”I dagsläget är det inte många som har uppfyllt”
Uppdaterad 2026-01-09 | Publicerad 2026-01-03
VAL DI FIEMME. Sverige har åtta OS-platser i längd på herrsidan.
Det är inte säkert att så många får plats.
– I dagsläget är det inte så många som har uppfyllt grundkriteriet individuellt, säger SOK:s sportdirektör Fredrik Joulamo.

I mellandagarna fick landslagschef Anders Byström och resten av ledarna det sköna beskedet att man får totalt åtta OS-platser i stället för sju på herrsidan.
Fyra åkare (William Poromaa, Edvin Anger, Alvar Myhlback och Anton Grahn) är redan uttagna. Men om de övriga platserna finns det ett stort men.
Ingen av de övriga herråkarna har ens varit i närheten av att utmana om en individuell topplacering, och bara Gustaf Berglund har slutat ett lopp i världscupen. Radiosportens expert Torgny Mogren säger att han inte ”hittar åtta som kan prestera på den nivån”, och är inne på att Sverige inte ska fylla alla sina platser.
Internationella skidförbundets tävlingsdirektör Michal Lamplot säger till Sportbladet att om Sverige inte skickar åtta åkare kan en oanvänd plats gå till en annan nation. Men det är inget man vet förrän 20 januari.
Landslagschef Anders Byström är däremot inte sugen på att göra något sådant.
– Vi vet inte om vi får åtta platser ändå för det är upp till SOK att bedöma om vi är värda dem, inom citationstecken. Det måste de ju bedöma utifrån resultaten som är fram till sista datum för uttagningen, säger han och fortsätter:
– Så det är klart att man kan tycka att vi ska lämna tillbaka den, men det går inte att göra det utan vi kommer att behöva platser för att kunna sätta bra stafettlag på benen och teamsprint.
Vinter-OS 2026: Hela programmet och alla tider – dag för dag
Två kriterier
Det Byström och landslaget kan göra är att presentera hur många och vilka åkare man tycker ska åka med. Men sista ordet ligger hos Sveriges olympiska kommitté (SOK).
SOK utgår ifrån två kriterier. Det ena är om åkaren i fråga har kapacitet att sluta topp 12 på OS. Sen finns det även framtidskriteriet, det vill säga om åkaren ses som ett stort framtidslöfte.
Men SOK:s sportdirektör Fredrik Joulamo lyfter även de två OS-stafetternas påverkan på beslutet.
– När det gäller lag är det ett ensamstående grundkriterium. Det betyder att om vi bedömer att stafettlagen kan sluta topp 12 måste vi se till att det finns tillräckligt med åkare och specialister. Därför utesluter vi inte att det blir fem, sex, sju eller åtta herråkare. Vi kan mycket väl tänka oss att fylla truppen om det är det bästa för vårt stafettlag, säger Joulamo.
Individuellt sett är det inte åtta herråkare som har visat topp 12-kapacitet. Stafettdelen kan därmed väga tungt i uttagningen?
– Från de här resultaten i dagsläget är det inte så många som har uppfyllt grundkriteriet individuellt. I dialog med Byström och resten blir det då en fråga om hur många åkare vi behöver för att ha goda chanser individuellt och de här två stafetterna.
Joulamo fortsätter:
– Det kommer bli en fråga. Det har hänt att vi har tagit med åkare som bara har varit där för stafetten.
”Räcker inte med fyra”
Det kan bli så igen?
– Så skulle det kunna bli igen. Det är viktigt att säga att längdlandslaget och Byström kommer nominera åkare inför den 9 januari. Det är först då vi sätter oss och tittar på hur många som behövs och vilka som behövs. VI utesluter inget men vi garanterar inget.
Hur många kan det teoretiskt bli i herrlaget?
– Min bedömning är att det inte räcker med fyra för att täcka behovet i alla lopp. Fler än fyra är jag övertygad om att det kommer att bli även om jag inte kommer föregå någonting. Sen om det bli fem, sex, sju eller åtta återstår att se.
Norrmannen: Då är det kris
De svenska längdherrarna får ofta en hel del kritik, framför allt från norskt håll. Erik Valnes är en av dem som kritiserar mest.
– Jag vet inte vad som krävs för att få gå 10 kilometer eller femmil i den svenska truppen men det är ganska långt ifrån de norska kraven i alla fall. Det är lite tunt. Det har varit jävligt dåligt i sprint också. Det är lite alarmerande. De borde åtminstone vara bra på sprint, säger han.
Han fortsätter:
– Det är lite synd att det inte blir en kamp om platserna, att de bakom trycker på. Jämfört med Norge så det inte i närheten av att vara tillräckligt bra för OS, men jag hoppas Sverige klarar fylla kvoten. Gör de inte det är det kris för svensk längdåkning.
Sista världscuphelgen för de svenska åkarna att bevisa sig är i Oberhof 17–18 januari.