Är allting egentligen Angela Merkels fel?
Hon lade ner kärnkraften och gjorde Tyskland beroende av rysk gas.
Hon trodde att det gick att lita på Vladimir Putin.
Angela Merkel som under sina 16 år som förbundskansler var beundrad och respekterad ifrågasätts alltmer.
Är den oroliga värld vi lever i rent av Merkels fel?
De senaste tre åren har hon tillbringat med att skriva sina memoarer som precis kommit ut. Under tiden har hon nästan inte gett några intervjuer alls eller kommenterat världsläget.
När hon nu plötsligt pratar avvisar hon helt all kritik.
Hon fattade de beslut som då var de riktiga. Basta. Hon ångrar ingenting.
Inte ens i ljuset av den situation världen befinner sig i i dag. Ett läge som hon själv har ett stort ansvar för efter alla år som Tysklands och Europas obestridliga ledare.
Det var Angela Merkel som mer eller mindre över en natt bestämde att Tyskland skulle lägga ner all sin kärnkraft, elva fullt fungerande reaktorer. Detta efter haveriet vid kärnkraftverket i Fukushima i Japan 2011.
För att kompensera för energiförlusten ökade Tyskland kraftigt sitt beroende av rysk fossilgas. Den första pipeline från Ryssland till Tyskland, Nordstream1 var redan klar. Merkel beslöt att även bygga Nordstream2 för att säkra Tysklands tillgång till billig energi.
Så när Ryssland annekterade Krim och startade krig i östra Ukraina hade Putin redan en kraftig hållhake på Merkel.
Merkel som efter sin uppväxt i kommunistiska Östtyskland behärskade ryska trodde att hon kunde tala Putin tillrätta vi förhandlingsbordet.
Det gick så där.
Ett stort misstag
När den stora flyktingströmmen kom till Europa 2015 öppnade Merkel Tysklands gränser med orden ”vi klarar det”.
I dag är den allmänna uppfattningen i Tyskland och övriga Europa att det var ett stort misstag. Den stora okontrollerade invandringen under kort tid fick omfattande negativa effekter på det tyska samhället.
I dag har invandringsfientliga partier som Alternativ för Tyskland, AfD, och Bundnis Sarah Wagenknecht, BSW, växt sig så stora att Tyskland kan bli svårt att styra efter valet i februari nästan år utan deras medverkan.
Merkels eget konservativa parti, CDU, har helt lagt om till en mycket striktare invandringspolitik.
Politiken mot Ryssland har genomgått en ännu större omvandling. Fullt naturligt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina bara några månader efter att Merkel avgått.
Men det har också blottlagt vad som i efterhand framstår som Merkels stora misstag.
Hennes nära relation med Vladimir Putin gjorde att hon inte agerade tillräckligt kraftfullt när Putin 2014 helt sonika lade beslag på ukrainskt territorium.
Farligt beroende
Hon trodde att hon med sin erfarenhet av att förhandla med Putin skulle lyckas tala honom tillrätta.
Hon insåg inte i tid hur farligt beroende Tyskland var av Ryssland.
Som det verkliga självmålet framstår nedläggningen av kärnkraften. Tyskland miste en pålitlig fossilfri energikälla.
Förutom den rena kapitalförstöringen i att lägga ner fullt fungerande kärnkraftverk gjorde det Tyskland och därmed även Europa mycket mer sårbart.
Som ett klart underkännande av Merkel undersöker CDU möjligheterna att återstarta kärnkraften.
I sin bok ”Frihet” och i de intervjuer hon gett för att lansera den ställer sig Merkel kallsinnig till det mesta av kritiken. Även sett i backspegeln tycker hon att hon fattade de rätta besluten.
Merkel tycker att kritiken är barnslig och bortser från det faktum att oavsett vad man tycker om Putins agerande så ligger Ryssland där det ligger och går inte att ignorera. Oavsett när Nato gett klartecken till Ukraina att ansöka om medlemskap hade Putin, enligt Merkel, inte stillatigande accepterat det.
Trumps olika ansikten
I boken ägnar hon väldigt lite tid åt att analysera sina beslut. Det är mer av redovisning uppblandat med anekdoter från när hon träffat andra världsledare.
Hon beskriver tillträdande Donald Trump som två olika personligheter. En framför tv-kamerorna där han vill framstå som tuff och kompromisslös och en helt annan vid sidan av när han bryr sig om att bli omtyckt.
Den hon verkar gilla bäst är Trumps företrädare Barack Obama.
Även om Merkel inte är pigg på att vara självkritisk, vad kan världen runt henne lära sig av hennes långa ledarskap.
En läxa är att det som framstår som ett bra beslut i ett läge inte nödvändigtvis är det sett i ett bredare och längre perspektiv.
Ingen ledare har någon kristallkula men det gäller att tänka långsiktigt när man fattar strategiska beslut.
En av få saker Merkel medger att hon ångrar är att hon inte gjorde mer för att få världen att möta klimathotet.
En motsägelsefullt medgivande från en person som i stället för fossilfri kärnkraft tvingade Tyskland att öka användningen av smutsigt brunkol.