Så säljer EU demokratin till USA:s tech-oligarker
Med teknologi och pengar tar ”det auktoritära lagret” makten över den statliga infrastrukturen
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
I slutet av juli 2025, djupt inne i Pentagons byråkratiska maskineri i Arlington, Virginia, gav den amerikanska armén i tysthet bort en avgörande del av sitt oberoende. Ett avtal med Palantir Technologies värt 10 miljarder dollar – ett av de största i försvarsdepartementets historia – presenterades som en administrativ effektivisering, där 75 separata upphandlingsavtal slogs samman till ett enda. Men bakom det teknokratiska språket dolde sig något mycket mer genomgripande: Palantirs mjukvara skulle nu fungera som standardiserat operativsystem för underrättelser på slagfälten, logistikkedjor och personalsystem.
Det som framställdes som en effektivisering var i själva verket en överlåtelse av centrala militära funktioner till ett privat företag – ett företag vars grundare, Peter Thiel, öppet har deklarerat att ”frihet och demokrati inte längre är förenliga”.
Denna överlåtelse innebär att beslut om målsökning, trupprörelser och underrättelseanalyser alltmer flödar genom algoritmer som inte kontrolleras av militären, utan av en bolagsstyrelse ansvarig inför sina aktieägare. Armén köper inte bara mjukvara, utan ger upp sitt operativa oberoende till en plattform den inte längre klarar sig utan.
Vi ser en ny makt ta form i Washington, och den utgör den mest sofistikerade utmaningen för demokratin i den digitala tidsåldern: det auktoritära teknikkomplexet. Det är snabbare, mer ideologiskt och mer privatiserat än någon tidigare militär-industriell modell. Silicon Valley bygger inte längre bara appar, de bygger imperier.
Under den paroll som kallas ”patriotisk teknik” (patriotic tech) bygger ett nätverk av företag, finansiärer och ideologer en global infrastruktur för övervakning och maktutövning utan ansvarsutkrävande. Detta ska inte förstås som en metafor. Det är ett sammankopplat system – molnplattformar, AI-modeller, finansiella system, drönarnätverk, satellitarkitektur – som bildar en integrerad teknopolitisk kontrollstruktur, som jag kallar det ”auktoritära lagret” (authoritarian stack). I dess kärna finns Silicon Valleys mest högerlutande aktörer – Thiel, Musk, Andreessen, Sacks, Luckey och Karp – vars investeringar går i linje med ett politiskt projekt: att överföra staters självbestämmande i privat ägo.
Till skillnad från traditionell auktoritarism, som vilar på mobilisering av massorna och statligt våld, bygger detta system på teknisk infrastruktur och finansiell samordning. Det gör att motstånd inte bara framstår som svårt utan också strukturellt omöjligt.
I mitten av 2025 kunde man se tydliga tecken på denna utveckling i hela Europa.
I Rom arbetade italienska försvarstjänstemän för att integrera Elon Musks Starlink i landets militära kommunikationer.
I Berlin utökade Rheinmetall och Anduril – det senare en kalifornisk startup inom försvarssektorn finansierad av Thiels nätverk – sitt samarbete för att distribuera självstyrande drönarsvärmar åt Nato. Palantirs expansion i det tyska polisväsendet väckte hårt motstånd, men Bayern skrev ändå under nya avtal värda 25 miljoner euro för att expandera systemet nationellt.
I London rullade det offentliga sjukvårdssystemet NHS ut Palantirs integrerade dataplattform värd 330 miljoner pund, som nu hanterar tiotals miljoner patientjournaler. Samtidigt skrev Storbritannien på ett försvarsavtal värt 1,5 miljarder pund, som gör landet till ett nav för Palantirs militära AI.
(I november avslöjade Dagens ETC att svensk polis sedan fem år använder sig av en anpassad version av Palantirs analysplattform Gotham, red anm.)
Inget av dessa beslut ledde till någon parlamentarisk debatt att tala om. Få nådde tidningarnas förstasidor. Men händelserna skapar ett mönster av systematisk överföring av europeiskt oberoende till amerikanska teknikföretag, finansierade av Silicon Valleys mest ideologiskt styrda investerare. Samtidigt som europeiska regeringar säger sig sträva efter strategisk autonomi, blir deras viktigaste infrastruktur beroende av amerikanska plattformar vars högsta chefer aktivt underminerar europeisk demokrati. Det är en paradox med förödande konsekvenser.
Områden där det nationella självbestämmandet säljs ut
Avgörande statlig infrastruktur håller på att ersättas på fem strategiska områden – befolkningsdata, penningmängd, försvar, satellitkommunikation och energi – som utgör själva grunden för demokratisk kontroll.
