Jessica födde barn åt ett annat par
Uppdaterad 2026-04-20 14.27 | Publicerad 2026-04-19 06.37
Det nyfödda barnet lades på Jessicas bröst.
Strax efter räckte hon över flickan till papporna.
– Det var fantastiskt att till slut ge henne till dem.
Jessica Hyldegård, 39, var knappt 20 när hon för första gången funderade på surrogatmödraskap. Där och då fanns det inte på kartan att hon själv skulle bli mamma.
– Däremot så har det alltid varit en dröm att få uppleva en graviditet och att föda barn.
Senare ändrade hon sig. I dag har hon två barn som är åtta och tio år.
– Det är det bästa jag har gjort.
Hon älskade att vara gravid, och att föda, men ville inte ha fler egna. Jessica kunde dock inte släppa tanken på att få göra om det.
Det var därför hon än en gång funderade på surrogatmödraskap utan betalning, något Expressen skrivit om. Det kallas för altruistiskt surrogatmödraskap när en kvinna bär ett barn utan någon ekonomisk vinst – mer än att få omkostnader betalda.
Var du inte orolig för att din önskan om att vara gravid igen egentligen var en barnlängtan?
– Nej, jag var aldrig rädd för det. I samband med det här separerade jag och barnens pappa. Det var tillräckligt tufft att leva själv med två barn, speciellt med mitt arbete som sjuksköterska. Jag var nöjd.
50 par hörde av sig
Jessica ställde frågan på Facebook: Finns det något svenskt par som skulle kunna tänka sig att få hjälp av en svensk surrogatmamma?”.
Cirka 50 par hörde av sig. Hon fick dra riktlinjer för att kunna välja. Viktigast var närhetsprincipen då hon ville att paret skulle vara delaktiga under hela processen. Sedan ville hon att paret inte skulle ha barn sedan tidigare.
Valet föll till sist på ett homosexuellt par.
– Det kändes väldigt bra redan från början när vi träffades. De var ett fosterhem, och hade ett barn placerat hos sig, vilket kändes tryggt då de granskats av socialtjänsten redan.
Efter att de hade lärt känna varandra och diskuterat olika scenarier som kunde dyka upp bestämde de sig för att genomföra det.
”Drog en gräns”
Det var nu det svåra började – att bli gravid. Eftersom de inte kunde vända sig till svensk sjukvård fick de söka sig utomlands. Alla länder som tillåter surrogatmödraskap hjälper dock inte homosexuella par. Till sist hittade de en klinik i San Diego, USA. I juni 2022 åkte de dit för att påbörja processen. De använde sig av donerade ägg.
– Jag drog en gräns för vad jag ville bidra med, jag ville inte att det skulle vara ett halvsyskon till mina barn.
Inför insättningen hade de bland annat genomgått flera fysiska tester, lämnat spermier, skrivit på en mängd juridiska dokument och pratat med psykologer.
– Så det var många steg innan vi till slut blev godkända.
Första insättningen slutade med missfall. De återvände därför till kliniken i januari 2023. Denna gång gick det vägen.
Så tog barnen det
Nu när Jessica var gravid var hon i den svenska mödravårdens händer. Paret följde med på alla besök och ultraljud.
– Vi har fått så fin hjälp av svensk sjukvård. De har varit väldigt förstående och hjälpsamma.
Det har inte varit några pekpinnar, enligt henne. Snarare har man pratat om praktiska problem, som hur det ska gå till på BB där vanligtvis mor och barn är tillsammans. Även majoriteten av omgivningen har varit stöttande.
Hur var det för dina barn att deras mamma var gravid men att det inte skulle bli något syskon?
– För barn är det väldigt få saker som är konstiga. Vi sa att barnet skulle bo hos oss i nio månader för att sedan flytta till sina pappor. Barn tar det som det kommer. För dem finns det inte något rätt eller fel sätt att få barn på.
Knöt inte an
Vissa knyter an till individen som ligger i magen. Men enligt Jessica hade hon inte de känslorna alls. Hon såg sig knappt som gravid de första 22 veckorna, då hon vet att det kan sluta med missfall eller abort, om något är fel.
– Vissa kan beskriva första mötet som kärlek vid första ögonkastet och att de är helt överväldigande av känslor. Jag har aldrig upplevt det med något av mina barn. Utan jag har växt in i kärleken och mammarollen. Det gjorde att jag inte var speciellt orolig för att få några stora känslor för det här barnet heller.
