”Jag förstod inte – var bara min åsikt”
Publicerad 2025-06-25
Ludmila Engquist, 61, hade svårt att bete sig som en svensk.
Hon förlorade sin identitet.
– Jag var tomhet, säger den tidigare friidrottaren i sitt sommarprat.
På onsdagen var det dags för årets första sportprofil i Sommar i P1.
Ludmila Engquists sommarprat handlar till stor del om hennes relation till Sverige och problemen hon ställdes inför när hon kom till landet efter Sovjetunionens upplösning.
Sveriges bästa häcklöpare genom tiderna berättar bland annat om sakerna hon uppskattade när hon flyttade hit. Men också om förvåningen när hon såg en svensexa för första gången, om hur hon tvingades förhålla sig till oväntade sociala normer och om hur hon fick problem när hon sa vad hon tyckte.
Allt samtidigt som både hon själv och andra försökte framhäva hur ”svensk” hon hade blivit efter friidrottsframgångarna.
– Jag sa vad som föll mig in och svarade på alla frågor utan att fundera på hur mina ord skulle framstå när de omvandlades till rubriker. Det var frågor om synen på män och kvinnor. Allt skulle jämföras med Sovjet för att visa hur svensk jag blivit, medan jag sa det jag tyckte: att kvinnor måste se till att familjen och barnen har det bra medan mannen måste se till att det finns pengar. I Ryssland var det så – att män och kvinnor hade olika uppgifter, säger Engquist i Sommar i P1.
Blev deprimerad
Engquist fick alla möjliga priser och utmärkelser efter sitt OS-guld 1996. Paradoxalt nog blev hon bland annat ”årets svensk” och ”årets kvinna”. Men ändå lyckades hon svara ”fel” på vissa frågor.
– När jag svarat fel fick jag bli en tok med pälsmössa som inte vill vara klok. Vad jag egentligen tyckte var av mindre värde. Jag förstod inte att man kunde bli upprörd, det var ju bara min åsikt. Men en sak var tydlig: i Sverige var det viktigare att säga saker som låter bra än att säga sitt hjärtas mening. Svensk var man först då man kunde föra sig och handskas med den gyllene koden. Som svensk skulle man tycka en sak, göra en annan och säga en tredje, säger Engquist.
I sitt sommarprat berättar hon också att hon började må sämre när hon kom till Sverige, även om hon fick det bättre ställt. Hon beskriver det som att hennes identitet upplöstes, vilket gjorde henne deprimerad.
– I takt med framgångarna förväntades jag vara en förebild och hur en sådan skulle uppträda förstod jag aldrig helt. Det fanns så mycket jag inte fick göra och säga. Jag kunde aldrig vara mig själv. Jag tvingades in i roller och gömde mitt ansikte bakom masker. Om man ska spela teater måste man veta vem man är för att kunna anta en roll, det måste finnas något att utgå ifrån om man ska kunna förvandlas till en annan. Jag var tomhet. Den ni ville att jag skulle vara.
Tillbaka i Sverige
Engquist lämnade Sverige efter sina karriärer i friidrott och bob.
Hon levde ett undanskymt liv i Spanien i nästan 20 år men har nu kommit tillbaka till rampljuset och flyttat tillbaka till Sverige – till ett rött hus med vita knutar.
De senaste åren har hon öppnat upp och bland annat berättat om sina stora hälsoproblem, självmordsförsök, varför hon tog anabola steroider, relationsproblem och sexuella övergrepp som hon utsattes för som barn.
Förra året gav hon ut en självbiografi och hon har även medverkat i tv-program.
RECENSION Så många 
får dagens sommarprat
Sommar i P1 sänds i P1 kl. 13.00. Poddversioner publiceras kl. 07.00 i appen Sveriges Radio och på sverigesradio.se.