Tänk er Kulusevski i Wales – en helt bisarr sportsatsning

Frida Fagerlund

En älskad sport har tagits ifrån sina medlemmar och riskerar nu att hamna i händerna på utländska investerare. Veckans brevskrivare guidar oss genom dramatiken i engelsk cricket.

Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!

Hallå!

Så var vi inne i december – den mest hektiska perioden på året för så väl julfirare som fotbollsälskare, åtminstone i England.

Fotboll är på många sätt en vintersport på de brittiska öarna, även om snön helst får hålla sig borta för att hålla planerna i toppskick.

Mitt brev ska faktiskt handla om Englands största sommarsport, och om en fullständigt bisarr satsning som satt en hel idrottsrörelse i gungning de senaste åren:

Cricket.

Våren 2021 presenterades ett nytt ligakoncept inom cricket som blev djupt impopulärt hos supportrarna, vilket sedermera ledde till bojkott och en existentiell debatt kring sportens framtid.

Visst påminner ovan beskrivning delvis om fotbollens European Super League? Resultatet blev också – precis som anhängarna befarat – katastrofalt.

Vi kommer till det. Först och främst ska det sägas att många av de stora fotbollsklubbarna, däribland Tottenham, Aston Villa, Sheffield Wednesday och även AC Milan, ursprungligen var cricketklubbar.

Det förklarar varför fotboll spelas på vintern och varför det är elva spelare på planen. De behövde helt enkelt något att göra resten av året, när cricketsäsongen var över.

Cricket är framför allt en självklar del av livet i landets mindre städer. Sporten har blivit en viktig mötesplats för lokalbefolkningen, en plats att umgås på över en öl eller två.

Det engelska cricketsystemet är dessutom organiserat efter landskap snarare än städer.

Den första matchen mellan två landskap spelades redan 1709, alltså över 150 år innan fotbollen dök upp. County Championship, med 18 lag, har funnits i sin nuvarande form sedan 1890.

Rivaliteten mellan vissa lag, som Yorkshire och Lancashire i norr, ska inte underskattas. Spelare är ofta mer lojala mot sitt landskap än fotbollsspelare är mot sina klubbar. Supportrar har följt samma lag över flera generationer – inte bara som säsongskortsinnehavare, utan som medlemmar.

Att förklara reglerna i cricket för en svensk är som att... förklara traditionen med Kalle Anka på julafton för en engelsman.

Fram till 2021 utgjordes sporten av tre olika format. Traditionellt spelades matcher över fyra eller fem dagar, men under 70-talet introducerades ett ”en-dags-format” där en match avgjordes på ungefär sju timmar.

I mitten av 2000-talet skapades T20, där allt var över på tre timmar. Ett ytterst framgångsrikt format, bör tilläggas.

helskärm

England misslyckades dock med att utnyttja populariteten hos T20-formatet fullt ut. I stället tog indiska Premier League (IPL) över scenen, och är i dag världens tredje mest värdefulla idrottsliga efter NFL och Premier League.

Engelska cricketledare insåg sitt misstag och gjorde ett nytt försök 2021 genom att introducera The Hundred – som förändrade idrotten i grunden.

Nu skapades åtta nya stadslagsbaserade ”franchises”, helt separata från det gamla systemet. Spelarna auktionerades ut till högstbjudande.

Resultatet?

Supportrar till rivaliserande lag, likt Surrey och Kent, förväntades nu hålla på Oval Invincibles. Ett lag som är döpt efter Surreys hemmaarena, men innehåller spelare från både Kent och andra landskap.

Det hela kan likställas med om Arsenal– och Tottenham-supportrar plötsligt skulle uppmanas att stötta ett sorts Emirates Invincibles, med Bukayo Saka, Son Heung-Min och varför inte Marcus Rashford i samma lag.

Samtidigt hamnar kanske Declan Rice i Manchester, medan Dejan Kulusevski representerar Wales.

Tanken är absurd – och mycket riktigt har kritiken inte låtit vänta på sig.

Engelska cricketledare hoppades att andra cricketnationer skulle inspireras av formatet och därigenom höja dess värde globalt. Så blev det inte. Inga världsstjärnor har lockats till ligan, och traditionella supportrar känner sig förbisedda.

Det enda ljuset i mörkret är att damcricket fått ett efterlängtat uppsving.

För herrarna är framtiden desto dystrare. Cricket har alltid varit en generationsöverskridande sport, långt mer än bara ett simpelt spel med ett slagträ.

Nu har den tappat stora delar av sin själ.

The Guardians Vic Marks sammanfattar situationen krasst: ”Like Brexit, most people recognise The Hundred is a crap idea, but no-one has the balls to stop it”.

Härnäst planerar ledningen att sälja 49 procent av ”franchiserna” till privata investerare (indiskt och amerikanskt intresse sägs finnas). Och ironiskt nog ska The Hundred-formatet snart ersättas av T20, som redan var populärt från första början.

Så vad har hänt?

En älskad sport har tagits ifrån sina medlemmar och riskerar nu att hamna i händerna på utländska investerare. En liga som uppskattades av fansen har förstörts till förmån för en amerikaniserad, avskydd produkt.

Om förslaget om European Super League någonsin återvänder, lär motståndet i England bli ännu starkare. Fotbollssupportrar som även följer cricket har redan upplevt baksidan med en sådan satsning – och de hatar det.

–

Denna vecka...

... Är det glädjande att Sverige är klart för EM i Schweiz 2025. Än en gång stod navet – Filippa Angeldahl – för en kanonmatch mot Serbien.

... Bör alla läsa kollega Frändéns dokument om Paul Pogba och en oerhört komplicerad familjesak.

Merry Christmas!

/Frida

Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!