Backtalangen Elvis van der Laan bytte Blåvitt mot AIK: ”Jättenöjd att jag gjorde valet”
Publicerad 2025-03-16
Han var orädd nog att byta IFK Göteborg mot AIK.
Han var orädd nog att flytta hemifrån som 15-åring.
Framför allt var och är han orädd som få i försvarsspelet.
– Jag älskar att försvara. Jag gör det med hela kroppen om det behövs, säger AIK:s backtalang Elvis van der Laan i en lång intervju med Sportbladet.
– Var det du som knäade mig?
En betydligt mer senior AIK-spelare ropar från parkeringsplatsen till unge Elvis van der Laan, som svarar skrattandes och nekandes till den plötsliga anklagelsen från hans lagkamrat.
AIK har precis avslutat sitt träningspass och ätit lunch på träningsanläggningen i Karlberg. Och Elvis van der Laan, nyligen 17 år fyllda, har nyligen fått börja träna fotboll igen efter ett par veckors frånvaro. Vilket bevisligen inte gått obemärkt förbi hos de äldre lagkamraterna.
– Det är skönt för min del, säger backtalangen när Sportbladet träffar honom efter lunchen.
Någon skada som hållit dig borta?
– En hjärnskakning. Det är den femte jag har haft...
Femte?!
– Ja, så är det. Det var två veckor sedan nu ungefär som jag fick den senaste. Jag fick ett skott i huvudet från typ en-två meters avstånd. Men det har ändå gått ganska snabbt att komma tillbaka. Första dagarna var inte så roliga. Men nu är det inga problem alls.
Den första hjärnskakningen fick han när han spelade i Göteborg,
– Sedan har jag fått två i landslaget, tror jag det är. Och sedan två här i AIK.
Är det för att du är så pass orädd i din spelstil?
– Det skulle jag ändå säga. Jag älskar att försvara. Jag gör det med hela kroppen om det behövs.
Det finns ingen rädsla som byggts upp på att du ska åka på det igen?
– Egentligen kanske jag borde vara mer rädd... Eller alltså ha det i åtanke. Men när jag väl spelar så tänker jag inte på något annat.
Vad händer med dig när du går ut på en fotbollsplan?
– Jag vet inte, jag bara släpper loss lite. Jag blir lite annorlunda på planen än jag är utanför. Utanför är jag ganska lugn. Men när jag väl kommer ut på planen så skulle jag säga att jag är rätt så motsatt.
Om mötet med gamla laget: ”Lite för taggad”
Han är svår att missa på planen i alla fall. Och då åsyftas inte faktumet att han nu fått börja spela och träna med hjälm efter den senaste hjärnskakningen.
Den hårfagre mittbacken har sedan han slog igenom som barn varit en ledargestalt på planen. Lagkapten i ungdomslandslaget. Ofta även lagkapten i ungdomslagen på klubbnivå.
Och om inte det räckte för att notera honom så reagerade en hel del på den flytt han valde att göra som 15-åring.
Från IFK Göteborg. Till en av deras värsta rivaler, AIK.
– Egentligen handlade det mest om att AIK trodde på mig. De lade upp en plan och de har verkligen hållit sitt ord med den planen. Sen spelar de också ett spel som jag tycker passar mig. Det är ett hårt jobbande lag. Och jag älskar att försvara. Jag älskar att pressa och spela med intensitet. Så jag tycker det matchar med mig ganska bra.
Hur reagerade folk i Göteborg på flytten?
– Ja, kanske man fick lite reaktioner, men det var inte någonting som jag tänkte på. Jag tar inte in så mycket, om det inte är från folk nära mig. Folk tyckte bara det var tråkigt, alltså de jag spelade mig. Men annars har jag inte brytt mig någonting.
Sedan han som 15-åring bytte västkusten mot huvudstaden har han också ställts mot sitt gamla lag en gång i P19-sammanhanbg.
– Jag var lite för taggad faktiskt, men det var så jävla kul. Det var en av de roligaste fotbollsmatcherna jag spelat. Just för att det var så speciellt att spela mot dem man känt så länge och spelat tillsammans med.
Lyckades du undvika ett gult eller rött?
– Haha, jag höll mig lugn... Tror jag i alla fall.
”Det enda skulle jag väl säga är tvätten”
Att flytta till AIK som 15-åring var inte en stor omställning enbart klubbtillhörighetsmässigt. Efter att under sin barndom flyttat fram och tillbaka mellan Göteborg och Stockholm (då han spelade i BP innan IFK Göteborg en gång i tiden) så blev den senaste flytten också första gången han lämnade föräldrarna och familjen för att bo på egen hand.
– Jag har flyttat mycket i mitt liv, men jag har inte gillat att byta miljö alldeles för mycket. Men att göra det nu och framförallt göra det själv har gjort att jag blivit så mycket bekvämare med att vara själv och klara av lite av det här vuxna livet. Jag är jättenöjd med att jag gjorde det valet också.
