Barnet blir stämplat – och våldet en identitet
Debattörerna: Repliken i Euphoria fångar kärnan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2026-04-20 15.30
DEBATT. I dagarna hade säsong 3 av Euphoria premiär. Det finns ett särskilt avsnitt som sticker ut i serien, avsnittet ”Special Episode: Rue”. Avsnittet är ett 55 minuters samtal mellan den unga Rue (Zendaya) och den vuxna Ali (Colman Domingo). Det är bland det bästa som visats när det gäller ett samtal mellan en ungdom och en vuxen.
Vid ett tillfälle under samtalet, när de pratar om missbruk och våld, säger Ali:
”Folk tycker att de gör oförlåtliga saker, men avgör på egen hand att de inte behöver förändras. Då får vi ett gäng personer som skiter i upprättelse. Det är läskigt. Listan över alla oförlåtliga saker blir därmed bara längre och hemskare.”
Den repliken fångar kärnan i hur vi i dag, allt oftare, ser på barn och unga som hamnat i kriminalitet – och på det samhälle som möter dem.
Talar sällan om förlåtelse och en andra chans
Vi har fått ett samhälle som:
- hellre dömer än förlåter
- hellre fängslar än rehabiliterar
- som sällan talar om förlåtelse och en andra chans
När ett barn eller en ungdom gör något fruktansvärt och själv drar slutsatsen att ingen kommer någonsin att förlåta mig, då händer något avgörande. Då uppstår känslan av att det redan är kört. Och om det är kört – varför försöka vara något annat än det samhället redan har bestämt vem jag är – när jag ändå aldrig kommer bli insläppt i värmen igen.
Inom kriminologin finns det ett namn för detta; stämplingsteorin. Den beskriver hur den primära avvikelsen är en handling som egentligen inte behöver definiera individen. Men när barnet blir stämplad och reducerad till sin handling börjar identiteten formas därefter – som den avvikande personen. Avvikelse ett blir två, tre, fyra. I det läget blir våldet inte bara ett verktyg – utan en identitet. På en plats, om än destruktiv, där respekt och tillhörighet fortfarande verkar möjlig. Det är alltså inte bara handlingen som driver utvecklingen, utan även samhällets reaktion på den – en situation som barnet till slut gör till sin egen: ”jag kommer ändå aldrig att förlåtas.”
Samtalet mellan Rue och Ali är en spegling av vår tid i dag; ett samhälle som blivit allt mer impulsiv och hårdhjärtad.
Ett samhälle som slutat tro på barns förmåga att förändras, riskerar att själv bli en del av den våldsspiral den säger sig vilja stoppa.
Samtidigt som vi diskuterar våldet runtomkring oss är vi på väg in i en valrörelse. Vi ska uppleva ett politiskt spektakel där känslor ska väckas, eldas och kanaliseras till röster på partier. Och känslor – det har vi människor gott om.
Det är lätt att förstå våra reaktioner. När våldet kryper närmare, när barn skjuter barn, aktiveras något djupt mänskligt: viljan att stoppa det – till varje pris. Men det är just där, i krisens mitt, som ett samhälle prövas. Inte när det är lugnt. Utan när det brinner.
När andra länder har varit en kärnvapenmakt, har Sverige varit en barnrättsmakt. Ett internationellt föredöme. Men något har hänt.
Dubbla straff – även för oss som samhälle
Nu i sommar ska 13-åringar kunna hamna i fängelse. Samtidigt ska det införas dubbla straff för gängkriminella.
Det är dubbla straff – även för oss som samhälle.
När politiker talar om framgång i minskade skjutningar mäts framgång allt oftare i antal lås, antal celler, antal barn bakom galler. Men det vi i praktiken ser är inte ett slut på våldet – utan en förskjutning. När trycket ökar högre upp i gängens strukturer flyttas våldet nedåt. Till de billigaste. De yngsta. De mest utbytbara. Barn. Det är inte trygghet. Det är en förskjutning av lidande. Det är kapitulation som barnrättsmakt.
Ali säger något avgörande i samtalet till Rue: ”förändring är omöjlig om du tror att du redan är förlorad.”
Har barnen redan förlorat? Det är en fråga vi bör ställa oss själva – som vuxna och som politiker.
Ihsan Kellecioglu, aktuell med boken ”När barnen bär vårt fall” (Ordfront förlag)
Samira Said, kriminolog och metodutvecklare på Magelungen Utveckling AB
