Hög tid för lite OS-feeling även i myllrande Milano
Publicerad 2026-02-10
OK, nu får de fan släppa pucken.
Då kanske det rentav blir lite OS-stämning här i den italienska republikens näst största stad.
Det är lite magstarkt av mig, som inte varit här i mer än ett drygt dygn, att bli otålig och tala om att det för satan är dags för action.
En kollega som Gruvan – känd under namnet Jonathan Knekta i bredare kretsar – har trampat Milanos buckliga kullerstenar i över en vecka och längtar vid det här laget efter live-hockey på samma sätt som Madama Butterfly längtar efter livslånga kärleken Pinkerton i norditalienska guden Giacomo Puccinis opera med samma namn.
Men likafullt:
Det är verkligen hög tid för showtime nu. För allvar. För drama.
Med sådant på tallriken kanske även vi här nere i Milano får erfara OS-känslan jag efterlyser i ingressen.
Som ni redan hört är detta ett rekordartat utspritt OS och medan stämningen verkar vara som den ska uppe i bergen – omöjligt avlägsna för oss – är det inte precis som att den busy storstaden i västra Lombardiet skälver i olympisk feber.
Som jag minns saken förvandlades exempelvis Vancouver för sexton år sedan till en enda stor OS-festival i några veckor, men på gyttret av myllrande gator mellan La Piazza del Duomo och Corso Vittorio Emanuele pågår livet ungefär som vanligt.
De snygga milanesarna – kallas de så? – ser ut att vara upptagna med ingenting annat än vardagens normala bestyr när de hastar förbi i eleganta rockar och sjalar och flertalet tittar bara förbryllat på ackrediteringen som hänger över mitt kavajbröst där jag under tidiga morgonrusningen står och beundrar arkitekturen på Via Cesare Correnti.
Hur Tre Kronor ska formera sin första powerplay-uppställning verkar inte direkt vara ett prioriterat bekymmer.
Men som sagt:
När vi under onsdagen äntligen får se pucken flyga över Santagiulia-isen blir det nog lite OS här också.
• • •
Just under tisdagen hamnade hockeyn dock i radioskugga även i den beryktade isladan.
Vi såg de svenska drottningarna fullborda sin magiska trippel på tv-skärmar i pressecentret och ett lätt kvävt blågult jubel kunde höras från ett hörn befolkat av Sportbladet, GP och TV4.
Själv längtade jag just då hem till vardagsrummet och tv:n, för egentligen är det ju så OS ska upplevas.
Man ska sitta på sitt feta arsel i soffan och äta chips och skrika åt världens främsta atleter att röra på påkarna – helst när tv-kanalerna visar sporter man inte vet ett skvatt om.
• • •
Vid lunch idag höll Tre Kronor något så generöst som en öppen träning – utan Lill-Nyllet.
”Bara en maintenance-day”, försäkrar förbundskapten Hallam och det låter ju betryggande, men att Toronto-stjärnan alls behöver en sådan efter två lätta träningar känns inte så lyckat.
Nu är det kanske inte livsavgörande att han spelar öppningsmatchen mot Italien – den skulle Sverige rimligen vinna om så presschefen Linus Hugosson behövde fylla ut en kedja – men på sikt blir det mycket svårt att ta medalj utan truppens främste, mest kreativa artist i absolut toppskick.
• • •
Om ett OS hemmavid ska upplevas med smuliga Estrellla-produkter i tv-soffan ska ett OS på plats framförallt bestå av säregna internationella interaktioner.
Mitt favoritögonblick från Sotji för tolv år sedan – frånsett när Zäta levererade en stock snus innan han åkte hem med sin trasiga rygg – var en sen natt när jag satt i det väldiga presscentrat och väntade på att spela in podd med Ondskan Ekeliw.
Det var helt tomt, sånär som på en kollega från Paraguay som satt och sov vid ett skrivbord intill – och en indonesisk radioreporter som smattrade hem ett referat i telefon i andra änden av lokalen.
Till presscentret här i Milano har jag ännu inte haft några ärenden – och kommer inte ha heller, vad jag förstår – så den kosmopolitiska uppställningen i frukostmatsalen på Fawlty Towers får tills vidare duga.
Vid ett bord skorras det på holländska, vid ett annat knackar ett japanskt par försiktigt på kokta ägg – och vid ett tredje har några omisskänneliga britter en debatt om under vilket av senaste veckans krogbesök den bästa mozzarellan serverats.
Sen har vi äldre italienare, inte helt olik översten i just ”Fawlty Towers”, som stirrar strängt på allesamman.
Så fint.
