Rydén: En comeback värd sin vikt i guld
GÖTEBORG. De har varit nära många gånger, sett guldet sakta rinna mellan fingrarna.
Den här säsongen har de åkt på smäll efter smäll efter smäll.
Men nu knyter Häcken näven.
Det var inte bara höstlöven som sprakade i gyllene toner denna soliga oktoberlördag.
Det gjorde det även om Häcken – på ett kokande Bravida Arena.
Eller, för att citera Hanna Wijk: de brann.
De vill inget hellre än att tvätta bort epitetet "den eviga tvåan".
På läktaren manifesterade supportrarna med flaggan ”Guldåret 2025” och banderollen ”Schröder > Söder. Nu lägger vi felleben för Hammarby”.
På planen var det visserligen Hammarby och Smilla Holmberg som kom till skott först – men sen tog Häcken över.
Anna Anvegård chippade in bollen bakom gästernas backlinje. Felicia Schröder tunnlade sin motståndare. De visade prov på både speed och teknisk briljans.
Det tog bara tolv minuter innan utdelningen kom.
Monica Jusu Bah la en perfekt passning mellan ytterback och mittback – hon visste att Schröder skulle dyka upp. 18-åringen tog sig förbi Emilie Bragstad och rullade in bollen till en helt ren, misstänkt offsidedoftande Tabby Tindell. Ett av amerikanskans enklaste mål i år.
Vad det betydde för Häcken var tydligt. Hela bänken exploderade.
De har varit i det här läget förr.
För två år sen kunde de säkra guldet borta mot Hammarby. Då stod det 3–0 till Bajen efter 23 minuter. I dag gjorde Häcken 2–0 efter 25.
Anvegård hittade ytan bakom Sofia Reidy och slog en svepande crossboll till Tindell. Melina Loeck kom ut och gjorde sig stor. Det såg ut som att chansen runnit ut – både en, två och tre gånger – men när både Tindell och Schröder fastnat i försvaret dök Anvegård själv upp.
Ser guldet rinna dem ur händerna
Hennes comeback är värd sin vikt i guld.
Asato Miyagawa, Emilie Joramo och Alice Carlsson hann inte med – varken henne eller bollen – innan det rasslade i nät.
Hammarby satt inte ihop. De förlorade dueller, slog bort passningar, och fick gång på gång se sig uppsnurrade av Häcken. Visst var de otroligt nära när Jennifer Falk bjöd på ett läge genom att passa Holmberg, men Stine Sandbech var där som en räddande ängel. De som skulle komma hit och köra över Häcken fick istället se sin Bravidaförbannelse leva vidare.
De testade någon slags hybrid mellan fyr- och fembackslinje, med Julie Blakstad som startade centralt men samtidigt dök upp på sin vänsterkant. Hon var överallt – och ingenstans.
När Hammarby vann på Kanalplan i våras var det Blakstad som avgjorde. Då ledde de serien med sju poäng. Nu ligger de fyra poäng bakom – och ser guldet rinna dem ur händerna.
Häcken däremot – de ser mer samspelta ut än någonsin.
I omklädningsrummet efteråt hördes det. Felicia Schröder beskrev det som att hela byggnaden vibrerade.
De klev in i den här säsongen som de stora guldkandidaterna, men skrevs snabbt ner efter två raka förluster i inledningen.
Och kanske var det just vårens käftsmällar som tände gnistan? Kanske var det nödvändigt – att alla tvivel vände inåt, och svetsade gruppen samman?
Sedan Kopparberg/Göteborg blev BK Häcken har laget slutat tvåa. För två år sen föll de på målskillnad. I fjol var de inte ens nära, trots poängrekord.
Men nu är det inte långt borta, det historiska guldet.
Fyra omgångar kvar. Fyra poängs marginal.
I år är året då de eviga tvåorna kan bli vinnare. Inget snack längre. Inga frågetecken kvar. Det är Häcken som har greppet.
2025 glöder det om Schröder och brinner på Hisingen.