Det börjar med kontrollen över operativsystemet. Den amerikanska arméns 10 miljarders-avtal tydliggjorde vad de insatta redan visste: Palantir har blivit det amerikanska regeringens de facto-operativsystem. Det ligger som gemensam dataplattform för stridsledningssystem, logistikkedjor, personalhantering och underrättelsearbete. Trumps Department of Government Efficiency (DOGE) använder Palantirs Foundry-plattform – ursprungligen utvecklad för upprorsbekämpning i Irak – för att automatisera den federala budgeten, bidragsprövningar, sjukvårdsersättningar och ersättning till krigsveteraner. I grunden politiska beslut automatiseras helt via anonyma algoritmer.
Stephen Miller, Trumps vice stabschef, äger upp till 250 000 dollar i Palantir-aktier, samtidigt som administrationen han tjänar utökade företagets roll i immigrationsövervakningen ICE. Samarbetet inkluderar kontrakt för den nya plattformen ”ImmigrationOS” som används för att spåra visumöverskridningar och massdeportationer.
Om Palantir är dataryggraden i den auktoritära staten, är Anduril dess autonoma krigföringssystem som omvandlar informationsövertaget till automatiserad militärmakt. Företagets plattform Lattice lägger ihop satellitbilder, radar- och slagfältdata i ett nätverk som gör att militära beslut kan tas i mycket hög hastighet. Företaget hävdar att systemen kan operera med ”nivå 5-autonomi”: vilket innebär att de kan identifiera mål, genomföra angrepp och sedan återvända helt utan mänsklig inblandning.
I juli 2025 offentliggjorde försvarsminister Pete Hegseth initiativet ”Unleashing U.S. Military Drone Dominance”, med målet att fullt ut integrera autonoma vapensystem till 2027. Anduril grundades av Palmer Luckey (skapare av Oculus) och Trae Stephens (partner på Founders Fund och tidigare Palantir-chef). I dag innehar företaget försvarskontrakt värda mer än 22 miljarder dollar. Att företaget värderas till 30,5 miljarder dollar återspeglar inte bara dess affärsmässiga framgång, utan också dess växande kontroll över militär kärninfrastruktur.
Starshield, SpaceX:s hemliga militära satellitkonstellation, är ett exempel på privatiseringen av satellitkommunikation i låg omloppsbana (LEO), något som tidigare helt var statens domän. Starshield säljs in som ”oberoende infrastruktur”, men ägs och kontrolleras av Musk. Pentagon utreder Starshield som en logistikplattform som skulle kunna användas för att förflytta trupper och utrustning var som helst på jorden på under en timme. Försvarets oberoende blir fiktiv när kommunikationen på slagfält är beroende av infrastruktur kontrollerad av en man som öppet stödjer högerextrema partier i Europa.
Företaget General Matters anläggning för anrikning av uran, den första privatägda i USA sedan 2013, finansieras av Founders Fund och leds av före detta SpaceX-ingenjörer, med Thiel i styrelsen. Sammanflätningen är avsiktlig: energiminister Chris Wright beskriver inte avancerad kärnkraft som ett alternativ för energioberoende utan som en förutsättning för amerikansk dominans när det gäller datakapacitet. ”AI är en energiintensiv tillverkningsindustri”, säger han. ”Ju mer energi som investeras, desto mer intelligens produceras.”
Alla de datacenter som driver Palantirs analysverktyg, Andurils autonoma system och det auktoritära lagrets AI-algoritmer är beroende av energi som bara avancerad kärnkraft kan leverera i stor skala. Big Tech – som AWS GovCloud och Microsoft Azure for Government, i partnerskap med OpenAI, Meta och Anthropic – är nu integrerade i hemligstämplade militär- och underrättelseoperationer. Dessa plattformar fungerar alltmer som ”oberoende” infrastruktur, där oberoendet i praktiken innebär att den är avskuren från offentlig insyn och binder regeringar vid privatägda infrastrukturer.
Personerna
För att förstå varför detta maktövertag sker så snabbt måste man följa vissa personer. För det är inte längre bara så att det är öppna svängdörrar mellan regering och näringsliv – i stället är de inlåsta tillsammans i en ny maktens bunker.
