Kista var bäst i världen, nu är Sveriges Silicon Valley en katastrof i vardande
KISTA. Nyss var Kista toppen, hela Sveriges framtid.
Nu är det botten, massflykt pågår skriver pressen.
Kista galleria ansågs nyss vara lite lyxig. Nu breder lågpriskedjor med behov av stora ytor ut sig. Till och med McDonalds har stängt.
– Gallerian påminner alltmer om den i Tensta, säger Ole-Jörgen Persson.
Det är inget toppbetyg.
Persson är moderat politiker, vice ordförande i Järva stadsdelsnämnd som Kista tillhör, en lågmäld karl. Vi fikar på ett kafé vid Jan Stenbecks torg. Mannen som gav Sverige TV3 fick ge namn åt torget som en signal om ny teknik, fria marknadskrafter, ljusnande framtid.
– Vi hade en övertro på att om vi fick hit stora företag så kommer problemen att lösa sig själva. Det fanns ingen gräns för hur högt vi kunde nå.
Bredvid Kista ligger Husby, ett så kallat utanförskapsområde befolkat av invandrare, beryktat för knarkhandel och kriminalitet. Tanken var att hypermoderna Kista och dess företag – Ericsson och IBM till exempel – och avancerade forskning – som Kungliga tekniska högskolan – skulle skapa en positiv spiral i området.
Nu lämnar företag och högskolor Kista. Eller skalar ner. ”Otryggheten i fokus när IT-företagen lämnar Kista”, tutar affärstidningen Öresund News. ”Massflykten från Kista fortsätter”, larmar Realtid. ”IBM lämnar Kista”, ropar Fastighetsvärlden.
Ole-Jörgen Persson smakar på sitt kaffe.
– Frågan är hur länge man kan vara en enklav när de närliggande områdena har den klang de har. Vi – alliansregeringen – trodde att arbetslinjen automatiskt skulle leda till integration. Vi hade fel, säger Persson.
Han bor själv i Tensta. Trivs. Området är naturnära. Grönt.
– Det är kul med samhällen som präglas av mångfald.
Han påpekar att Kista och Järva inte är eftersatt och nedgånget. Här finns 14 fritidsgårdar. ”Ingen stadsdel har så många.” Föreningslivet får miljoner i bidrag. Kommunen erbjuder ungdomen sommarjobb.
Ett par bord bort dricker Dag Klackenberg morgonkaffe tillsammans med sin fru. Klackenberg är före detta expeditionschef på UD, riksdagsman för Moderaterna, styrelseordförande i Vattenfall och mycket annat.
Familjen Klackenberg har bott i Kista sedan 1978.
– När jag var på UD guidade vi utländska delegationer här. De ville se Sveriges Silicon Valley.
Numera får han ofta frågan, ”hur fan kan du bo i Kista?” Priserna på bostadsrätter går ner. Det måste vara enda platsen i Stockholm där det blir allt billigare att köpa bostad.
Klackenberg har också noterat att bostadsrättsföreningen han är medlem i ändrar karaktär. Färre infödda svenskar, fler invandrare.
– Det händer att personer med invandrarbakgrund tror att jag är här på besök, säger Ole-Jörgen Persson. De förstår inte varför jag bor här.
När jag besökte Kista för några år sedan var entusiasmen och framtidstron enorm.
– Någon gång ska ett barn fött och uppvuxet här få Nobelpriset, sa en informatör från Kista Science City, ett samarbetsorgan för näringsliv, myndigheter och högskolor.
Så vad hände?
Kanske inte så mycket. De stora bolagen skalar ner, flyttar till bättre lokaler. Små forskningsinriktade bolag kommer i stället. De skapar inte lika många positiva rubriker. Men det arbetar nästan lika många i Kista som för tio år sedan.
Jag ringer Karin Bengtsson, vd för Kista Science City. Hon talar länge och väl, och skickar sms och mailar, argumenterar för att Kista fortfarande är hett. Extremt avancerade småbolag flyttar in. Kista är fortfarande platsen där hela Stockholm möts. En unik plats. ”I Kista möts innerstaden och Husby.”
Visst finns problem. Det finns problem överallt.
Kista skulle förvandla Husby.
Nu är det Husby som förvandlar Kista.
Kista var bäst i världen, nu en katastrof i vardande.
Tänk om inget är sant.
Vi skapar själva framtiden. Ole-Jörgen Persson talar om att förtäta samhället, göra Kista till en riktig stadsmiljö i stället för en galleria, kontorskomplex och bostadsområden utspridda i granskogen.
Vi bygger samhället en bit i taget, och bygget blir aldrig klart.