”Fantastiskt att ge henne till dem”
Förlossningen gick bra. När barnet, en flicka, föddes lades hon först på Jessicas bröst och man klippte navelsträngen.
– Sedan kom stunden som man längtat efter hela tiden, när man faktiskt får överlämna barnet till de här föräldrarna som har väntat så länge på detta.
Men fanns det inte någon känsla av att det var konstigt att barnet du burit inte skulle vara med dig länge?
– Nej. Jag hade inte haft någon längtan efter henne överhuvudtaget. Tiden efter var dock lite jobbig ur perspektivet att det här projektet varit en stor del av mitt liv under en så pass lång tid. Det blev ganska tomt till en början.
”Hon är alltid välkommen”
Enligt lag så var Jessica barnets vårdnadshavare, hon angav en av papporna som pappa. Sedan avsade Jessica sig föräldraskapet, så att pappan fick ensam vårdnad.
– Efter det kunde hans partner adoptera barnet, genom närståendeadoption.
Det var en process de fasat för, men som gick smidigare än de trott. Flickan föddes i slutet av oktober 2023, i februari året efter var allt klart. Sedan dess har deras kontakt blivit mindre och mindre tät. Dels på grund av det hektiska livet de lever, och dels på grund av att de bor cirka en timme från varandra. Nu hörs de ibland via sms.
– Men hon är alltid välkommen, om hon vill ha någon kontakt.
Nu var ju inte dina egna ägg som användes men har ni tänkt på tankarna som kan väckas i henne? Att hon låg i din mage, men inte fick vara kvar hos dig som dina barn.
– Det är väl klart att det finns sådana tankar som kan komma. Men då är frågan vad hon eftersöker, för hon har två fantastiska pappor som älskar henne över allt på jorden. Med det sagt har hon absolut rätt att ventilera de tankarna och jag hoppas att hon kommer att göra det om hon har dem. Vi kommer att svara så gott det går och försöka ge henne den stöttning hon behöver.
– Det kommer aldrig att vara en hemlighet. De har sparat jättemycket från resan, så det kommer inte komma som en överraskning för henne, utan det kommer vara en del av hennes uppväxt.
Vill legalisera
Jessica tycker att det är viktigt att berätta sin historia för att det finns mycket missuppfattningar kring surrogatmödraskap, framför allt altruistiskt.
– En sak jag hört är att barnet slits från sin biologiska mamma. Nej, det är inte vad som hände i mitt fall. För jag är inte hennes biologiska mamma. Hon slets inte ifrån mig, hon kom till sina föräldrar.
Hon vill att altruistiskt surrogatmödraskap ska bli lagligt i Sverige.
– Det är fånerier av politiker att tro att kvinnor inte är kapabla nog att själva bestämma över när och hur de vill vara gravida. Har du någonsin sett i någon utredning att mäns kroppar ska skyddas från exploatering? Däremot ska kvinnor skyddas på alla sätt och vis. Varför skulle vi inte vara starka nog att själva ta beslut?
Kanske för att kvinnor är mer utsatta när det kommer till exploatering?
– Samtidigt så är den tanken i Sverige ganska nedvärderande kring vårt eget kön, att vi själva anser att vi behöver skyddas.
Kan det finnas risker om det skulle bli lagligt i Sverige? Till exempel, hur ska man säkerställa att en kvinna verkligen vill vara surrogatmamma?
– Rent lagstiftningsmässigt så får man ju titta på hur andra länder där det är tillåtet har löst det. Sedan kan jag inte förstå varför det skulle vara någon skillnad mellan detta och andra lagstiftningar som berör till exempel ägg- och spermiedonation, eller donation av njurar. Där, om någonstans, finns det väl incitament för tvång. Du har valet att din syster kommer att dö, eller så donerar du din njure.
”Åker utomlands”
Dessutom är det flera barn som kommer till Sverige via surrogatarrangemang.
– De här barnen är ganska rättslösa i och med att det inte finns någon lagstiftning. Och om vi inte vill legalisera det i Sverige för att skydda kvinnor så gör vi ju precis tvärtom. Nu åker par utomlands där det är väldigt svårt att veta om kvinnan faktiskt gör det frivilligt eller om hon tvingas till det. Genom att legalisera tar vi ansvar för frågan.