Lewicki om att vara sexbarnsfar och framtiden
Publicerad 2024-11-28
MALMÖ/BUDAPEST. Oscar Lewicki samlar på två saker: SM-guld och barn.
Han har sex av varje nu.
– Jag är otroligt stolt och glad över att ha en så stor familj.
I en stor intervju inför kvällens Europa League-match berättar MFF-stjärnan om livet som sexbarnspappa, viktökningen, framtiden, tankarna på att bli tränare och rollen som kulturbärare.
På dagen tio år efter att han återvände till Malmö FF förlängde Oscar Lewicki nyligen sitt kontrakt med klubben.
Och med förlängningen får MFF lite mer Lewicki faktiskt.
Mittfältaren har nämligen lagt på sig fyra kilo under de nio månader han gick korsbandsskadad. Men de nya kilona sitter inte runt magen förstås.
– Nej, mest i benen hoppas jag, säger 32-åringen.
De har kommit till i gymmet.
– Jag har känt att det fanns en utvecklingspotential i att kunna bli ännu starkare. Jag har velat bli ännu mer robust och starkare, framför allt för att kroppen ska hålla ännu bättre.
Han drog korsbandet den 13 januari och var tillbaka i allsvenskan den 2 november. Det går inte att komma tillbaka mycket snabbare efter en sådan skada.
– Det var en i princip helt smärtfri rehab utan några bakslag.
Det har aldrig funnits någon anledning att tvivla på Lewickis pannben.
Men har du ändå haft några tunga stunder under rehaben?
– Inte direkt. Lite bittert att tappa nio månader för man har bara en karriär. Men då det inte varit några bakslag har jag inte känt mig överdrivet nere. Det är också en fördel att kunna vara nära laget och få vara med i gänget.
Men du satt på ett utgående kontrakt – fanns det någon oro för att du inte skulle få vara kvar?
– Nej, jag har haft en bra dialog med Danne (Andersson, sportchef) och för mig var det viktiga att komma tillbaka i bra slag och sedan fick man se vad det mynnade ut i.
Det blev förlängning med ett år – ser du det som ditt sista år i karriären?
– Det hoppas jag inte. Jag känner att jag fortfarande är en riktigt bra fotbollsspelare. Men man är lite kräsen också. Efter tio år i Malmö vill man inte ta vad som helst. Så vill inte Malmö förlänga om ett år är det möjligt att det här blir det sista. Men dit är det långt och jag känner bara en revanschlusta nu efter den här säsongen, att få gå in och visa att man fortfarande är en bra spelare.
Skulle du kunna tänka dig att spela för någon annan klubb i Sverige?
– Nej.
Utomlands?
– Det beror på. Som jag sa: man är ganska kräsen efter tio år i Malmö FF.
”Fotboll är det jag kan bäst”
Lewicki hade sex olika tränare i allsvenskan med MFF innan Henrik Rydström tog över. Han var i princip given hos alla om han inte gick skadad. Men under Rydström blev han mer av en inhoppare under 2023 och sedan spolierade knäskadan den här säsongen.
Är du osäker på vilken roll du har i Rydströms lag?
– Nej, min roll i laget känner jag mig inte osäker på. Rydström är ganska öppen och undrar jag något får jag alltid svar. Sedan är det inte så ofta jag undrar något. Man vet var man har varandra. Han har varit skitbra från första början, både med mig och med laget. Så jag har aldrig haft några problem med honom alls.
I kväll ställs MFF mot Ferencvaros i Budapest i omgång fem av Europa League.
– Det är hög nivå på alla lag och Ferencvaros är inget undantag. Det krävs att vi är riktigt vassa i de avgörande lägena, vilket vi saknade lite mot Besiktas senast.
Även om du hoppas ha några år kvar som spelare – kan du tänka dig vara kvar i MFF efter karriären?
– Ja, absolut. Det här är en stor del av ens liv. Det är mycket möjligt att så kan bli fallet när jag lägger skorna på hyllan. Att bli tränare är definitivt en möjlighet. Fotboll är det jag kan bäst. Man har gått i den här ”skolan” sedan man var fem år. Jag känner att jag har mycket att ge och tycker själv att jag kan väldigt mycket och ser saker på ett bra sätt.
”Får inte slå över i överdriven arrogans”
Lewicki räknas bland de viktiga kulturbärarna i MFF.
Hur är du som kulturbärare?
– Ganska ödmjuk, skulle jag säga. Jag är den jag är och spelar inte någon roll i det avseendet att jag känner att jag måste agera på ena eller andra sättet, utan det faller sig naturligt.
Vad är det för MFF-kultur man bär vidare?
– Att man vill vinna varje träning och när man står på planen när det är match så har man känslan att vi är bäst och vi ska fan gå ut och visa det varje gång. Man får vara lite försiktig så det inte slår över i en överdriven arrogans men kaxigheten och självförtroendet ska finnas där. ”Mackan” Rosenberg personifierade den mentaliteten och sedan har klubben byggt vidare på den med Danne i spetsen. Den genomsyrar dagens trupp på ett väldigt bra sätt.
Lewicki är inte kaxigheten personifierad. Men har ett grundmurat självförtroende och känns oerhört ”trygg i sig själv”.
