Poromaa siktar mot en drömgräns i ”fel” sport
Uppdaterad 2025-09-17 | Publicerad 2025-09-16
LAVAZÈ. William Poromaa, 24, satsar mot karriärens första OS-medalj.
På vägen dit blir det en hel del löpning.
– Jag ska springa SM, säger Poromaa.
William Poromaa kan se tillbaka på en bra vinter när Sportbladet träffar honom under längdskidlandslagets läger i italienska Lavazè.
Han presterade som bäst när det var dags för vinterns stora mål och tog silver i VM-femmilen i Trondheim bakom den ”omöjlige” norske stjärnan Johannes Hösflot Kläbo.
Nu vill Poromaa ta sin första OS-medalj i Val di Fiemme om ungefär fem månader.
– Jag ser fram emot OS väldigt mycket och jagar den där OS-medaljen. Jag hade ju bra resultat i Peking (OS 2022) med två fjärdeplatser. Jag var där och ryckte och stötte och det var väl lite ledsamt att man inte kom därifrån med en medalj redan då. Nu kommer det nya chanser och jag känner mig väldigt laddad för det, säger Poromaa.
Poromaa tävlar i SM
För ett par dagar sedan tittade Poromaa på tv när landsmannen Andreas Almgren tog ett sensationellt brons på 10 000 meter i friidrotts-VM.
– Jag är väldigt glad för hans skull. Man har följt under året när han har sprungit väldigt bra. Men man har inte varit hundra på vad chanserna är och hur stor sannolikhet det är att han tar medalj. Nu lyckades han göra det och det är otroligt kul att se en svensk kunna springa så fort och bra som han gör, säger Poromaa.
Almgrens svenska rekord på 10 000 meter är 26.52,87 och Poromaas personliga rekord på distansen är ungefär 4,5 minuter långsammare.
– Jag tror att 31.23 är det bästa jag har sprungit. Men jag ska faktiskt springa SM i Hässelby nu när vi kommer hem. Då får vi se hur jag står mig, säger Poromaa.
Vill springa på en halvtimme
För längdskidåkare blir det ofta mycket löpning under försäsongen.
– Jag tycker att nu när vi kommer in i hösten är det bra att få börja tävla litegrann och hålla lite högre tempo. Tio kilometer löpning är väldigt bra för att möta det som kommer under vintern. Det är lite kickstart på säsongen, säger Poromaa.
Hur blir tävlingsdjävulen i dig när det är löpning i stället för skidor?
– Det är alltid samma. Man blir lite nervös inför och undrar hur det ska gå. När man kommer i gång är det alltid kul att få tävla. Framför allt i slutet. När det gör som mest ont är det alltid lite roligt att få utmana sig.
Det låter inte helt sunt att det är det roliga.
– Nej, det är någon form av självskadebeteende som sitter där.
Vad har du för mål med tävlingen?
– Jag har en dröm att springa under 30. Det vore väldigt kul, så det är det jag siktar på.