”Vi blir aldrig bjudna till dem – det gnager”
Frågor och svar om vett och etikett
Jag och min man bjuder ofta in våra goda vänner på middag. De verkar trivas hos oss och i vårt sällskap. Jag upplever det som om vi alla tycker det är kul och givande att ses. Kvällarna blir ofta sena och det skickas uppskattande sms dagen efter.
Men vi blir aldrig bjudna tillbaka. Alltså – aldrig. Jag förstår att man bidrar med olika saker i en vänskapsrelation, men nu har det här börjat gnaga. Vad ska jag göra?
ISABELLA SVARAR:
Hej!
I början är det ju bara kul att bjuda. Man fixar, lagar, dukar fint, tänder ljus och man känner sig generös och glad. Men när det är fjärde, femte, sjätte gången och det fortfarande är du som står där med ett dyrt kvitto från mataffären då börjar man tänka: vänta lite nu?
Relationer behöver inte vara millimeterrättvisa, men de måste kännas ömsesidiga. Inte nödvändigtvis i pengar eller nivå, men i initiativ. Annars blir man till slut irriterad och kanske till och med känner sig utnyttjad. Så mitt råd? Sluta överleverera. Det behöver inte bli så dramatiskt. Bara… gör mindre. Bjud inte lika ofta. Säg inte automatiskt ”vi kan vara hos oss”. Sluta hör av dig ett tag och se vad som händer. Om de saknar att ses kommer de ta initiativ.
Ibland har människor inte ens tänkt på att det blivit snett fördelat. De har bara glidit med i att ni alltid styr upp. Därför kan man säga ”det vore roligt att ses hos er nästa gång. Det var ju jättelänge sedan vi var hemma hos er”
Det viktigaste är att generositeten fortfarande känns kul. Så fort den börjar kännas som en envägsprestation behöver du justera för annars är risken att du en dag inte ens vill bjuda längre. Och det är synd, när det ofta räcker med en liten förändring (läs: att de bjuder tillbaka) för att relationen ska upplevas friktionsfri igen.
Hoppas det löser sig!