J.D. Vance, i dag vicepresident, kom till makten efter att Peter Thiel pumpat in 15 miljoner dollar i hans valkampanj 2022, den största enskilda donationen till en senatorskandidat i USA:s historia. Michael Kratsios, Thiels tidigare stabschef, leder i dag Vita husets Office of Science and Technology Policy. Michael Obadal, med ett chefsjobb på Anduril, nominerades till arméns understatssekreterare samtidigt som han ägde upp till en miljon dollar i företaget. Gregory Barbaccia är nu, efter tio år på Palantirs underrättelseavdelning, den federala regeringens högsta IT-chef och övervakar dataintegrationsprogram som direkt gynnar hans tidigare arbetsgivare. Clark Minor, ny IT-chef för Department of Health and Human Services (HHS), hade tidigare ett chefsjobb på Palantir, alltså samma företag som mellan 2021 och 2024 fått kontrakt med HHS värda nära 300 miljoner dollar.
Det mest anmärkningsvärda är Pentagons ”Detachment 201”, som ger Silicon Valley-chefer militära grader. I juni 2025 svors fyra teknikchefer in på överstelöjtnants grad: Shyam Sankar, Palantirs CTO (teknologichef), Andrew Bosworth, Metas CTO, Kevin Weil, OpenAI:s produktchef och Bob McGrew, tidigare forskningschef på OpenAI. Skillnaden mellan entreprenör och befäl, mellan vinstintresse och nationellt försvar, har avsiktligt suddats ut.
Pengamaskinen
Följ pengarna och mönstret framträder.
Founders Fund, Thiels flaggskeppsfond värd 17 miljarder dollar, avslöjar strukturen. I juni 2025 ledde fonden Andurils finansieringsrunda med en investering på en miljard dollar till en värdering på 30,5 miljarder. Som den första institutionella investeraren i både Palantir och SpaceX positionerade sig Founders Fund tidigt inom underrättelse- och satellitsektorerna. Men till skillnad från traditionellt riskkapital arbetar fonden genom direkt strategisk kontroll. Trae Stephens fungerar samtidigt som partner på fonden och som ordförande för Anduril. Delian Asparouhov delar sin tid mellan fonden och ordförandeskapet för Varda Space Industries, fokuserad på rymdinfrastruktur. Scott Nolan leder General Matter samtidigt som han behåller sin roll i fonden. Det vi ser är inte passiv kapitalallokering utan aktiv styrning av de företag som stöper om statens förmågor.
Fonden 1789 Capital är ett exempel på hur riskkapital blir till en dynasti. Grundad av förtrogna till både Thiel och vicepresident Vance, förändrades den när presidentens son Donald Trump Jr. i november 2024 gick in som partner. Den har sen dess växt från en värdering på 150 miljoner till över en miljard dollar, och under parollen ”patriotisk investering” har fonden fördelat över 50 miljoner till Musks imperium: SpaceX för satellitdominans, xAI för militär AI. 1789 Capital utgör en direkt relation inom familjen mellan presidentmakten och vapenvinster.
Andreessen Horowitz (a16z) har lanserat sitt ”American Dynamism”-program; 600 miljoner dollar för att finansiera försvarsteknik. Marc Andreessen själv mobiliserade Silicon Valleys miljardärsklass för att stödja Trumps kampanj 2024, vilket fick riskkapital, ideologi och statsmakt att smälta samman på ett sätt som saknar motstycke.
Mindre kända jättar som 8VC och General Catalyst har liknande inflytande. Joe Lonsdale, 8VC:s grundare och Palantir-medgrundare, samarbetade med Musk i America’s PAC som bidrog till Trumps seger 2024. 8VC investerade 450 miljoner i Anduril, medan General Catalyst ledde en runda på 1,48 miljarder.
Att strategin fungerar bekräftas av avkastningen. Palantir blev mest lönsamma bolag 2025 på aktieindexet S&P 500, med kvartalsintäkter som översteg en miljard dollar – drivet av en ökning av statliga kontrakt med 53 procent. När kunden inte kan lämna dig eftersom du blivit deras operativsystem har du uppnått något mer än vinst – du har uppnått makt.
Europas allt djupare fälla
Det är nu insatserna blir existentiella, och inte bara för USA:s demokrati utan för europeisk suveränitet.
Den tyska försvarsmakten Bundeswehr, blir alltmer beroende av Andurils autonoma system genom det partnerskap som ingicks med företaget Rheinmetall i juni. Det utlovar ”europeiska varianter” av Barracuda-missiler och Fury-drönare, men det amerikanska beroendet kommer att bestå ändå: de europeiska systemen körs på Lattice, uppdateras kontinuerligt från servrar i Kalifornien och agerar inom regler och begränsningar som formulerats i Silicon Valley.
