Knivbeväpnad elev hotade en jämnårig: ”Skrek av skräck”
Uppdaterad 2026-03-29 | Publicerad 2026-03-01
LUND. Två elever kom springande i Fäladsgårdens korridorer.
Den ena med kniv i högsta hugg.
– Den jagade eleven skrek av skräck, säger Karl Ekelund, 15.
Den här fredagen i slutet av november är skolkorridorerna tömda. Alla är på lektion utom tre modiga hjältar.
För utan 15-åringarna David Ekfeldt, Karl Ekelund och Finn Kronvall kunde onsdagen den första oktober ha slutat i tragedi.
Trion förberedde sig för nästa lektion när de hörde rop och såg två yngre elever som sprang efter varandra.
– Vi tänker först att det är pjätt (kull) eller någonting. Men sedan kommer en annan elev springande och vi ser en kniv i dennes hand, säger David.
”Alla bara frös”
När de springande eleverna passerade glasdörrarna in till samlingsrummet, där eleverna har sina skåp, ramlar den första eleven. Eleven med kniv kastar sig efter och sätter sig gränsle över hen. Kniven höjs.
– Det jag kommer ihåg väldigt tydligt, när hen låg framför oss, är att hen skrek på hjälp. Vi var alla så oroliga, vi skulle bara kolla vad fan det var som hände, säger Finn.
– Först var det väldigt stilla, alla bara frös. De visste inte vad de skulle göra för det var en sådan chock, säger Karl.
– Jag och Finn stod och pratade och hann ge varandra en blick, säger David.
I en tyst överenskommelse kastar sig David och Finn fram bakifrån. David siktar mot armen som håller kniven. Han får tag på handleden.
– Hen släppte kniven nästan direkt, säger han.
– Det var en kökskniv, men bladet var ändå ungefär en och en halv decimeter, säger Finn.
Rektorn ser dem som hjältar
Samtidigt har Karl uppfattat situationen och hjälper till att dra bort eleven med kniven, utom räckhåll för att skada andra.
– Vi alla håller hårt så att hen inte skulle kunna springa iväg, säger Finn.
– Men personen gjorde inte heller mycket motstånd, hen satt bara där på rumpan, säger Karl.
– Händelsen var ju över på en minut, säger Finn.
– … men när man stod där kändes det som ett år, fyller David i.
Håkan Bengtsson Diurlin, rektor på Fäladsgården, säger:
– Jag ser dem som hjältar. Det var väldigt modigt att gå in och agera i detta. Sen är det klart, man får vara lite försiktig, jag vill inte uppmana alla elever att göra saker som är farliga. Men jag tycker ändå det är fantastiskt att de agerade.
”Hade gjort samma sak”
Nu när det gått nästan två månader är hjältedådet ingenting killarna tänker på. Direkt efteråt var det annorlunda.
– Man var ju väldigt mycket i chock den första tiden, säger David.
– För mig varade det hela veckan. För man tänkte typ: ”Vad hade hänt om vi inte varit där?”, säger Finn.
De är stolta över att de vågade ingripa.
– Även om det är en jätteläskig situation så kände vi att vi inte bara kan stå och titta på. Man känner att man måste göra någonting, säger David.
Skulle ni ingripa om samma sak hände i dag?
– Jag hade gjort samma sak, 100 procent, i just det läget. Men det här var första gången – och förhoppningsvis den sista – på den här skolan, säger Karl.