– Jag har alltid varit orädd. Det är fotboll vi spelar. Vad är det värsta som kan hända? Jag vet att jag är bra och har alltid haft en stor tro på mig själv.
Utan att du behövt hävda det så mycket?
– Precis. Men nu när jag blivit äldre tänker jag att jag skulle ha använt mitt kroppsspråk ännu mer till att psyka motståndarna. Det hade man kunnat haft nytta av. Fast det har ju aldrig varit jag riktigt.
Du pratar om kroppsspråk nu, men du har aldrig varit den som snackat på planen heller?
– Nej, jag är upplärd sedan unga år, nog av farsan, att skita i att snacka med motståndarna och fokusera på sig själv i stället.
Du känns oerhört kontrollerad alltid. Tappar du aldrig det? På eller utanför plan?
– Nej, jag tappar inte det. Jag är väldigt lugn.
”Glada för barn”
MFF har växt enormt sedan senhösten 2014 när Lewicki återvände till klubben han spelade för mellan han var 12 och 16 år.
Men det har familjen Lewicki också. När han kom tillbaka till Malmö som 22-åring var han nybliven pappa. Numera har Oscar och frun Sofia ytterligare fem barn där hemma. Hela barnaskaran – Liam, 10, Nova, 8, Milo, 7, Zion, 4, Loui, 3, och Enzo, 8 månader – förevigades med pappa Oscar på en bild med SM-bucklan och cuppokalen direkt efter sista omgången mot Brommapojkarna. Det är en bild som väckt viss uppmärksamhet.
Har du fått mycket reaktioner?
– Jag kan varken svara ja eller nej på det för jag är så otroligt inaktiv på sociala medier. Men jag vet att folk reagerar och tycker att det är lite roligt. Jag är otroligt stolt och glad över att ha en så stor familj. Jag tycker att det är skitroligt.
Blir det fler barn?
– (Skratt) Inte som det ser ut.
Det kan knappast finnas någon annan aktiv allsvensk spelare som har sex barn (och har nog inte funnits på många decennier heller). Sannolikt finns det ingen elitidrottare över huvud taget i Sverige i dag som har sex barn.
– Det är nog ganska unikt.
Klumpig fråga kanske, men varför sex barn?
– Jag har ju nummer sex på tröjan, så det kändes naturligt. Nej, men jag vetefan...vi har varit glada för barn och det har fungerat väldigt bra, inga komplikationer och alla är friska. Det är en väldigt intensiv men rolig vardag.
Pratade du och Sofia tidigt om att skaffa många barn?
– Ja, det gjorde vi. Men inte sex stycken (skratt).
Skulle du rekommendera elitspelare att skaffa många barn? Som allsvensk spelare brukar man ha mycket fritid, men numera tillbringar ni mycket tid på stadion och det är mycket resor – hur fungerar vardagen?
– Det beror lite på vad man har för uppdelning hemma – och hur man är som personer. För oss funkar det. Men det är nog inte för alla.
Har du ”vabbat” någon gång?
– Jag missade en match en gång när ett av barnen låg inne på sjukhus. Men när något av barnen varit sjuk och hemma så har Sofia alltid tagit det.
Sofia jobbade som förskollärare fram till första barnet föddes men har sedan dess varit hemma – och dragit ett stort lass.
Du är glad för din fru?
– Ja, det kan jag lugnt säga.
Påverkas du i ditt yrke som fotbollsspelare, som är ett ganska speciellt yrke, av att ha så många barn?
– Definitivt. Men jag tror att du påverkas och ändras som människa oavsett om du har ett, två tre eller sex barn. Du får lite annat att tänka på, det krävs mer av dig och du måste ta ett större ansvar. Där utvecklas jag fortfarande. Men jag har aldrig sett det som ett problem och aldrig känt att tränaren tycker att det är ett problem.
Det är ingen tränare som uttryckt oro för att du inte ska få tillräckligt med sömn natten före en match?
– Jag har alltid sovit som en stock. Jag kan sova genom skrik och allting. Och Sofia har alltid varit en klippa och ”tagit nätterna”. Så det har aldrig varit ett problem.
”Jag tycker att jag är en bra pappa”
Hur är du som pappa?
– Det beror på vem du frågar.
Ja, det är nog skillnad om man frågar den äldsta eller den yngsta.
– Exakt. Jag gör mitt bästa så får man se hur barnen blir till slut. Men jag tycker att jag är en bra pappa i alla fall.
Det måste vara en hel del att stå i när du kommer hem från ”jobbet”?
– Ja, det ska göras mellanmål, det ska skjutsas till aktiviteter och det ska plockas undan hemma.
Du är som sagt bortrest en hel del under säsong. Jag gissar att du och Sofia har en ”stödapparat” runt er?
– Ja, vi är båda härifrån så vi har våra familjer nära.
När ni ska åka iväg allihop – måste ni räkna in dem då ungefär som i en förskoleklass?
– Ja, du måste ju ha koll på dem. Inte minst som när de var med på BP-matchen och det är så mycket folk. Men de är skötsamma och det kan nästan vara en fördel ibland att de är så många för då följer de yngre de äldre.
Är de fotbollsintresserade?
– Väldigt.
Hela skocken?
– Dottern är inte det så mycket men de andra är väldigt glada för fotboll.
