan tillbaka till Sverige och här inleds en förundersökning gällande bland annat frihetsberövande och grov våldtäkt och Grace får också ett målsägandebiträde som ska kunna hjälpa henne genom processen, advokat Rebecca Sofiadotter Lepic.

Rebecca Sofiadotter Lepic anser att dansk polis gjorde alldeles för lite när Grace anmälde vad hon utsatts för och menar att ifall de agerat på uppgifterna skulle man ha kunnat hitta gärningspersonerna.

– Dansk polis försökte inte hitta huset där hon hållits inlåst trots att hon kunde beskriva hur huset såg ut. De försökte inte heller hitta busschauffören som ju hade kunnat berätta var han plockade upp henne, säger hon.

Hon är också kritisk till hur polisen hanterade Grace son.

– Dansk polis förhörde mamman när sonen var med – vilket barn ska behöva lyssna på när ens mamma förhörs om sådana här händelser?

Dansk polis säger att de inte kan uttala sig om detaljerna i ärendet.

– Generellt görs alltid en konkret bedömning av varje enskilt ärende och de uppgifter vi har tillgång till. Utifrån det tar vi de utredningssteg som är möjliga, men det kan också finnas ärenden där vi bedömer att det inte finns grund för att inleda en utredning, men det kommer som sagt alltid att bero på en konkret bedömning, säger vice polisinspektör Brian Belling.

Tre månader senare lägger polisen i Sverige ner förundersökningen eftersom de inte kunnat identifiera gärningspersonerna. Rebecca Sofiadotter Lepic säger att polisen la mycket tid på att försöka hitta någon med en tatuering som överensstämde med den Grace såg.

Vid den här tidpunkten har Grace ännu inte berättat för någon om annonsen som ”socionomen” enligt Grace lade upp och hur hon ska ha fått Grace att sälja sex igen.

– Jag hade fått höra från en annan kvinna vi hade kontakt med via Noomi att hon utsatts av den här personen. När jag frågade Grace om hon visste något mer kring det bröt hon ihop, säger Josefina Zadig.

I början av 2024 inleddes en förundersökning gällande koppleri. Strax innan jul lades förundersökningen ner. Anledningen till att det dröjde var enligt åklagare Frida Lindén att de väntade på att Nationellt forensiskt centrum, NFC, skulle gå igenom kvinnans dator och telefon. Men eftersom kvinnan – som nekat till brott – inte suttit häktad i mer än några dagar hade fallet inte prioritet hos NFC.

– Vi hittade ingen bevisning som kunde stärka berättelsen, säger åklagare Frida Lindén.

Däremot är ”socionomen” och hennes ex-man misstänkta för egenmäktighet med barn. De misstänks ha hållit en annan kvinnas barn – som också hon varit asylsökande och offer för trafficking – undangömt, samtidigt som socialtjänsten hade beslutat om att barnet skulle omhändertas. Där väntas åtal förmodligen komma inom kort.

Aftonbladet har sökt ”socionomen”.

Advokat Rebecca Sofiadotter Lepic är kritisk till att utredningen gällande koppleri dröjde så länge och att fall som det här inte prioriteras tillräckligt.

– Det handlar om offer som befinner sig i extremt utsatta situationer. Inte bara offren, utan också deras barn, drabbas av det, säger hon.

Dessutom tycker hon att samhället i stort brister i att skydda utsatta och menar bland annat att Migrationsverket borde kunna erbjuda säkrare boenden.

– De här nätverken har kontakter även i Sverige. Hade någon lyssnat på min klients skyddsbehov och erbjudit henne ett skyddat boende hade hon inte behövt bli retraffickerad i Sverige, säger Rebecca Sofiadotter Lepic.

Enligt Migrationsverkets presskommunikatör Jacob Sandström har Migrationsverket rutiner för hur de ska agera ifall de upptäcker misstänkt människohandel.

– Vi kallar på sociala samtal, kopplar in polisen och kan erbjuda ett annat boende, säger han.

Grace och hennes son bor nu på ett skyddat boende, men precis som allt annat i hennes situation, är det tillfälligt. Hon har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som är möjligt att ge någon sex månader åt gången, medan en förundersökning pågår.

Hur det ska gå sen vet hon inte.

– Jag är rädd för att bli dödad. Och för hur ska det gå för min son om vi skickas tillbaka till Nigeria. Han kommer kanske dö eller bli såld, han också.

Grace är arg för att det är hon och hennes son som måste hålla sig gömda, medan de som hon vittnar om har utnyttjat henne rör sig fritt.

Och hon är också arg på männen som köper sig rätten till kvinnors kroppar.

– Ingen kvinna vill leva så här. Hade det inte funnits köpare hade handeln slutat. Alla män som köper sex bidrar till att det fortsätter.

Här sätter svenska män betyg på sina sexköp

Ett åtal om trafficking – på tre år