Ett åtal om trafficking – på tre år
Publicerad 2025-02-03
Bara ett enda åtal om sexuell människohandel på tre år – trots att offren för sexhandeln tros vara hundratals.
Och gängvåldet tvingar polisens specialgrupper att ägna tid åt annat.
– Om vi inte arbetar aktivt mot det här är att det kan pågå i det fördolda, vilket är otroligt stötande, säger kriminalinspektör Stefan Adamsson.
Flera av polisens spanings- och utredningsgrupper som arbetat mot människohandel har de senaste åren lagts ner, något som flera poliser är kritiska till.
Stefan Adamsson arbetar som samordnare mot människohandel på sektionen mot internationell grov organiserad brottslighet, IGOB, i polisregion Väst. Där lades deras renodlade spanings- och utredningsgrupp mot människohandel ner för två år sedan. Anledningen är bland annat att fler resurser måste läggas mot gängkriminalitet. Stefan Adamsson säger att när det inte längre finns en särskild grupp som arbetar mot enbart människohandel, hamnar utredningsarbetet mot det i skymundan – något han tycker är förödande.
– Det krävs i stort sett att en tjej kommer in själv till polisstationen för att det ska bli ett ärende – vilket alla som arbetar med sånt här vet nästan aldrig händer, säger Stefan Adamsson.
En prostitutionsgrupp – i hela landet
Också på IGOB i region Stockholm där man arbetar mot människohandel har de fått breddade arbetsuppgifter. Enligt Christian Frödén, gruppchef på IGOB i Region Stockholm, beror det på det eskalerade gängvåldet och att de behöver delta i utredningar av internationell karaktär som har direkt bärighet på de sprängningar och skjutningar som sker i Sverige.
– Det har blivit allt tydligare att fler måste hjälpa till med det dödliga våldet, säger Christian Frödén.
Finns det någon risk att arbetet mot människohandel kommer få mindre prioritet nu?
– Det finns alltid en risk men vi kämpar för de här frågorna hela tiden. Dessutom är ett viktigt uppdrag för oss att sprida vår expertkunskap till andra delar av myndigheten, säger Frödén.
I dag finns det bara en grupp i hela Sverige som arbetar specialiserat mot sexköp, prostitutionsgruppen hos polisen Norrmalm i Stockholm. Stefan Adamsson önskar att man haft en liknande grupp i Göteborg och också i Malmö har poliser fört fram samma önskemål.
– Det är otroligt frustrerande att svensk polis inte gör mer åt den här typen av brottslighet, säger Stefan Adamsson.
Janna Davidson, polisens nationella rapportör om människohandel, är kritisk till utvecklingen. Hon tror att okunskap är en bidragande faktor till att man inte satsar mer på det.
– Att inte aktivt bekämpa det här sänder signalen att det inte är något som prioriteras, både ur ett brottsoffer, norm och gärningsmannaperspektiv. Det handlar inte bara om jämställdhet mellan könen utan också om jämställdhet mellan olika bakgrunder i samhället där de mest utsatta inte prioriteras, säger Janna Davidson.
Ett åtal på tre år
Hon lyfter fram att mäns våld mot kvinnor inom nära relationer är en fråga som politiskt fått mycket uppmärksamhet de senaste åren och undrar varför kvinnor som är offer för sexhandeln och trafficking inte får samma resurser.
– Det handlar ju också om utsatta kvinnor. Jag vet inte om det beror på att de i högre grad är utländska medborgare? Det blir en fråga om värderingar och människosyn samt hur man ser på utsatthet, säger Janna Davidson.
Under 2023 anmäldes 305 brott som gällde människohandel för sexuella ändamål och grovt koppleri med en identifierad målsägande. Samma år kom ett åtal gällande människohandel för sexuella ändamål – det enda som väckts i Sverige de senaste tre åren.
Flera av dem som Aftonbladet pratat med säger att lagstiftningen kring människohandel är svårtolkad och snårig och är kritiska till hur den är utformad.
– Lagstiftningen behöver ändras. Det är oerhört svårt att leda i bevisning eftersom det krävs att man bevisar uppsåt i så många led, säger Christian Frödén, gruppchef på IGOB i Region Stockholm.
”Kritiken återkommer”
Janna Davidson tycker också att lagstiftningen är snårig och jämför med hur der ser ut i Belgien, där det räcker att visa att någon blivit rekryterad för trafficking, men utan att det måste bevisas exakt hur rekryteringen gått till. Samtidigt påpekar Janna Davidson att Sverige tidigare klarat av att utreda människohandelsbrott och lyfter fram beslutet som dåvarande rikspolischef Dan Eliasson fattade 2015 om att förstärka förmågan mot människohandel.
– Därefter följde ett par riktigt bra år då vi klarade av att utreda de här brotten trots en utmanande lagstiftning. Det visar att det handlar om något mer än komplex lagstiftning, säger hon.
Sverige har fått kritik från Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, GRETA, för att så få ärenden om människohandel leder till åtal. De har också kritiserat att kompetensen inom bland annat domstolar kring ämnet är för dålig och att brottsoffers rättigheter inte säkerställs.
– Trots att den här kritiken återkommer prioriteras inte arbetet mot människohandel, säger kriminalinspektör Stefan Adamsson.
Tystnad gynnar de kriminella
Advokat Rebecca Sofiadotter Lepic, som bland annat varit målsägandebiträde för ”Grace”, menar att det är viktigt att samhället arbetar aktivt med de här problemen också för att brottsoffren ska få rätt skydd. Hon säger att kvinnor som utnyttjas inom sexhandeln och trafficking är extremt utsatta och att de behöver rätt stöd för att våga vittna. För deras rädsla och tystnad är lönsam – för de kriminella.
– En kvinna kan till skillnad från ett parti narkotika säljas flera gånger om. Den här typen av brottslighet måste prioriteras, säger advokat Rebecca Sofiadotter Lepic.