Tyska försvarstjänstemän har diskuterat att minska beroendet av externa leverantörer som Starlink och istället utveckla egna satellitsystem. Samtidigt har Musk gång på gång ingripit i tysk politik. I januari i år livestreamade han ett samtal med AfD-ledaren Alice Weidel inför över 200 000 tittare och hävdade att ”endast AfD kan rädda Tyskland”; ett parti som är övervakat av säkerhetstjänsten för extremistkopplingar.
Storbritannien sitter ännu hårdare i fällan. NHS körs alltså på Palantirs dataplattform som hanterar miljontals patientjournaler. I maj i år tvingades regeringen betala KPMG åtta miljoner pund enbart för att driva igenom anpassningen hos motvilliga sjukhus – vilket visar att även samarbetsvilliga regeringar kämpar med att implementera system de redan köpt. Till det kommer det redan nämnda försvarssamarbetet med Palantir, som fördjupar beroendet ytterligare.
För varje nytt avtal blir gropen allt djupare. När Palantir blir oumbärligt för offentliga system, när Andurils drönare blir Nato-standard, när kärnkraftsanläggningar driver de AI-system som styr allt annat, blir det omöjligt att backa bandet och återta oberoendet.
Det som sker är inte vanlig korruption, utan en grundläggande omvandling av själva suveräniteten – från den politiska makten i demokratiska institutioner, till teknisk förmåga kontrollerad av privat ägande. Medan Bryssel debatterar ”digital suveränitet”, undertecknar europeiska regeringar avtal som för över statens kärnfunktioner till det Auktoritära lagret. Varje nytt beroende begränsar handlingsutrymmet för framtida politiker, samtidigt som en odemokratisk logik byggs in i infrastrukturen.
Ingenjörerna som kapar demokratin
Silicon Valleys politiska transformation under Trump 2.0 markerar framväxten av det Evgeny Morozov kallar ”oligark-intellektuella”. Det är riskkapitalister som fungerar som det 21:a århundradets kapitalistiska intellektuella, och sprider de nya maktstrukturernas gospel. Till skillnad från Gramscis intellektuella under industrialismen, som såg till att skapa samtycke för befintliga maktstrukturer, sprider dagens aktörer sin lära genom investeringar, stipendier och strategiska placeringar. Via teknologisk infrastruktur bygger de post-demokratiska styren som gör traditionell insyn och ansvarsutkrävande strukturellt omöjlig.
Det som började som en libertariansk flykt undan staten har blivit ett auktoritärt maktövertagande. Samma nätverk som en gång förespråkade autonoma, libertarianska stater och kryptovalutor för att undkomma statlig kontroll, sitter nu på landets högsta poster. Efter att ha misslyckats med att bygga egna institutioner, insåg de att det är mer effektivt att själva ta över befintliga staters infrastruktur.
Det tydligaste exemplet är finanssektorn. Deras kryptostrategi har alltid varit konträr: köp bitcoin tidigt, sälj vid topparna, kliv in på marknaden igen vid kraschen. De har tillämpat samma logik på politiken: de omfamnade staten när Silicon Valley predikade att lämna den bakom sig, och de förespråkade konservativ nationalism när techmiljardärerna fortfarande hyllade globalism. Nu, under Trumps nya lagstiftning för kryptovalutor, den så kallade GENIUS Act, omklassas stablecoins till ”nationell säkerhetsinfrastruktur”, vilket ger privata utgivare nästan samma ställning som centralbanker. Finansminister Bessent hävdar att detta skulle kunna skapa upp till två biljoner dollar i ny efterfrågan på amerikanska statsobligationer – ett privat monetärt system som finansierar offentliga underskott.
För att utöva makt behöver man inte bara vinna val, man måste vinna kontrakt. För varje upphandlingscykel smalnar den demokratiska valmöjligheten av, tills valfriheten blir tekniskt begränsad av infrastruktur byggd för investerare, inte medborgare.
De nya tech-auktoritärerna förstår detta, och det är därför de har slutat argumentera mot demokratin och i stället bygger dess ersättning. De behöver inte övertyga väljare – de behöver bara kontrollera den infrastruktur som väljare är beroende av.
Demokratin kvarstår som ett gammalt gränssnitt, som man behåller för stabilitet samtidigt som det systematiskt urholkas och ersätts.
Silicon Valleys auktoritära tech-höger har inte bara en teori om hur världen fungerar. De bygger den redan, i praktiken.
Francesca Bria
Francesca Bria är gästprofessor vid UCL London, och har en lång erfarenhet av att arbeta i gränssnittet mellan ekonomi och politik. Hon är rådgivare till Europakommissionen i digitala frågor, och leder projektet EuroStack om Europas digitala självständighet vid den tyska stiftelsen Mercator.
Texten är en bearbetad översättning av en granskning som går att läsa här.
Café Bambino
