Niklas Källner: Då är du en idiot
Publicerad 2025-04-22
Det skedde gradvis – och för två år sedan var fotbollen förändrad.
Det säger programledaren och P1-spanaren Niklas Källner, som tar plats i Sportbladets serie Idrottsgalen.
– Fotboll är inte längre den stora folksporten. Den är en klubb. Och jag är inte medlem.
Första gången Niklas Källner tillfrågas behöver han grubbla. Gärna ett par veckor.
För programledaren vill ta plats bredvid Horace Engdahl, Agnes Wold och Tony Irving på den gnällbänk som vi kallar Idrottsgalen, där grubblare får klaga fritt på något inom sportens sfär.
Han vill bara kalibrera spanarhjärnan först. Hitta en tillräckligt ömmande punkt på samtidskroppen att trycka på.
När vi väl hörs har Niklas Källner utformat sin tes och testat dess flygfärdighet på två fotbollsintresserade vänner. Nu är han redo.
”Du betraktas som obildad”
– Maktförhållandena mellan sport och kultur har vänt. Förr i tiden kunde en kulturpersonlighet sitta i en frågesport och lite charmigt säga att “jag kan inget om sport”, och det var helt okej. I dag? Säger du att du inte har koll på Champions League-gruppspelet så betraktas du som obildad. Det är som om sport numera har monopol på det bildade samtalet – det krävs avancerad förförståelse, flytande cup-latin, och gärna ett par vändor i Bundesliga, säger han.
Hur illa har det blivit?
– Jag såg Fotbollsmorgon förra lördagen och förstod inte ett dugg. Det flög namn och cuper kors och tvärs: La liga, allsvenskan, någon slags playoff, en snabb utvikning om någon forward i en nederländsk andraliga, en referens till något som hände 2009 – och allt detta i en och samma mening. Det var fullständigt ogenomträngligt. Ingen förklaring, inget sammanhang, bara för de redan invigda. Det var som att se ett intellektuellt kulturprogram från 80-talet. Du vet, där alla pratar franska filosofer och ingen bemödar sig med att säga vem Derrida var.
”Det finns ingen klimax längre”
En ny sorts elitism har växt fram, menar han. Som barn spelade han fotboll och länge såg han läktaren som en frizon där du kunde slå dig ner och känna. Jubla, våndas, svära – utan att tänka något mer djuplodande än om du ska köpa ett par korvar i halvtid.
– Det är svårt att vara lagom intresserad av fotboll i dag. Antingen är du helt inne i det – eller så är du en idiot. För det krävs tid och investering i intresset. Förr började säsongen i april, höll på till hösten, och sen var det paus. Nu är det som att sporten har blivit ett evigt rullande schema av ”viktiga matcher” i turneringar ingen riktigt förstår. Det finns Champions League, Uefa Europa League, Uefa Conference League, Uefa Nations League, och FIFA Club World Cup. Det värsta är att varje match paketeras som om det vore en final: ”Ikväll smäller det!” Vad smäller? Det är fjärde gruppspelsomgången i en turnering som ingen ens vet hur man kvalar till. Det finns ingen klimax längre, bara fler matcher. Det är inte längre en sport – det är diskurs, säger Niklas Källner.
”Då är du problemet”
Och det går inte längre?
– Nej. Det går inte längre att sitta lite avvaktande på läktaren och säga ”jag följer inte varje omgång, men hoppas att de vinner”. Det är som att viska ”jag har bara läst Hemsöborna i skolan” på en Fröken Julie-pjäs på Dramaten. Folk vänder sig om.
Vad är det exakt som har hänt?
– Fotboll har blivit finkultur. Den har ett eget språk, en egen kanon och egna heliga texter. Det krävs bildning. Erik Niva har blivit precis det som Horace Engdahl var på 80-talet: en allvetande auktoritet vars språk är så tätt, bildat och självklart att det inte längre finns något utrymme för frågor. Du förstår, eller så gör du inte det. Och gör du inte det, är det du som är problemet.
”Inte ens en influencer...”
Han fortsätter:
– Förr kunde kulturmänniskor bjuda in någon sportprofil för att prata kultur som ett kul grepp. Vet ni att Pontus Kåmark älskar reggae eller att Jonas Olsson är duktig på musik? Nu är det tvärtom. Det är jag som blir inbjudan till Fotbollsmorgon som en liten rolig kuriositet för att jag har råkat gå på en Djurgårdsmatch. ”Titta! Han kommer från kulturvärlden – han har rört sig i närheten av en sportarena!”
När var skiftet fullbordat?
– De senaste två åren har det spridit sig.
Det finns en slags nyhet som dyker upp emellanåt, där en influencer gått på fotboll, missförstått koderna och kritiseras skoningslöst av fansen. Är det ett tecken i tiden?
– Ja. Inte ens en influencer är välkommen längre. Eller en vanlig, glad person. Själv känner jag mig som en udda fågel fast jag är hyfsat intresserad. Jag är inte välkommen på det sättet längre, för fotbollsprogram har blivit som Röda Rummet. Jag förstår ingenting. Det är som att de pratar i rebusar som bara de själva förstår.
Det här är en temperamentsfull artikelserie. Vilka känslor väcker det här i dig?
– Jag är väldigt förvånad. Plötsligt har något som var inkluderande, där människor kunde mötas, blivit exkluderande. Vad har hänt? Är fotboll det absolut finaste vi har?
Har Niklas Källner rätt? Vad gör dig rasande när du tittar på sport? Är målen för stora, skridskorna för små? Är proffsen för högbetalda eller orienteringen för underbevakad? Kommentera härunder, eller mejla kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se och vädra din ilska.
