Alma, 20, tog sitt liv i lumpen
Publicerad 2025-01-17
20-åriga Alma började må dåligt under värnplikten, men enligt familjen togs varningssignalerna inte på allvar.
Fem månader senare tog hon sitt liv, rapporterar P1 och P4 Kalmar.
– Hon var van vid påfrestningar och att hårdträna. Men den här upplevelsen gjorde henne personlighetsförändrad på några veckor. Det var otroligt jobbigt att se, säger storasystern Ella.
Under hösten 2022 ryckte Alma Sigvardsson, 20, in i lumpen. Hon tillhörde helikopterflottiljen utanför Linköping och hade fått goda resultat på både fysiska och psykologiska tester vid mönstringen.
Alma är yngst av fem systrar. Hennes äldsta syster Ella Sigvardsson, 31, säger att de hade ett speciellt band och beskriver Alma som målmedveten, stark och lätt att tycka om.
– Hon var en pigg och nyfiken person med många intressen. Det fanns ingen historik av psykisk ohälsa, säger hon.
I dokumentären ”Almas död i lumpen” av P4 Kalmar och P1 Dokumentär, vittnar andra värnpliktiga om att tiden på helikopterflottiljen var krävande. Ibland började övningarna klockan sex på morgonen och fortsatte fram till elva på kvällen. Enligt Försvarsmakten är riktlinjen 48 timmars arbetstid per vecka, men det kan finnas skäl för fler timmar under vissa veckor.
För Alma blev omställningen svår och hennes mående försämrades snabbt. Först fick hon problem med sömnen och sedan med maten. När hon kom hem på permission märkte familjen att något var fel.
Alma sökte hjälp hos värnpliktskonsulenten, som ansvarar för att ge råd och hänvisa till läkare eller psykolog. Men det dröjde fem månader innan hon fick vård. Då hade hon gått ner 18 kilo och drabbats av hjärtrytmrubbningar.
Försvarshälsans läkare och psykolog beslutade i samråd med befäl att skicka hem Alma. Hon fråntogs sitt tjänstevapen, eftersom hon inte längre bedömdes kunna hantera det. Polisen informerades dock inte, trots att hon hade ett jaktgevär i hemmet.
I februari 2023, några dagar senare, tog hon sitt liv.
Enligt P4 och P1, fick Alma träffa en läkare vid Försvarshälsan som ställde frågor om risken för självmord, men journalanteckningarna är kortfattade. En senare granskning visade att det är svårt att avgöra om risken utreddes tillräckligt.
Helikopterflottiljens egen utredning pekar på behovet av mer suicidpreventivt arbete, men den slår samtidigt fast att inga formella fel begicks.
”Befälet genomförde inryckningssamtal med den värnpliktiga utan att något avvikande noterades. Senare hade den värnpliktiga ett samtal med en värnpliktskonsulent på inrådan av sitt befäl. Konsulenten uppfattade samtalet inom ramen för det som är en vanligt förekommande reaktion hos nyinryckta värnpliktiga. När den värnpliktiga den 9 februari anmälde till sitt befäl att hon inte mådde bra, bokades besök hos Försvarshälsans sjuksköterska samma dag. Sjuksköterskans bedömning ledde till läkarbesök samma dag”, skriver Helikopterflottiljens chef överste Mats Antonson i ett mail till Aftonbladet och fortsätter:
”Enligt den utredning som genomfördes tog befälet sitt ansvar och agerade på varningssignalerna”.
Ella Sigvardsson tycker dock att Försvarsmakten kunde ha gjort mer.
– Det var Alma som bad om hjälp. Till och med när hon hade tappat 18 kilo och var så nedbruten tog inte Försvarsmakten ansvar för att hon skulle få vård. Det gjorde hon själv, bara några dagar innan hon dog, säger hon och fortsätter:
– Jag är stolt över att min syster tog ansvar för sitt eget liv men jag önskar att någon annan också hade gjort det.
Försäkringskassan gjorde samtidigt en egen utredning. Efter att de tagit del av journaler bedömde de att det var värnpliktsutbildningen som orsakade Almas oro, ångest och viktnedgång. Men familjen har fortfarande många frågor obesvarade.
– Vi har inte fått en förklaring på vad som faktiskt hände. Ingen från Försvarsmakten kontaktade oss eller informerade om att Alma inte bedömdes lämplig att hantera vapen. Vår mamma ringde upp och frågade varför hon skickades hem, men vi fick ingen varning om vapenfaran.
I mejlet till Aftonbladet svarar Mats Antonson:
”Det är vuxna och myndiga människor som vi utbildar och det kan därför finnas begränsningar i vad vi har möjlighet att rapportera till anhöriga med hänsyn till patientsekretess”.
Nästan två år har gått sedan Alma dog. Vid begravningen i mars 2023 var kyrkan fullsatt. Nu vill familjen lyfta frågan för att hjälpa andra i liknande situationer.
– Det är en outtömlig sorg. Jag hoppas verkligen att andra anhöriga och 20-åringar som gör samma tjänst vet om att de har rätt till vård och att det går att hoppa av. Vi får aldrig tillbaka Alma men det är viktigt för oss att berätta, säger Ella.