Make Football Great Again – innan allt går förlorat
Publicerad 2024-11-21
Vad kan fotbollen dra för slutsatser av att Trump vann presidentvalet i USA? Kan vi tänka oss en framgångsrik FootBroligarchy? Veckans brevskrivare skissar på en strategi.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Men hallå där!
Jag ska ju inte komma här och påstå att världen förändrats i grunden under den månad jag låtit mina kollegor skötta brevskrivandet. Men det har den ju. Och det är inte bara mina kollegors fel.
I veckan samlas världens ledare, inklusive en hel del fotbollspotentater, i Azerbajdzjan för klimatkonferensen Cop29, och det går inte att slå ifrån sig känslan att de som syns på bilderna därifrån i väldigt hög grad är den sortens personer som känns allra minst engagerade av projektet att rädda mänskligheten undan utplåning.
Men vår gemensamma undergång är ju ingen revolution eller överraskning, det är bara så vi vill ha det. Den senaste tidens stora nyhet har istället varit att USA med tydlighet valt att rösta fram Donald John Trump som sin nygamle ledare. Ni noterade kanske att Christian Pulisic, lite på skoj, firade sitt mål mot Jamaica med en Trump-dans?
Hail Trump.
Som Kim Bergstrand skulle sagt:
Jag menar, man kan säga vad man vill om några hemska människor som levde i USA på 20-talet, men dom fick folk att göra saker i ett sammanhang. Sen, metoder och sånt kan man diskutera, men det finns saker som dom också gjorde, som man kan dra lärdom av eller hur man inte ska göra.
I tisdags firade vi ju, samtidigt, Viktor Gyökeres fyra mål och den internationella mansdagen. Och jag började undra vad Gianni Infantino egentligen pratat om de gånger han gnuggat skuldra med President Trump. Har det bara handlat om VM-arrangemang och maktspel, eller har Infantino sett till att lära sig en del om maktspel?
Skulle inte Fifa kunna kopiera Trumps playbook från valkampanjen, succéresan fram till det som brittisk media (med sin klassiska humorspets) döpt till Broligarchy, en ordlek med komponenterna Bros (grabbeligrabbar) och Oligarki (envälde).
Trump har gjort sig känd för att tycka att kvinnor ska in i fängelse (Hillary), tas på fi-an eller sluta skratta konstigt (Harris). Han byggde sitt segertåg med hjälp av Elon Musk, Joe Rogan, Hulk Hogan, Tucker Carson et al. Inför valet undrade analytiker, även republikanska, om det var särskilt smart med tanke på att hälften av folket trots allt inte är bros. Fanns inte risken att Trump skulle distansera kvinnor i högre utsträckning än han vann män?
Niklas, Erik, Johan. Tydligen inte. Trump vann, han vann enkelt.
Vad kan fotbollen dra för slutsatser av det? Kan vi tänka oss en framgångsrik FootBroligarchy? Fifa skulle kunna anlita en konsult för en miljard dollar, men varför skulle de? Det räcker ju med att läsa ett Sportbladet-brev för att skissa på en strategi:
1. Grab them by the a**
På internationella mansdagen presenterade Spaniens förbundskapten på damsidan truppen för ett par kommande vänskapslandskamper. Det som stack ut var att Jenni Hermoso, Irene Paredes och Misa Rodriguéz inte fanns med. Just de tre har också uttalat sig i en aktuell Netflix-dokumentär om Rubiales-härvan, den där dåvarande förbundsbasen kränkte Hermoso när Spanien skulle lyfta VM-pokalen i fjol.
Vamos, Bros!
2. Visa att brudar är inga riktiga grabbar
Det gjordes en del av att Infantino, som inte missade en sekund av herrarnas VM, gjorde en avstickare mitt under brinnande dam-VM för att privatflyga till Tahiti.
När de inte är upptagna med att delta på klimatkonferenser har Fifa också gjort sig ovänner med kvinnliga toppspelare genom att sluta reklamavtal med saudiska oljeföretag. Hundra kvinnor skrev under ett brev där de ifrågasatte det lämpliga i att kroka arm med en stat som förföljer sexuella minoriteter och behandlar kvinnor som andraklassens medborgare.
3. En femtedel av makten, tre hundradelar av lönen
När president Trump skulle introducera sin main bro Elon Musk gjorde han det med den finaste komplimang han kunde komma på:
– Välkomna den störste kapitalisten i USA:s historia!
Kapitalism har goda och dåliga sidor, lite som oss alla. Men en lägesrapport från en fotbollsvärld som följer pengarna: Cristiano Ronaldo (bro!) tjänar 3,4 miljarder kronor per år, mest av alla manliga spelare. Aitana Bonmati tjänar bäst av alla kvinnor. Hon får tolv miljoner per år för att vara bäst i Barcelona.
Infantino har trampat snett, när han uppmanade kvinnor att öppna dörrarna till maktens rum (en del upplevde det som lite märkligt, eftersom han bestämmer över dörrarna). Däremot ska det sägas att Fifa tagit steg i rätt riktning under hans ledning. I dag pratas det och skrivs strategidokument om kvinnlig representation i kommittéer och förbund. I fjol fanns tio förbundspresidenter som var kvinnor, bland Fifas 211 medlemsförbund.
När världens främsta fotbollsnation, Spanien, hamnade i strålkastarljuset för sin brist på jämställdhetstänk noterades att deras nationsförbund har 140 delegater. Sex av dem, fyra procent, var kvinnor.
I Fifas styrande råd är i alla fall drygt mer än var femte medlem en kvinna.
4. Använd yttrandefriheten!
Här finns det ju förbättringspotential för Fifa. Under förra VM för kvinnor, 2023, gjorde de en utredning av hur de aktiva behandlades på sociala medier. En av fem kvinnor fick utstå diskriminering och hot på nätet, nästan hälften av inläggen klassificerades som homofobiska eller sexistiska – risken för en damspelare att utsättas var 29 procent större än för en herrspelare.
Detta såg Fifa som ett problem! Har de inte lärt sig någonting av presidentkampanjen? På Trump-rallyn kallades politiska motståndare för ”bitch”, Kamala Harris kallades prostituerad. ”This place is amazing” myste president Trump.
Jag är uppriktigt orolig för vart fotbollen är på väg, med alla sina woke-reformer och diskussioner om jämställdhet.
Om de inte skärper till sig kastar jag in min kandidathatt i ringen, bara så ni vet. Make Football Great Again, innan allt går förlorat.
På återskrivande, eller vad man säger.
/Simon
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