• • •
Jo, intrycket bekräftas med ännu större eftertryck när vi till sist släpps in i själva arenan:
Santagiulia Ice Hockey Arena är en rätt läcker historia – och nästan färdigställd också.
Synd bara, att de aldrig hann bygga klart läktarsektionerna på ena kortsidan och istället hängt ett simpelt skynke där.
Särskilt synd är det för de åskådare som köpt biljetter till de sektionerna…
• • •
New York Rangers och New Jersey Devils är till vardags bittra rivaler, men de båda klubbarnas svenska representanter i Milano ser ut att trivas fint ihop när Tre Kronor gnuggar powerplay.
Jesper Bratt försöker ständigt mata pucken till Mika – och efter avblåsningarna peppar de varann med stick-taps på benskydden.
– Ja, Mika har ju senaste åren gjort många mål med sitt fantastiska direktskott, så det är klart jag försöker passa honom, säger det fysiska praktexemplaret från Trångsund.
Fansen hemma i The Garden State skulle gnissla tänder om de visste.
• • •
Frukosten får för övrigt fyra starka plus. Det visar sig framförallt att de i denna del av världen vet hur man vispar ihop perfekt äggröra.
• • •
För den som opererar under vinjetten ”Bakom kulisserna” är det något besvärligt att IOK intagit en nordkoreanskt färgad hållning visavi ackrediterad press.
Framförallt är det strängeligen förbjudet att ta bilder i pressrummet – även för privat bruk. Så fort man tar upp telefonen ur fickan kommer det en nitisk vakt i fånig toppluva och gläfser om regler och förordningar.
Skulle de upptäcka att man plåtar när spelarna passerar i den mixade zonen lär man bli påmind om att Tony Soprano hade italienskt påbrå.
Så de eventuella bilder av den sorten här i bloggen är smygtagna av ett spöke, utan koppling till mig.
Som denna, på småländska Tingsryds man i Milano.
• • •
Om vi fortsätter på temat vad som ÄR OS vill jag också ha fört till protokollet att det absolut hör till att under hockeyträning sitta och prata med Lasse Granqvist om Åke Strömmer och Lars-Gunnar Björklund.
Under tisdagens övningar kom vi fram till att de under sitt gemensamma framträdande vid radiomikrofonerna under friidrottstävlingarna vid sommar-OS i Seoul 1988 antagligen slog världsrekord i varm trivsel.
• • •
När jag kommer tillbaka till Fawlty Towers under tidiga eftermiddagen utbrister receptionisten:
– Buongiorno, Signore Bjurman.
Signore Bjurman…det kan jag vänja mig vid!
• • •
Idag tog även det danska hockeylandslaget beslutet att stänga sin träning.
Vilket slag för konkurrenterna…
• • •
I månader har jag sett fram emot att få göra Milano med Two Martini Leifby, men han kom blott på hastigt besök igår, såg lite skridskoåkning, läste en dagsfärsk La Gazzetta – och försvann sedan bortom bergen.
Hey chefer, ta och skicka tillbaka vassate småländska pennan sedan Vilhelm Moberg till civiliserade trakter igen.
• • •
Kommer kungen på hockey, är det någon som frågar.
Ja, han landade på Malpensa i morse.
Henrik Lundqvist alltså.
• • •
På lördag spelar Inter mot Juventus på San Siro och visserligen har även Tre Kronor match då, men den avgörs under tidiga eftermiddagen och fotbollsklassikern startar först vid kvart i nio på kvällen.
En sådan happening går inte att missa, va?
• • •
I två dygn bodde kanadensiska herrlandslaget i OS-byn, sedan fick det tydligen räcka med mysig som-när-man-var-knatte-känsla.
Nu har McDavid & co flyttat in på lyxhotell och lever som till vardags igen.
Det återstår att se hur länge deras svenska kollegor håller fast vid att uppfattningen att det bara är härligt att få återuppleva ungdomsårens brist på komfort.
• • •
Att påstå att jag redan besegrat jetlaggen vore som att påstå att vi lyckats övertyga våra grannar i väst om att Sverige är Skandinaviens främsta skidnation – förhoppningarna om sammanhållen sömn under första natten var fåfänga – men till skillnad från igår påminner jag i alla fall om en normal homo sapiens idag.
Därför avser jag att inventera Milano After Dark ikväll.
Rapport följer med all säkerhet i morgon.
Men då ska vi framförallt se till att veva igång den olympiska hockeyturneringen och, som sagt, få lite feeling.
Intro kommer, på traditionsenligt vis, strax innan premiärmatchen mellan Finland och Slovakien.
Tills dess:
La pace sia con te!