Vad har varit svårast med att flytta hemifrån?
– Det har ändå rullat på bra faktiskt. Det har inte varit så farligt. Alltså, fotbollen är ju det enda jag tänker på just nu. När jag är här är det fotboll som gäller. Det var därför jag valde att flytta hit.
Med det sagt var han även väl förberedd på att behöva laga mat och fixa i ett eget hem.
– Mamma och pappa ville att jag skulle kunna göra de här grejerna rätt så tidigt. Så det var inte en så stor omväxling, säger van der Laan och lägger till:
– Det enda skulle jag väl säga är tvätten. Den är det svåra.
Ni har väl i och för sig materialare här?
– Ja, exakt, haha. Men det är bara egna kläder, sängkläder och sådana grejer som är lite svårt. Annars så har det gått jättebra.
Har du någon ”go-to rätt” i köket?
– Mest kyckling och ris. Det är enkelt. Steka upp lite kyckling, koka ris, klart!
Som om inte ensamlivet var nog så har han även gymnasiestudier att tänka på.
Vilket inte är det lättaste att kombinera med att verka i en allsvensk A-lagsmiljö på heltid.
– Det är tufft måste jag säga. Men vi har dragit ner mina kurser nu så jag bara har tre stycken (svenska, engelska, matte). Men det är fortfarande mycket. För det blir ganska långa dagar här. Om det är en riktigt lång dag kan det vara tajt att komma till skolan vissa gånger. Men jag brukar ändå lösa det till en lektion, oftast. Så det brukar ändå gå bra.
Förklaringen bakom håret: ”En del av mig”
Han behöver inte ha hemspråk i skolan i alla fall. Nederländskan, som han fått från sin pappas sida, kan han sedan barnsben.
Och faktum är att den svenske ungdomslandslagskaptenen på pappret fortfarande har möjligheten att byta till ett orange landslag.
Är det ett alternativ?
– Nja. jag har inte tänkt så mycket på annat än att spela för Sverige. Framförallt för att det är här jag är uppväxt. Sen så klart hade det varit kul för pappas sida av familjen om det skulle bli Nederländerna. Men jag har aldrig haft den tanken och de har inte hört av sig heller.
Idolen och förebilden är i alla fall en nederländsk landslagsman – kanske föga förvånande en viss Virgil van Dijk.
Är det långa håret en van Dijk-hyllning?
van der Laan skrattar.
– Nej, alltså egentligen var det... Jag vet inte egentligen vad det kommer ifrån. Jag har alltid haft långt hår. Jag har haft det sen jag var liten och inte velat klippa bort det. Jag tycker det är en del av mig, om man säger så.
Förutom håret, positionen och nationaliteten, finns det några andra likheter mellan dig och Van Dijk?
– Ledarskapet är en del. Att spela med energi. Men framförallt försvarsspelet. När man ser honom så tycker jag att han är en av de bästa försvararna, om inte den bästa, i världen. Och det är också dit jag vill. Jag har alltid velat vara en mittback som är riktigt bra på att försvara.
17-årige van der Laan slår fast att han alltid velat just vara en försvarande mittback. Äldre brorsan Viggo, som nyligen flyttade från BK Häcken till FC Trollhättan, blev också relativt nyligen flyttad från mittfältet till mittlåset.
– Jag kollar ju på alla hans matcher. Nästan alla jag kan. Vi följer varandra ganska bra och det är jag jätteglad över.
Du tyckte det var kul att han också blev mittback kan jag tänka mig?
– Ja, jag tyckte ändå det var roligt. Sen är vi ju inte så lika i spelstilen. Han är mer en bollförande mittback.
Är han bättre med bollen än du är?
– Haha, ja, det skulle jag ändå säga.
A-lagskontraktet på gång
Offensiva bitar och bollbehandling (även lite snabbhet och styrka) är det som 17-åringen själv beskriver som saker han behöver förbättra i sitt spel.
Han har i alla fall fått en optimal och utmanande miljö för det.
Även om det kontinuerliga matchspelandet alltjämt sker i P19-laget så tränar van der Laan numer permanent med A-laget.
Och första A-lagskontraktet ska enligt honom själv bara vara formaliteter bort.
– Just nu handlar det bara om att få till det sista. Få ihop pappa, agenten, Thomas (Berntsen, sportchef) och lite sådana saker. Framför allt pappa vill ha ett möte person till person, och mina föräldrar bor ju inte hemma med mig här. Så vi har inte stressat så mycket. Men både jag och AIK vet att jag vill vara här och jag vet att de vill ha mig här. Så det känns tryggt.
Vad är målet för dig 2025?
– Så klart att förhoppningsvis slå mig in i startelvan. Men också bara att träna. Bara köra och inte tänka så mycket.
En allsvensk debut?
– Kanske inte nu innan sommaren, men efter sommaren tror jag ändå att det finns möjlighet.
