Sista Paralympics: ”Hänger inte med”
Publicerad 2025-10-14
Sveriges två största stjärnor i Paralympics 2026 är i slutet av sina karriärer.
Ebba Årsjö, 24, blir snabbare och starkare samtidigt som högerbenet gör allt mer ont.
– Benet hänger absolut inte med, säger Årsjö.
På tisdagen höll Sveriges paralympiska kommitté pressträff med flera av de aktuella idrottarna inför Paralympics i Italien 2026.
Där fick rullstolscurlinglaget och tre individuella idrottare varsin biljett till spelen som nu bara är knappt fyra månader bort. Ebba Årsjö (alpint), Aaron Lindström (alpint) och Zebastian Modin (längdskidor) är uttagna till Paralympics.
Den förstnämnda ser fram emot karriärens sista Paralympics.
Årsjö har haft en bra uppladdning inför vintern, men samtidigt påverkar sjukdomen Klippel-Trénaunays syndrom mer och mer.
Smärtan blir värre
Årsjö känner att hon utvecklas, men …
– Det är den ekvationen som tyvärr inte riktigt går ihop. Att jag utvecklas och blir större, tyngre, starkare och kör hårdare i gymmet och i backen. Och benet hänger absolut inte med. Det blir lite jobbigt och det är väl det som gör att nervsmärtan känns mer nu, säger Årsjö.
Känner du att du blir en sämre åkare?
– Inte en sämre åkare. Det blir bara jobbigare mentalt att pusha sig igenom det. Var tredje dag känner jag att jag absolut inte vill göra det här.
Hur hanterar du de känslorna?
– Jag är bra på att släppa ut känslorna. Jag håller inte inne något och grubblar över det. Det ska ut, jag ska gråta av mig och sedan är jag på’t igen. Sedan jobbar jag mentalt och har en längre plan och ett större syfte. Bara för att en dag inte gick och jag hade svinont så betyder det inte att allt är över.
”En käftsmäll”
Årsjö är inställd på att Paralympics 2026 blir hennes sista trots att hon ”bara” är 29 år under Paralympics 2030.
– Det blir extra speciellt. Jag vill njuta och ta vara på den situationen. Förra gången var det bara en käftsmäll. Man var chockad över hur stort allt var och det var galet med och och allting. Det här blir lite mer lugnt.
Är det sista säsongen nu?
– Nej, jag kommer inte sluta direkt efter Paralympics. Det skulle vara för hemskt. Jag har ingen aning hur länge jag håller på, men det jag kan säga just nu är att jag har väldigt svårt att se att det skulle bli fem år till.
Har du funderat på vad du vill göra efter karriären?
– Mmm, den där frågan … (skratt). Nej men det är klart jag har gjort det. Det har öppnats många dörrar i livet jag har nu. Med agenter hej och hå och tv och allt. Jag kanske vill inspirera och föreläsa, jag vet inte. Jag kommer inte avslöja allt.
Du satsar på två guld i Paralympics. Vad tror du om dina chanser?
– I slalom har jag min absolut största chans. Konkurrensen där är låg tyvärr. I storslalom är det lite mer konkurrens. I kombination och super-G är jag mycket sämre och där vet jag knappt vad jag håller på med ibland. Jag är inte rädd, jag kör ju på, men jag ser ut som ett sugrör och har inte riktigt tekniken.
Vad ser du ut som, sa du?
– Ett sugrör. Jag ser mer ut som en längdåkare än en alpinist.
Modin om framtiden
Längdskidåkaren Zebastian Modin debuterade i Paralympics redan 2010 och har tagit medalj i varje Paralympics sedan dess.
Han har hunnit bli 31 år och kanske också gör sitt sista Paralympics 2026.
– Jag vill bara göra det här så bra som möjligt nu och smälta det sedan. Jag tror jag tar bättre beslut då än om jag säger något här i affekt eller spekulerar i något som du kan skriva om, säger Modin.
Han vet inte om han fortsätter åka skidor efter den kommande säsongen.
– Man kanske borde spekulera, men jag är väldigt ”fine” som det är just nu, säger Modin.
Ska man vara orolig som svensk supporter över att de två största paralympiska stjärnorna slutar inom några år?
– Man ska inte vara orolig men alltid ha respekt för att tiden går.
Och det kommer nya stjärnor kanske?
– Det får vi verkligen hoppas. På riktigt. Alla hoppas att vi får fler och yngre som kommer fram, visar framfötterna och slår ut oss.